Vad är det jag inte förstår med Mats Olssons krönikor?

jag fattar verkligen inte tjusningen med hans krönikor. Vecka efter vecka är det en enda lång orgie i där han berättar om var han åt en cajun-biff i New Orleans, om nåt suspekt bluegrass-band från Memphis eller nåt totalt ovidkommande anekdot om New York.
Hans krönikör varken säger elelr ger någonting anser jag.

Ett litet axplock ur den senaste:

Mark, en bartender på Jones i New York, brukar ta en buss för åtta dollar från Chinatown i New York till Philadelphia för att cykla och äta mackor på Tommy DiNic's på Reading Terminal Market. Och vilken sagolik upplevelse det är.

Och som vi satt där vid en bardisk och lyssnade på ett halvhyggligt jazzband mitt i lokalen kom en svart man mellan 65 och 70 med en matkasse i ena handen och en käpp i den andra.
Det är inte så märkligt, många pensionärer går ut och handlar.
Men: mannen hade knallröd kostym, knallröd hatt, knallröd skjorta, knallröd slips och knallröda lackskor.
För att gå och handla. Mitt på dan. En vardag. Och ingen tyckte det var konstigt.

och sedan de standardmässiga "jaghatarsverige"-prylarna

Precis som jag kan hata snöstorm kan jag verkligen hata den svenska likriktningen, att man måste se ut och vara och tycka som alla andra.


Jag kan inte se det framför mig på Konsum mitt emot O'Learys hemma på Kungsholmen i Stockholm men kan älska Philadelphia av denna enda anledning. En man i rött visar att det finns hopp om mänskligheten.

Så här ser varenda krönika ut. Lite löst snack om nån rökig bar, nån hint om at than själv bott där, inte bara rest runt, lite snack om hur fantastiskt det är och sedan kan göra en god maträtt lyftas fram.

Olsson känns ju lika givande och nyskapande som Virtanen. Jag vet att Olsson har många fans. Förklara för mig vad tjusningen med den här alkade tjockisen är. Sida upp och sida ner om rökiga jazzbarer känns ju knappast unikt

Även jag väntar med spänning på någon som vill förklara storheten hos denne fjant!

Kom igen...

Din hatt passar inte andra, inte heller din medicin. Kanske inte heller din författare eller krönikör.

Nej, det ju därför vi vill veta vad som är det mästerliga med denne pösmunk.

Brukar inte läsa expressen, än mindre krönikor, men tack vare den här tråden gick jag in och kollade in den senaste.

"En dag stod det i tidningen att Birgit Nilsson är död, en annan att Fredrik Ljungberg skulle upp på en vägg på Times Square i New York."

Stod det (bland annat) där.


"Det tycker jag var bra sagt"

Jag gillar Mats Olssons krönikor, men jag medger att exemplet du tar upp är en bra lam krönika.

Den största poängen med honom är väl att han är konsekvent och står för vad han säger samtidigt som han skriver bra. Däremot är väl hans sportjournalistik inte enastående; kom ihåg att han belv sportkrönikör efter att Steffo fick foten (efter sin krönika med "om bara Nordin bänkar Johnny Ekström så kanske vi t.o.m. kan vinna" förjd av ett mål och en straff ordnad av samme Ekström i den avgörande VM-kvalmatchen mot Polen 1989).

Gillade Mats Olsson ganska mycket tidigare och speciellt efter de underbara krönikorna han skrev under fotbolls VM -94 när han skrev träffsäkra och roliga krönikor.

fast jag tycker oftast inte krönikorna är särskilt bra nu för tiden utan läster mest den där sista texten där det kan stå lite allt möjligt med korta meningar. De kan jag fortfarande tycka är träffsäkra o roliga.

Köpte även nån bok av honom men precis som trådskaparen har jag aldrig förstått vitsen med de långa berättelserna från nån bar i New Jersey eller liknande.....

Sen tycker jag ibland djävligt illa om att han snudd på kan förfölja personer i sina krönikor och ibland efter att ha läst nåt i en annan tidning som vederbörande "ska" ha sagt.

hur som helst så läser jag fortfarande gärna mats olsson men han får gärna försöka hålla sig till sport när han är på sportsidorna.

Tror att du fick med det mesta där, handenduvet. Olsson gillar New York, han trivs med att snurra runt i The Big Apple. Långt hemifrån skrivs de bästa krönikorna, har nån sagt. Förmodligen han själv.

Ja, killen varkar uppleva livet en gång för alla.

Jag kan förstå att det hela med bartendern Mark, som brukar cykla och äta mackor på Tommy DiNic's är en otroligt sagolik upplevelse.

Och visst finns det hopp för mänskligheten då mannen i den röda kostymen sedan försvinner ut bakvägen från affären efter han har öppnat eld och blåst skallen av ca 40 oskyldiga människor. Ja, hela Amerika är fantastiskt och Sverige är bara så stereotypt.

Storheten är att han lyckas försörja sig på skiten.
Storheten är att han lyckats få folk att läsa sina krönikor.
Storheten är att hans till synes menlösa jidder,trots allt till och med får folk att diskutera honom på ett obskyrt forum.

men det jag tycker sämst om är faktiskt det här öl och mat och lifestyle-gaggandet.

Men han får in små vardagsbetraktelser emellanåt (ofta från bonnvischan i Sverige faktiskt) som är små guldkorn.

Bra som osentimental kritiker av uppblåsta personer inom idrotten - ibland! Men lika ofta samma hyllningar som alla andra gör....

Någon storhet har jag aldrig ansett honom vara, varken stilistiskt eller innehållsmässigt. Ändå så tycker jag om att läsa hans krönikor och jag tror det handlar om att jag själv gärna skulle vilja sitta på en sylta i ex. NO och se en man i klarröd kostym få absolut ingen uppmärksamhet. För att förtydliga så är det för oss som inte trivs en glimt av var vi skulle kunna trivas.

Om du trivs med vart du är såväl beträffande plats som i livet så förstår jag fullständigt varför det verkar som banal smörja, det skulle jag nog själv göra.