Har gett upp. Vad händer nu?

Hej

Jag har aldrig kunnat städa, sköta hygien, duscha, borsta tänderna, plugga, träna eller göra någonting som kräver energi. Så här har det varit hela mitt liv, åtminstone sen grundskolan.

Har klarat skolan och gymnasiet på ren intellektuell(Har aldrig gjort en läxa, mer än på raster innan lektionen osv)


Jobbade i 6 månader när jag fyllt 20 och blev totalt utbränd.


Nu är jag 21, snart 22. Bor på ett familjehem och står inför valet att plugga/universitet eller söka jobb.
Saken är att jag klarar inte av något av det. Jag har kämpat så himla länge nu.
Har bara två personer i mitt liv. Min mor som slängde ut mig och ett ex som utnyttjar mig.

Jag vill bli hemlös eller ta livet av mig tror jag. Har aldrig haft självmordstankar men den senaste veckan har dom varit extremt starka. Känner att jag är värdelös till samhället, klarar ingenting och det är ingen som bryr sig om mig. Det som håller mig från självmord är mestadels skadeglädja från andra, jag är inte rädd för döden.

Är jag hemlös så slipper jag människor omkring mig som jag har här på familjehemmet och jag får även frihet. Jag har bott i trappuppgångar i perioder innan och vet vad jag ger mig inpå.

Vill bara skriva av mig... Tycker ni att jag bör ta livet av mig? Vet att jag aldrig kommer bidra till samhället och vill inte utnyttja det.

Vad du än gör, ta inte ditt liv. Ge inte upp. Sök hjälp på psyk, om du inte gjort det redan. Även fast det inte känns som så så finns det folk som älskar dig och bryr sig om dig. Och det med att du "inte är någon nytta till samhället". Det finns så många andra som "inte fyller nytta" utan gör skada istället, och du är inte en av dom. Ta hand om dig.

Eftersom du frågar, så har du inte de facto redan gett upp än. Du tvivlar fortfarande således. Kanske kan du söka hjälp om du fortfarande har ett hopp kvar och tror på att förändring i din situation är möjlig?

22 är ingen ålder. Du tror att du inte kommer bidra till samhället men det stämmer inte. Du är säkert intelligent och samhället behöver dig. Den åldern du befinner dig i är jättejobbig för många.
Det du verkar ha gått igenom är också sjukt jobbigt. Dock ska du inte ge upp.
Kan du inte typ sticka till Thailand och jobba i någon bar? Få lite sol och bad. Vem som helst blir ju deprimerad i Sverige. Mörker och kyla är inte gjort att leva i. Vad har du att förlora? Stick iväg. Se om du kanske kan spara ihop några tusen innan du åker för att ha så att du klarar dig första månaden.
Våga!!!

Kan du ha ADD kanske?

Du kanske borde träna?

Högst troligt. Kan inte ta NP-utredning förrän jag har varit ren i tre månader.

Lämnar urinprov här på familjehemmet och har lyckats att ta återfall titt som tätt(Mår verkligen dåligt av att vara inlåst här i min ålder och det har bidragit till att det är svårare för mig att hålla mig ren)




Är tyvär inlåst på ett familjehem. Lämnar jag så får jag LVM/Fängelse.

Har mailat Soc och bett dom släppa mig. Jag har inga ambitioner.
Att åka till thailand och spendera sina sista pengar och se om man finner lycka eller något att sträva efter låter helt klart vettigt.

Har testestoron-brist och det käns meningslöst. Gick aldrig in i puberteten som man.

Vill kura och träna i framtiden tror jag.

Ren? Hur menar du nu?

Jag bodde på ett behandlingshem innan jag slussades vidare till familjehemmet jag bor på nu.

Har haft missbruksproblematik till och från sedan högstadiet.

Tanken slog mig också när jag läste TS text.

Känner igen mig i så han känner - fast han känner som jag gjort hela livet i ett heligt gäng faktorer fler. Så jämför mig inte med TS så sett.

Utreds just nu för ADD själv, eller ADHD typ [vad det nu var] som det snarare verkar heta idag.

Om jag sannolikt är sjuk i detta så kanske TS också är det fast med en flera resor värre klang i symtombilden.

TS, ta för fan inte ditt liv! Du är bara 22. Uppsök psyk och be om en utredning.

Du kommer inte vara inlåst för evigt. Börja googla lite om Thailand och andra länder och se vad som verkar intressant. Använd tiden på hemmet för att lära dig. Sök runt en massa på Internet och lär dig så mycket som möjligt.
Ska du jobba som bartender så googla om de vanligaste drinkarna. Memorera dem. Kolla även upp om det finns någon svensk i Thailand som du kanske kan ha som kontakt. Som sagt, möjligheterna är oändliga.
Du ska inte ge upp!
En dag kommer du kanske tacka dig själv för att du kämpade på.

Håll ut!!