Överdrivet känslig?

Jag är kvinna, 24år. Pluggar, tränar och har kompisar. Lider av en hel del vardaglig ångest men på hanterbar nivå.

Har dock ett stort problem som förstör oerhört mycket för mig, och det är att jag är så otroligt känslig för vad andra säger, jag tar åt mig personligt och blir ledsen för minsta lilla. Tar ett exempel från häromdagen, jag är på stan och går mot bussen då en snorunge på ca 11 år flinar å säger "vilken ful jacka du har" räcker ut tungan, och springer iväg. Första sekunderna blir jag arg och tänker att ungjäveln skulle läxas upp. Sen blir jag ledsen och känner mig ful och värdelös. För att en okänd människa (ett barn dessutom) kritiserade mitt val av jacka. Jag förstår själv att det givetvis är någonting man verkligen inte borde bry sig ett dugg om, eller ta personligt öht. Men ändå gör jag det.

Kan räcka med att någon har en dålig dag och svarar otrevligt på mitt "godmorgon" så börjar jag tänka att personen är arg på mig, har något emot mig och så bygger jag upp helt orimliga scenarion i huvudet

Vad är felet? hur ska jag kunna "sluta vara så känslig" och suga upp all skit som en svamp i duschen?

Läs om HSP. Du kanske är en av dom? Bara ett tips.

Låter lite som dålig självkänsla/negativ självbild. Kan känna igen mig själv i det du skriver. Hur har din uppväxt varit? Skilda föräldrar, avliden förälder, trauma som barn etc.? I ditt undermedvetna sitter en inrotad negativ bild av hur du ser dig själv som människa, oftast förknippat med ditt yngre jag, alltså dig själv som barn.

Har ibland samma problem men har lärt mig att tänka "rätt".

Exempel med detta om ful jacka då skulle jag tänkt, stackars unge har nog ett helvete hemma.

Sura godmorgon, samma sak ojoj nu mår den personen dåligt.

För jag har märkt att det är ohyggligt lätt lägga allt på sig själv och på så vis bli offer och det gör ont.

Så därför hittar jag på ursäkter för alla som beteer sig illa vilket lättar upp min dag+ att jag släpper det fort och slutar tänka på det /lägger in tankar på annat för spola bort det.

Du kan lära dig det tar tid man måste kämpa på som fan.

Har testat göra tvärt om med och tänk buuuhu den hatar mig och då blir jag skitledsen så ja det funkar.

Du kan möjligen vara högkänslig och det är väldigt känslomässiga människor.

Möjligt att du "lider" av autism (alternativt)?

Förmågan att inte bry sig är sällan medfödd, det är helt enkelt något du får träna på. Ryck på axlarna och gå vidare.

Jag lider även av ångest och kan förstå hur illa man kan ta vid sig när någon beter sig illa.
Det kan gräva sig djupare än man tror om tillfället är fel. För det finns ju även illa valda tillfällen.

låter som det är lite si och så med självkänslan bara.

ingenting som inte skaffa sig ett liv och lite humor kan råda bot på.

om en unge lipar - lipa tillbaka.

och ägnar man sig åt ett antal saker som är meningsfullt och man förstår sitt eget värde, då lär man inte påverkas så mycket av att nån svarar otrevligt.

jag föreställer mig typ magda gad som är på väg till syrien, hon håller upp dörren till nån på flygplatsen som inte ens säger tack, svårt att tänka mig att hon grubblar över det resten av dagen.

Mina föräldrar var gifta fram till min pappa dog när jag var 17. Han var sjuk och vid dålig hälsa under i princip hela min uppväxt. Ser dock inget samband kring det och min nuvarande självkänsla. Har alltid haft ett behov av att alla ska tycka om mig och är en värdelös konflikthanterare.

Har asperger och ADHD på papper, ja.

En ny jacka kanske skulle vara första steget?

Har typ samma som du. Tar allting personligt. Hatar konflikter. Hatar att bråka. Hatar drama.
Tror att det kommer från grejer i barndomen, så vet inte vad man ska göra åt det. Har inga diagnoser på papper.
Förstår mig inte riktigt på det där med HSP. Gör jag test blir resultatet att jag inte har det, fast jag är en väldigt känslig person. Mer än nån jag känner. Sen har jag en kompis som säger sig ha det, och hon är den tuffaste jag känner. Lite konstigt.

För att ta första exemplet med ungen som klankar ner på din jacka...
Ärligt talat, bara för någon säger något nedsättande, nu din jacka, så gör det väl inte dig till en sämre person? Även om ungen tycker så, så vadådå? Alla kan väl inte tycka den är snygg? Huvudsaken är väl att du trivs i jackan.
Sen har ungen säkerligen bekymmer eftersom den har behovet av att bete sig sådär..

Inget att lägga någon värdering i. Jag menar, det kan ju vara en negativ känsla den har inom sig som den för över på dig. Kan också vara en speciell uppfostran där man klankar ner på brudar för att "ragga" (om du var av motsatta könet)
Bara o flina lite och säga tack gullet..

Det här med att när någon hälsar med en kall ton, det är lätt, bara spela skitglad då. Säg något i en väldigt trevlig och glad ton, gärna med lite sarksasm i. Det kommer få denna människa att tänka till, rejält =)


Men man måste också vara lite försiktig. Alla har vi dåliga dagar och vi kan aldrig veta vad den andra går igenom i sitt liv. Det måste man också respektera. Så om det är engångsföreteelser eller enstaka gånger, låt det vara. Försök muntra upp personen istället.

Är det varje dag, låt människan få veta om sina negativa vibbar gentemot andra. För det är inte okej.