Existential kris av gore videor.

Brukar utav ren nyfikenhet gå in på liveleak för att se en del saker (inte våld). När jag väl stöter på våldsamma klipp som t.ex. kannibalism, halshuggning, avrättningar osv blir jag nyfiken och klickar på videon. Känner mig sedan lite illamående, känns mer utav en form av existentiell kris av att se vad andra kan göra mot varandra, att kommentarerna bara skämtar om sådant eller rent utav säger att den döde personen förtjänar det. Mår dåligt av det, känns som att livet inte har något värde. Kan sedan inte sluta tänka på att mina anhöriga kommer dö någon dag, vill inte att det ska hända. Tänker mer på det de senaste åren och jag är 20. Så mår allmänt dåligt antar jag, tror inte man kan "fixa" detta när man väl har sett det som det är. Kan ju inte börja tro på jultomten igen.

Jag tar såna videos mer som en slags påminnelse om vad som kan hända om man inte håller sig skärpt(i en del fall iaf, t ex bilkrascher, man tar inte lika stora risker själv i trafiken när man ser resultatet av det) och man blir härdad av hur verkligheten ser ut, ocensurerad. Förr eller senare kommer vi alla möta döden, lika bra vara förberedd och hoppas att det inte blir för blodigt.

Man kan inte vara förberedd så det är onödigt lidande att titta på sådana videor.

Antingen accepterar du att du lockas till våldsamma klipp eller sluta vara inne på sådana sidor.

Det som äcklar mig mest med såna videos är just kommentarerna. Skulle vara kul att se hur tuffa idioterna som skriver sånt skit är när dom själva blir drabbade.

Jag tror jag förstår vad du menar. Samtidigt har jag sett på sådant just för att inte skygga för vad människor faktiskt gör mot varandra och inte bara tänka på det smått abstrakt och teoretiskt. När jag första gångerna, eller snarare första tiden, hade sett på dem, så kände jag mig länge smått traumatiserad och det rubbade faktiskt min syn på tillvaron och livets värde. Lite som när man som liten allt mer började inse att livet faktiskt inte alls är rättvist.

När jag ansåg mig ha sett tillräckligt, så har jag inte lika mycket tagit del av liknande och många gånger aktivt undvikit det. Jag har känt att känslan att vara traumatiserad har försvunnit med tiden. Jag har ändå inte tappat helt tron på livets värde, precis som insikten om att livet generellt inte är rättvist inte har fått mig att sluta stödja försöken att upprätthålla någon form av rättvisa (vad man sedan anser är det är en annan fråga). Det jag i första hand har tappat är ett visst rosenrött verklighetsskimmer, kanske i rätt hög grad skapad genom att ta del av fiktiva saker som böcker, filmer, propaganda i offentligheten o.s.v., inte min förmåga att känna medlidande och min negativa inställning till grymheter. På sätt och vis har jag ju faktiskt blivit bättre på att se igenom de vaga och abstrakta ideologiska och moraliserande argumenten som en del framför - även i den svenska offentligheten - för att antingen legitimera eller ursäkta den grymhet man kan se i liknande videon, så på sätt och vis anser jag att det har fört mig närmare livet och förmågan att förstå försvara det mot kallhjärtade politiska och ideologiska argument.

Så kort sagt skulle jag ändå hävda att det har fört med sig något positivt, då det har gjort mig både mer kunnig och medveten när jag bedömer olika saker utifrån den fysiska verkligheten istället för utifrån abstrakta och ideologiserade verklighetsbeskrivningar (vilket ju även var en slags grundtanke bakom att göra det, förutom eventuellt någon slags nyfikenhet). Men samtidigt var det en aning traumatiserande och jag skulle inte rekommendera det för någon. Det är trots allt en av de där sakerna man bör sjäv ta ett beslut om. Jag blir dock lite fundersam över att många tar del av sådant i väldigt tidig ålder (vilket jag gissar att även TS gjorde). Jag tog del av sådant som vuxen och anser inte heller nu att det hade varit nyttigt för mig att ta del av det som t.ex. tonåring, då jag dels var ännu känsligare och redan kände stark existentiell ångest, dels stod på en mycket mer moraliskt, intellektuellt och kunskapsmässigt instabilare grund.

Samtidigt bör TS tänka på att jag tog del av det för att se allt vad människor gör mot varandra. Trots allt gör många människor även mycket gott mot varandra, uppoffrar sig för andra o.s.v. Kanske vore det något för TS att ett tag ta del av dessa saker också under en tid? Som en slags motvikt? Ett bra ställe att börja på vore kanske att se på all medicin och vård som utvecklas och folk som bedriver den för att både bota och lindra lidande hos andra. Ja, generellt är det kanske bra om även dessa exempel bygger på den fysiska verkligheten istället för på fiktiva berättelser.

Edit: Men nej, det kommer inte längre gå att "tro på jultomten", det går endast att balansera det man har sett mot annat som också existerar i lika hög grad. Det är trots allt andemeningen med första internetregeln och varningen: "What have been seen cannot be unseen."

Nu vet du hur verkligheten ser ut. Sluta nu att gå in på dessa sidor med liknande videoklipp och fokusera på bra saker i livet. Man kan till och med skita i debatter på SVT, Facebook, Youtube och här på Flashback. Man kan fortfarande gå in på sidorna men bara hoppa över allt som har med debatt att göra.

Jag talade nyss med några tjejer som kallar sig för Youtubers och är i 20 års åldern om vad dom tycker om debatterna på Youtube och alla videos om "SJW Cringe", Milo, Tommy Robinson, Lauren Southern etc. Dom tjejerna bara skakade på huvudet och hade ingen aning om vad jag talade om. Så det går alltså att skippa.

Jag tror att du du gör bäst i att sluta kolla på gore-klippen, dom gör dig inget gott min vän.