Visst blir många inceldiskussioner snedvridna av att vi betraktar dem som en ganska enhetlig grupp? I själva verket finns det flera huvudtyper med ganska olikartad problembild och möjligheter. Att diskutera som om det fanns one-size-fits-all-lösningar för dem är därför meningslöst.
Man kan urskilja åtminstone fyra huvudtyper av incels (Min definition här:I huvudsak yngre killar eller män som har liten eller ingen erfarenhet av relationer och sex, lider av detta och i åtminstone någon grad självdefinierar sig som en incel, oavsett om de använder ordet eller inte. De måste inte ha köpt incelkulturens alla huvudsanningar)
1. Den demografiska inceln
2. Den bortkomna/socialt outvecklade inceln
3. Den socialt handikappade inceln
4. Den fula/frånstötande inceln
Lite närmare förklaring:
1) Är i princip killar yngre än 25 vars huvudproblem är det faktum att det finns ett visst mansöverskott i deras åldersgrupp och att tjejer tenderar att välja några år äldre killar som partners i genomsnitt. Om inte de båda sakerna hade funnits är deras övriga förutsättningar; utseende, personlighet etc, inte sämre än att de hade kunnat träffa en hyfsat bra tjej (om de inte har orimliga krav, ett specifikt problem som alla incelsorterna kan lida av). Nu blir de tyvärr över och får tillbringa sina ungdomsår i stort sett utan kvinnlig närhet.Tyvärr. Men det kommer att lösa sig för de flesta av dem om de inte går ner sig psykiskt och fysiskt av detta eller andra skäl. Rätt många killar får sin första riktiga relation någonstans i 25-årsåldern, även om man kanske haft enstaka kortare relationer och några sexuella erfarenheter.
2) Här hittar vi blyga och ofta kanske passiva unga killar som inte har så mycket socialt umgänge utanför datorn. De är dock i grunden normalt fungerande, dvs de har förmåga till vänskapsrelationer, de kan sköta arbeten och fungera i olika grupper som t ex en kurs på universitet och snacka med andra utan att upplevas som awkward. Men de saknar erfarenhet och förmåga att knyta an en tjej och får inte heller många chanser att göra det pga det liv de lever. De är en svårare nöt än grupp 1, men har bättre potential än grupp 3 och 4, framför allt om de inser och målmedvetet börjar jobba med sina brister: Allt från social träning till att shapa upp sig fysiskt med träning och bättre kläder. Men det blir säkert svårare ju längre de väntar
et är lättare att påbörja denna resa vid 19-20 än vid 28-29
3) Alla inser att det här utgör en betydande del av incelkollektivet. Tyvärr anpassas inte alltid råden till detta. Dessa killar har olika typer neuropsykiatriska funktionshinder (diagnosticerade eller ej) som gör det väldigt svårt för dem att fungera socialt på ett vis som möjliggör för dem att få kvnnor att bli intresserade av dem. Ett grundläggande problem är att de har liten eller ingen förmåga att verkligen förstå hur andra människor känner, tänker och upplever världen. De som har bäst kognitiva förutsättningar kan med massor av vilja och träning med åren lära sig att kompensera för de här bristerna, men för många kommer det att förbli mycket svårt. De är heller inte hjälpta av råd att börja träna, skaffa bättre kläder och börja bli mer sociala - de gör sannolikt bara bort sig om de försöker närma sig en tjej även om de råkar ha ett skapligt utseende och lärt sig att sköta sin hygien. Många av dem kan f.ö. inte ens sköta ett jobb och är mer eller mindre socialt isolerade. Denna grupp står sannolikt också för många av de mest hatiska och extrema incelåsikterna. Att försöka övertyga dem med sakargument är i princip hopplöst - det ligger i deras handikapp att de inte förstår dem.
4) Tyvärr finns en grupp, mindre är jag övertygad om men den finns, vars utseendemässiga förutsättningar är så dåliga att de nästan inte har en chans att träffa en kvinna oavsett hur mycket de "sänker sina krav". Det är hemskt, men så grym är världen. Att vara kille och 160 lång, ha en lite rultig kropp med sluttande axlar, potatisnäsa och dessutom börja bli tunnhårig redan i slutet av gymnasiet... Du måste ha enorma sociala skills om du ska kunna kompensera det. I några fall finns möjlighet att lämna gruppen genom att banta, men grav övervikt är oftast ett symptom på andra problem som ex.vis dåligt självförtroende. Så killens problem är inte löst bara för att han går ner 40 kilo.
Är man dessutom en kombo av 3 och 4 ser det förstå ännu värre ut...
Håller ni med om att det här är en rimlig uppdelning (den är förstås en förenkling, som alla indelningar av människor i kategorier)? Håller ni med om att det inte finns några råd/lösningar som funkar för alla incels och att man därför ska akta sig för att ge generella råd?
Jag skriver att det är fjantigt av personer som tycker synd om sig själva och skyller på det ena eller andra att de inte får en partner för det är aldrig problemet, man kan kirra en partner eller ligg ändå.
