Bara hjärnan. Inga minnen och utan sinnen

Inte för att vara sån nu men en man utan luktsinne som aldrig luktat på sur fitta. Där fittångorna aldrig slagit mot honom. Vad rör sig där liksom.. Det kan man också undra.

Det är fakta som forskarna kom fram till för mycket länge sedan och som endast religiösa människor ifrågasätter.

Att alltid ha saknat en sinne innebär en kraftigt begränsad världsbild jämfört med andra människors. Desto fler och viktigare sinnen man saknar desto mer begränsad världsbild.

En man som varit blind och döv sedan födseln lever snarare helt efter instinkter.

Kan du ge någon källhänvisning till dessa forskare och deras resultat, eller skall jag bara tro på deras existens? Och vad religion skulle ha med saken att göra kan jag inte förstå! Själv är jag ateist, men jag kan inte se det som ett självklart faktum att alla tankeprocesser skulle automatiskt upphöra "bara" för att minnet raderas helt och alla yttre sinnesförnimmelser klipps av!

Det tar liksom tio sekunder att komma fram till denna slutsats om man bara tänker efter, precis som jag gjorde tidigare. Det är du som får förklara varför du inte lyckas se detta som ett självklart faktum. Vad är det som är så svårt att förstå?

Skitsnack.
Hjärnan skulle kunna uppfatta svart, och sen skulle den skapa nya förbindelser mellan nervcellerna, hjärnan är plastisk. Och så sätter karusellen igång, vem vet vilken inre värld den skulle kunna skapa.
Om en människa isoleras under lång tid i ett kolsvart rum så börjar han se extremt realistiska syner, så realistiska att de knappt kan skiljas från verkligheten.
Människor som är födda döva kan skapa ljud i tanken.
Vissa människor kan smaka färger.
Vissa människor kan se ljud.
Osv. Tveksamt om det finns några begränsningar.

Hur mycket av det där tramset hittade du på medans du skrev?
Allt som våra tankar och fantasier skapar är produkter sammansmälta av information som har kommit utifrån. Begränsningarna är fasta och mycket tydliga.

Inget.
T.o.m. en mus har ett medvetande, och du hävdar att en människohjärna utan minnen och sinnen inte skulle ha det.

Jag kan ibland tro att allting har ett medvetande men att det går för långsamt för att människan ska kunna identifiera det. Att universum i sin helhet är vid liv. Religioner är förvisso myt men att det tom finns en skapare. Vi vet inte vad mörk materia är. Är det Gud? Om en gud funnits, hade han då visat sig för oss. Skulle han haft intresset..
Några procents skillnad i DNA utger all skillnad mellan apa och människa. All skillnad mellan mellan att gå på månen och klättra i träd.
Vi är inte intelligenta nog att förstå. Ingen av oss kommer kunna klura ut vem vi är och vad vi gör här.
Vad skiljer denna frankensteinshjärna från narkos.. Varför har en sövd eller en sovande hjärna inte medvetand..?
John Serle liknade det vid när vatten fryser vid minusgrader och ändrar form. Det är fortfarande vatten men i ett annat tillstånd.

En mus har både minnen och sinnen.

Det jag misslyckas med att se som ett uppenbart faktum är varför hjärnan, berövad minnen och sinnesdata, skulle helt upphöra att fungera. Varför skulle den inte fortfarande kunna bearbeta exempelvis nedärvd, "hårdkodad" information?

Forskare som Piaget har framfört hypotesen att det finns djupt grundade, nedärvda mönster för hur vi lär oss tänka, exempelvis begrepp som permanens, kvantitet och reflexivitet. Dessa tjänar oss sedermera i livet väl för att strukturera den tillvaro vi upplever genom våra sinnen, men i brist på sinnen, varför skulle de inte kunna användas lika bra för att analysera rent abstrakta strukturer som matematiken eller logiken?

Drömmar och hallucinationer är exempel på tankefoster utan påtaglig yttre källa. Deras tolkning är tvivelsutan grundad i erfarenhet, men för mig åtminstone förefaller de flesta drömmar så svåra att beskriva eller ens minnas att det mesta jag vet om dem är att jag drömt dem!
(En drömförnimmelse jag haft ett flertal gånger, och faktiskt minns är rent taktil, men motsvarar inte något jag känt i vaket tillstånd. Jag kan återkalla den, åtminstone till någon del, i minnet när jag vill; men jag kan knappast beskriva den så att andra förstår den. Närmast liknar den känslan av att borra ned fingrarna i våt sand -- närmast, men bara så mycket som scharlakansrött liknar rostbrunt till färgen).

Vi ärver dock inga minnen. Har man aldrig sett något så kan man inte heller få några bilder i huvudet. Allt vi ser när vi drömmer eller hallucinerar är hopkok av sådant vi sett i verkligheten. All information i våra hjärnor har kommit utifrån.

Jo, nedärvda "minnen" existerar, och brukar i zoologiska läroböcker benämnas "instinkter". Åtminstone i en äldre tids litteratur brukade med viss skärpa framhållas att dessa vore karakteristiska för framför allt "de lägre djuren". Varför vi människor, i egenskap av förmodat "högre" djur helt skulle ha gjort oss av med dessa hjälpmedel, som dock tjänat våra föregångare väl genom hundratals årmiljoner, var en sak som läroböckerna av någon anledning avstod från att förklara...