Citat:
Ursprungligen postat av
kallekallekalle
Vadå villiga att arbeta? Det är en fråga om politik.
Lägger man på en tullavgift på 25% på det kinesiska stålet så blir det billigare att köpa inhemskt stål tillverkat av amerikaner med amerikanska löner.
Frågor på det?
Svar på det:
Exempel:
Stål tillverkas både inhemskt och importeras. (Priserna är bara för exemplets skull.)
Det utländska kostar 100 spänn att framställa, och har då marginellt större del av marknaden.
Det inhemska kostar 105 spänn att framställa, och har då marginellt lägre del av marknaden.
Priserna är ändå ganska lika och Strykjärnsfabriken kan köpa från båda utan större förluster.
Det utlänska stålet får nu en straffskatt på 25% så det kostar då 125 spänn, och då tappar i stort sett hela marknaden, då prisskillnaden blir för stor. Strykjärnsfabriken köper nu allt stål från de inhemska stålverket.
De inhemska stålverket får då mycket mer att göra och måste både nyanställa och nysatsa. Det är detta 'skapande av jobb' som är Trumps anledning till höjningen.
MEN: Ett stålverk slänger man inte upp på en vecka - så Strykjärnsfabriken måste köpa en hel del av stålet utifrån - till det nya högre priset - om de inte vill avskeda folk pga arbetsbrist i väntan på inhemskt stål. Priset på strykjärn går då upp markant, vilket drabbar konsumenterna.
Nu är det inhemska stålverket klart, och producerar stål för fulla muggar. MEN: de kan aldrig nå de mängder som marknaden vill ha eftersom de nu själva ska leverera det som tidigare importerats från stålverk över hela världen. Dessutom har de fler anställda och mer utrustning att underhålla, så se måste höja priset i alla fall. Dessutom har de ju ingen utländsk konkurrens längre, och bedriver fan ingen välgörenhetsverksamhet. Det riskkapitalbolagsägda stålverkets uppgift är egentligen inte att producera stål, utan att producera pengar - år sina ägare. De höjer därför så långt de kan - till 120 spänn.
Strykjärnsfabriken köper nu det inhemska stålet för 120 spänn då det är billigare, men det är fortfarande 15% dyrare än förut, då den globala marknaden höll priserna nere, så tillverkningskostnaden av strykjärnen - och därigenom även priset på strykjärnen i affärerna - är fortfarande högre än förr, vilket fortfarande drabbar konsumenterna.
Det utländska kostar nu 125 spänn att framställa, och har då marginellt lägre del av marknaden.
Det inhemska kostar nu 120 spänn att framställa, och har då marginellt större del av marknaden.
Återigen är prisskillnaderna nästan samma, och Strykjärnsfabriken kan åter igen köpa importerat stål utan större förlust om volymerna eller leveranserna inte uppfylls av det inhemska verket. En del tillverkare kanske helt enkelt väljer det utlänska för det är säkrare leveranser då de har större tillverkningskapacitet. Detta innebär att de inhemska stålverken antingen måste dumpa priserna eller dra ner på personalen, och vilket tror du ett riskkapitalbolagsägt stålverk väljer att göra?
Moment 22...