Detta med liberalkonservatism är inte lätt. Till stora delar är det en ideologisk tulipanaros, och idag får vi ett utmärkt exempel på detta. Den m-märkte opinionsbildaren Rebecka Weidmo Uvell, som ofta gör intressanta grävinsatser och går till storms mot vänstern i flera viktiga frågor, är ute efter svenska abortmotståndare. Möjligen är det sätt att uppmärksamma att det idag, fascinerande nog, är "Aborträttens" dag.
Av någon anledning menar hon att finansieras av utländska pro-life-intressen är suspekt, trots att det normalt är skattefinansiering som hon vänder sig emot. I detta sammanhang är hon uppenbart inte särskilt konservativ, utan fastmer påfallande liberal. Det är av olika skäl litet förvånande. Hon skriver:
Citat:
Däremot ska inga svenska abortmotståndare i Sverige via juridiken som kanal och med att inskränka abort som mål lyckas.
Det kommer de göra om vi som är för den fria aborträtten låter vänstern babbla bort en så viktig fråga genom att gång på gång prata om andra länder.
https://uvell.se/2021/09/28/abortrattens-nya-kamp-och-arena/
Intressant nog är det konservativa kvinnor som hon vänder sig emot, så det är tydligtvis inte i första hand en könsskiljande, utan en ideologiskiljande fråga. Både Paulina Neuding och Ruth Nordström får var sin släng av sleven här, ideologiskt orättvist kan man tycka. Intressant nog nämner inte Uvell att Paulina Neuding har polska rötter, vilket möjligen hade gått emot hennes syfte med inlägget - att också angripa de i vänstern som ylar om "Se på Polen och Ungern!".
Istället borde Uvell ta vara på möjligheterna att seriöst och sakligt diskutera orsakerna till olika ståndpunkter i abortfrågan, och vilka olika effekter respektive ståndpunkt får. Konsekvensetiken har tveklöst sitt värde i sådana här sammanhang.