Citat:
tänk för ditt svarKänner igen mig i det du skriver ifrån när mina problem började när jag var 16 år. Skämdes över dom och ville inte verka svag så jag tryckte bort allt och utsatte mig för det jobbiga genom att stålsätta mig.
Mitt tips är att definitivt inte trycka bort det och jobba med skamkänslorna genom att berätta för din umgängeskrets om dina problem. Jag fick diagnosen Aspergers för ett tag sedan och den diagnosen förklarar mycket av mina sociala problem (mina inre problem, ingen har någonsin märkt något på mig i sociala sammanhang).
Skriva är också bra. Kan vara enklare än med en vän eller terapeut då det är enklare att komma närmare känslor och man inte behöver bry sig att det man skriver ska vara läsbart av någon annan.
Förutom Rithalin har ingen medicin fungerat. SSRI eller annat. Äter B-Vitamin och 1000 mg Omega 3 om dagen vilket hjälper lite.
ACT är en terapiform som jag inkommenderar att du köper en bok om eller söker terapi inom. Det enda som gett mig något över tid. KBT att byta ut tankar har aldrig fungerat för mig. ACT handlar om att lära sig acceptera de jobbiga känslorna och på så sätt göra dom mindre jobbiga. Som en bonus kanske dom börjar försvinna till och med.
Avslappningsövningar, meditation, hård fysisk träning.
Det här är mina vägar som har hjälpt mig en del men vi är alla olika. Det finns massor av saker du kan prova. Förhoppningsvis går det framåt men det kan ta tid.
Var försiktig innan du provar en ny medicin. Läs om den innan. Här. På Amerikanska läkemedelssidor. Vissa läkare famlar i blindo och fiskar bara upp ett preparat ur rockärmen, sen lämnar dom dig vind för våg. Blir du apatisk och allt sämre så finns det ingen som kollar upp dig och vad läkemedlet gör med dig om du inte bokstavligt bokar in uppföljning med läkaren. Det kanske låter illa att rekommendera folk att vara skeptiska men skräckhistorierna ifrån psykiatrin är många och jag har själv råkat ut för några stycken. Psyk fungerar väldigt dåligt på många håll i landet.
Hoppas det går bra för dig i livet.
Mitt tips är att definitivt inte trycka bort det och jobba med skamkänslorna genom att berätta för din umgängeskrets om dina problem. Jag fick diagnosen Aspergers för ett tag sedan och den diagnosen förklarar mycket av mina sociala problem (mina inre problem, ingen har någonsin märkt något på mig i sociala sammanhang).
Skriva är också bra. Kan vara enklare än med en vän eller terapeut då det är enklare att komma närmare känslor och man inte behöver bry sig att det man skriver ska vara läsbart av någon annan.
Förutom Rithalin har ingen medicin fungerat. SSRI eller annat. Äter B-Vitamin och 1000 mg Omega 3 om dagen vilket hjälper lite.
ACT är en terapiform som jag inkommenderar att du köper en bok om eller söker terapi inom. Det enda som gett mig något över tid. KBT att byta ut tankar har aldrig fungerat för mig. ACT handlar om att lära sig acceptera de jobbiga känslorna och på så sätt göra dom mindre jobbiga. Som en bonus kanske dom börjar försvinna till och med.
Avslappningsövningar, meditation, hård fysisk träning.
Det här är mina vägar som har hjälpt mig en del men vi är alla olika. Det finns massor av saker du kan prova. Förhoppningsvis går det framåt men det kan ta tid.
Var försiktig innan du provar en ny medicin. Läs om den innan. Här. På Amerikanska läkemedelssidor. Vissa läkare famlar i blindo och fiskar bara upp ett preparat ur rockärmen, sen lämnar dom dig vind för våg. Blir du apatisk och allt sämre så finns det ingen som kollar upp dig och vad läkemedlet gör med dig om du inte bokstavligt bokar in uppföljning med läkaren. Det kanske låter illa att rekommendera folk att vara skeptiska men skräckhistorierna ifrån psykiatrin är många och jag har själv råkat ut för några stycken. Psyk fungerar väldigt dåligt på många håll i landet.
Hoppas det går bra för dig i livet.
Jag vet precis hur det är och jag är väldigt skeptisk väldigt ofta faktiskt
Äter du ritalin idag? Om inte, vilka mediciner käkar du, om nån?
Citat:
Väntar på att få börja igen. Då ska jag försöka ha den mer vid behov. Du kan PM om du har behov eller frågor. Kan ta ett tag innan jag svarar då mitt mående är kass ibland. Men du vet ju hur det är
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
