Hej!
Jag har alltid gillat mat. Ända sen jag var liten alltså. Åt skivad lök som snacks som dagisbarn och när mamma tog med mig och helghandlade så pös jag ofta iväg och letade på en liten burk syltlök ville ha som gotte.
En tydlig minnesbild är att ibland när det var fest hemmavid så bjöds det på räkor. Stora skålar med räkor, kokta skivade ägg, rostat bröd, ost, smör och majonnäs.
Sen satt alla och åt och det blev enorma mängder skal.
Men jag hade handexem så mamma fick sitta och skala och lägga på tallrik och så byggde jag en rostemacka med allt på och svepte. Eftersom det var fest drack jag givetvis cola i grogglas med sugrör.
Ett annat minne är att det istället för räkor ibland kunde vara enorma smörgåstårtor. Det var och är det godaste jag vet faktiskt. En välgjord smörgåstårta.
Alla vuxna var så glada när det var fest också! Älskade när dom hade fest!
Mormor och morfar var väldigt noga med att man inte drack för mycket till maten. 'Du ska inte dricka dig mätt!' kunde mormor säga med allvarlig ton och tog glaset från mig.
Farmor och farfar var tvärtom, dom fyllde på glaset så fort jag smuttat lite på det och frågade hela tiden huruvida jag var törstig när vi åt. Dom var väldigt uppmärksamma båda grenarna av familjen angående dryck till maten märkligt nog.
Ett annat minne är när det var fredagsmys (hette väl inte det då) och om inte mamma lagade maten så beställde vi. Det var antingen pizza eller kinamat som gällde.
Ibland fick man åka med och hämta maten och då satt man där i passagerarsätet och pizzakartongerna brände mot låren och det luktade gott av varm vit pizzakartong och oregano.
Hämtade man kinamat så fick man massa vita påsar med aluminiumförpackningar med vita papplock som alltid läckte. Det var som röd olja på locken.
Var man istället hemma medan ett syskon följde med och hämtade så dukade man och vek servetter i glasen. Sen vankade man av och ann innan Volvons strålkastarljus slog in i husets nedervåning när bilen svängde in på garageuppfarten och då skrek man för allt man var värd 'DOM ÄR HÄR NU!!' sen åt man, och kollade på hyrfilm och drack läsk och åt snacks.
Minns att jag var väl ivrig ibland med chipsen och min styvar kunde ilskna till och säga 'nu lugnar du dig lite med chipsen..' och om jag fortsatte kunde hans hand flyga ut som kobra och hugga tag i min handled och så fräste han 'NU RÄCKER DET SA JAG!', haha.
En jul fick mamma en elektrisk wok. Då behövde vi inte längre åka och köpa kinamat. Ansåg dom vuxna. Nu hade vi ju en alldeles egen wok!
Mamma stekte skivad kyckling och slog på en burk uncle bens sweet sour sauce och kokade vanligt parboild ris till. Det där var inte alls kinamat sa jag men jo sa dom vuxna, 'det här är exakt kinamat!'.
Ett annat minne är fredagar och jag låg på rummet och läste väl Kalle & CO och det började lukta stekt fläskkotlett, pulverbea och ugnspommes. Dom där pommesen alltså.. mjukbakade, nästan blöta. Fanns några stycken i formens kant som var mer tillagade, resten var fan usla. Bean var på pulver för då fanns inte färdigbea på burk.
Morsan var som många andra på den här tiden livrädd för att dra på ugnen över 175 grader. 175 grader i ugnen är det svenskaste som finns. Pommesen, 175!
När mamma gjorde pizza så gjorde hon en torr, tjock deg och hade på tomatpuré, klippt frukostskinka, champinjoner och kanske lök och sen hyvlade hon hushållsost över. Och så in på 175 grader givetvis.
Så låg temp och den hyvlade osten som en täckjacka över pizzan gjorde ju att pizzan blev mjukbakad på nåt vis. Osten la sig som ett täcke och blev pga låg temp bara smält. Råvarorna under skölden av ost blev bara ångande varma.
Det var väldigt noga med bordsskick. Inga armbågar på bordet, tugga med stängd mun, pratade man för mycket kunde ett 'låt maten tysta mun!' komma. Ät med kniv och gaffel, slicka inte på kniven, servetten i knät. lägg ihop besticken när du är färdig, sitt rak i ryggen, tacka för maten.
Totalt motsats till hur mina egna middagar ser ut även om bordsskick är trevligt behöver inte en tysk disciplin råda.
Hade vi familjemiddagar så gällde ännu strängare regler. Då fick vi inte sätta oss innan matriarken satt sig och inte heller börja äta fören varsågoda ljudit.
Här var matriarken boss så man kunde få gå från bordet innan alla var klara, det var väl skönt att slippa barnen vid bordet.
Min styvfar hade ett eldigt humör. En gång när jag var på idrottscup över dagen fick jag med mig 50:- för att ha till mat eller vad det nu var. Inte ens då var 50 spänn särskilt mycket. Jag köpte godis på en mack för pengarna precis som mina kompisar gjorde och käkade upp det. När jag kom hem så frågade styvfar om det blev några pengar över. Nej sa jag.
-Nähä? Var har du gjort med dom då?
-Köpte godis för dom.
-KÖPTE DU GODIS FÖR 50:-?! skrek han. Han blev så jävla arg och mamma och han började bråka och jag flydde in på mitt rum och hörde dom tjafsa. Jag kanske var 11 år.
En annan gång åt vi middag. Pannkakor. Mitt syskon ville inte äta upp av nån anledning.
'Du lämnar inte bordet innan du ätit upp! Ingen går från bordet innan alla har ätit upp!'
Alla hade ätit upp förutom mitt syskon så nu satt vi där färdigätna och tittade på när syskonet med gråten i halsen försökte äta frimärksstora kalla pannkaksbitar. Plötsligt kom en stråle spya rakt på tallriken och mitt syskon började gråta. Jag minns att jag tyckte att situationen blev nästan för mycket för mig att hantera för det fanns fortfarande en osäkerhet huruvida det också då skulle behöva ätas upp. Då började jag hata min styvfar och ville att han skulle dö.
Har ni några matminnen från barndomen? Tänker inte på godaste skolmaten - det finns det tråd för, utan mer allmänna minnen och händelser kopplade till barndomen.
Jag har alltid gillat mat. Ända sen jag var liten alltså. Åt skivad lök som snacks som dagisbarn och när mamma tog med mig och helghandlade så pös jag ofta iväg och letade på en liten burk syltlök ville ha som gotte.
En tydlig minnesbild är att ibland när det var fest hemmavid så bjöds det på räkor. Stora skålar med räkor, kokta skivade ägg, rostat bröd, ost, smör och majonnäs.
Sen satt alla och åt och det blev enorma mängder skal.
Men jag hade handexem så mamma fick sitta och skala och lägga på tallrik och så byggde jag en rostemacka med allt på och svepte. Eftersom det var fest drack jag givetvis cola i grogglas med sugrör.
Ett annat minne är att det istället för räkor ibland kunde vara enorma smörgåstårtor. Det var och är det godaste jag vet faktiskt. En välgjord smörgåstårta.
Alla vuxna var så glada när det var fest också! Älskade när dom hade fest!
Mormor och morfar var väldigt noga med att man inte drack för mycket till maten. 'Du ska inte dricka dig mätt!' kunde mormor säga med allvarlig ton och tog glaset från mig.
Farmor och farfar var tvärtom, dom fyllde på glaset så fort jag smuttat lite på det och frågade hela tiden huruvida jag var törstig när vi åt. Dom var väldigt uppmärksamma båda grenarna av familjen angående dryck till maten märkligt nog.
Ett annat minne är när det var fredagsmys (hette väl inte det då) och om inte mamma lagade maten så beställde vi. Det var antingen pizza eller kinamat som gällde.
Ibland fick man åka med och hämta maten och då satt man där i passagerarsätet och pizzakartongerna brände mot låren och det luktade gott av varm vit pizzakartong och oregano.
Hämtade man kinamat så fick man massa vita påsar med aluminiumförpackningar med vita papplock som alltid läckte. Det var som röd olja på locken.
Var man istället hemma medan ett syskon följde med och hämtade så dukade man och vek servetter i glasen. Sen vankade man av och ann innan Volvons strålkastarljus slog in i husets nedervåning när bilen svängde in på garageuppfarten och då skrek man för allt man var värd 'DOM ÄR HÄR NU!!' sen åt man, och kollade på hyrfilm och drack läsk och åt snacks.
Minns att jag var väl ivrig ibland med chipsen och min styvar kunde ilskna till och säga 'nu lugnar du dig lite med chipsen..' och om jag fortsatte kunde hans hand flyga ut som kobra och hugga tag i min handled och så fräste han 'NU RÄCKER DET SA JAG!', haha.
En jul fick mamma en elektrisk wok. Då behövde vi inte längre åka och köpa kinamat. Ansåg dom vuxna. Nu hade vi ju en alldeles egen wok!
Mamma stekte skivad kyckling och slog på en burk uncle bens sweet sour sauce och kokade vanligt parboild ris till. Det där var inte alls kinamat sa jag men jo sa dom vuxna, 'det här är exakt kinamat!'.
Ett annat minne är fredagar och jag låg på rummet och läste väl Kalle & CO och det började lukta stekt fläskkotlett, pulverbea och ugnspommes. Dom där pommesen alltså.. mjukbakade, nästan blöta. Fanns några stycken i formens kant som var mer tillagade, resten var fan usla. Bean var på pulver för då fanns inte färdigbea på burk.
Morsan var som många andra på den här tiden livrädd för att dra på ugnen över 175 grader. 175 grader i ugnen är det svenskaste som finns. Pommesen, 175!
När mamma gjorde pizza så gjorde hon en torr, tjock deg och hade på tomatpuré, klippt frukostskinka, champinjoner och kanske lök och sen hyvlade hon hushållsost över. Och så in på 175 grader givetvis.
Så låg temp och den hyvlade osten som en täckjacka över pizzan gjorde ju att pizzan blev mjukbakad på nåt vis. Osten la sig som ett täcke och blev pga låg temp bara smält. Råvarorna under skölden av ost blev bara ångande varma.
Det var väldigt noga med bordsskick. Inga armbågar på bordet, tugga med stängd mun, pratade man för mycket kunde ett 'låt maten tysta mun!' komma. Ät med kniv och gaffel, slicka inte på kniven, servetten i knät. lägg ihop besticken när du är färdig, sitt rak i ryggen, tacka för maten.
Totalt motsats till hur mina egna middagar ser ut även om bordsskick är trevligt behöver inte en tysk disciplin råda.
Hade vi familjemiddagar så gällde ännu strängare regler. Då fick vi inte sätta oss innan matriarken satt sig och inte heller börja äta fören varsågoda ljudit.
Här var matriarken boss så man kunde få gå från bordet innan alla var klara, det var väl skönt att slippa barnen vid bordet.
Min styvfar hade ett eldigt humör. En gång när jag var på idrottscup över dagen fick jag med mig 50:- för att ha till mat eller vad det nu var. Inte ens då var 50 spänn särskilt mycket. Jag köpte godis på en mack för pengarna precis som mina kompisar gjorde och käkade upp det. När jag kom hem så frågade styvfar om det blev några pengar över. Nej sa jag.
-Nähä? Var har du gjort med dom då?
-Köpte godis för dom.
-KÖPTE DU GODIS FÖR 50:-?! skrek han. Han blev så jävla arg och mamma och han började bråka och jag flydde in på mitt rum och hörde dom tjafsa. Jag kanske var 11 år.
En annan gång åt vi middag. Pannkakor. Mitt syskon ville inte äta upp av nån anledning.
'Du lämnar inte bordet innan du ätit upp! Ingen går från bordet innan alla har ätit upp!'
Alla hade ätit upp förutom mitt syskon så nu satt vi där färdigätna och tittade på när syskonet med gråten i halsen försökte äta frimärksstora kalla pannkaksbitar. Plötsligt kom en stråle spya rakt på tallriken och mitt syskon började gråta. Jag minns att jag tyckte att situationen blev nästan för mycket för mig att hantera för det fanns fortfarande en osäkerhet huruvida det också då skulle behöva ätas upp. Då började jag hata min styvfar och ville att han skulle dö.
Har ni några matminnen från barndomen? Tänker inte på godaste skolmaten - det finns det tråd för, utan mer allmänna minnen och händelser kopplade till barndomen.
Han ville ha senapen för sig själv. Sen dess har jag avstått senap.
