Hej
Mitt liv ser inte så ljust ut nu och jag överväger självmord dagligen, har redan varit inlagd på psyket tidigare men just nu är hoppet så gott som dött när det kommer till medlidande och mänsklighet.
Jag var i en relation med en tjej, vi är inte tillsammans längre men jag är hos henne varje dag. Lagar mat, handlar, masserar, kommer på samtalsämnen, försöker få upp hennes självförtroende och ger henne mitt allt.
För en månad sedan bodde vi hos min pappa, hyrde rum och allt flöt på. Men nu har hon gjort slut och vill inte något mer för hon har inga känslor för mig. Hyran hos pappa klarar jag inte att betala av själv längre och jag har till denna vecka på mig att bestämma mig om jag ska stanna hos honom eller dra. Han verkar inte bry sig om jag inte har någonstans att bo, det gör inte mitt ex heller för den delen.
Jag har haft skuldproblem och har äntligen börjat se ljuset i tunneln, när allt går rätt nu och börjar bli bra då gör hon det här mot mig och min pappa är inte bättre han själv. Båda vet till om min situation och att jag just nu lever på existensminimum. Men de skiter i det.
Jag har kontakt med psykiatrin, går på ständiga möten med skötare och läkare. Överväger att lägga in mig för jag orkar inte mer, nästa vecka ska hyran betalas in och jag har råd med hälften. Resten betalade min dåvarande tjej.
Nu ligger jag i hennes säng, hon har lånat mitt SL kort för att ta sig till jobbet och jag känner att jag är utnyttjad av alla runtomkring mig.
Jag har råd med 3-4000 kr att betala för hyra och då har jag knappt råd med mat. Betalar jag inte räkningarna i tid då blir det kronofogden för hela slanten och jag har slitit i flera år för att ta mig ur detta.
Snälla hjälp mig, jag orkar inte det här mer. Hos mamma finns det inte plats att bo hos, hos farmor kan jag inte bo för pappa skulle inte tillåta det, han har tidigare sagt att jag kommer sluta som hora på t-centralen. Mitt ex snackar med olika snubbar varje dag och bryr sig inte om vart hon ska bo heller. Hennes föräldrar har separerat och i nuläget är det renovering och flytt som pågår här i huset i någon vecka till. Sen ska mamman ut och in ska exets syster med sin sambo och barn. Deras lägenhet tar morsan över och eventuellt där ska mitt ex bo. Men hon vägrar säga något och hennes mamma skiter i vart hon ska bo också. Hennes mamma har ett hyreskontrakt och har frågat mitt ex om hon vill bo där, men när det väl kommer till kritan så vill hon inte att mitt ex ska bo där.
Jag har ingenstans att ta vägen och pappa vägrar säkna hyran, förut betalade jag 3 tusen men sen bestämde han sig för att ta 6 tusen.... Jag är just nu sjukskriven och på gränsen till att ta mitt liv med tabletter och sprit.
Hoppas det inte var för svårt att läsa, hoppas det är i rätt tråd och tacksam för råd!
Mitt liv ser inte så ljust ut nu och jag överväger självmord dagligen, har redan varit inlagd på psyket tidigare men just nu är hoppet så gott som dött när det kommer till medlidande och mänsklighet.
Jag var i en relation med en tjej, vi är inte tillsammans längre men jag är hos henne varje dag. Lagar mat, handlar, masserar, kommer på samtalsämnen, försöker få upp hennes självförtroende och ger henne mitt allt.
För en månad sedan bodde vi hos min pappa, hyrde rum och allt flöt på. Men nu har hon gjort slut och vill inte något mer för hon har inga känslor för mig. Hyran hos pappa klarar jag inte att betala av själv längre och jag har till denna vecka på mig att bestämma mig om jag ska stanna hos honom eller dra. Han verkar inte bry sig om jag inte har någonstans att bo, det gör inte mitt ex heller för den delen.
Jag har haft skuldproblem och har äntligen börjat se ljuset i tunneln, när allt går rätt nu och börjar bli bra då gör hon det här mot mig och min pappa är inte bättre han själv. Båda vet till om min situation och att jag just nu lever på existensminimum. Men de skiter i det.
Jag har kontakt med psykiatrin, går på ständiga möten med skötare och läkare. Överväger att lägga in mig för jag orkar inte mer, nästa vecka ska hyran betalas in och jag har råd med hälften. Resten betalade min dåvarande tjej.
Nu ligger jag i hennes säng, hon har lånat mitt SL kort för att ta sig till jobbet och jag känner att jag är utnyttjad av alla runtomkring mig.
Jag har råd med 3-4000 kr att betala för hyra och då har jag knappt råd med mat. Betalar jag inte räkningarna i tid då blir det kronofogden för hela slanten och jag har slitit i flera år för att ta mig ur detta.
Snälla hjälp mig, jag orkar inte det här mer. Hos mamma finns det inte plats att bo hos, hos farmor kan jag inte bo för pappa skulle inte tillåta det, han har tidigare sagt att jag kommer sluta som hora på t-centralen. Mitt ex snackar med olika snubbar varje dag och bryr sig inte om vart hon ska bo heller. Hennes föräldrar har separerat och i nuläget är det renovering och flytt som pågår här i huset i någon vecka till. Sen ska mamman ut och in ska exets syster med sin sambo och barn. Deras lägenhet tar morsan över och eventuellt där ska mitt ex bo. Men hon vägrar säga något och hennes mamma skiter i vart hon ska bo också. Hennes mamma har ett hyreskontrakt och har frågat mitt ex om hon vill bo där, men när det väl kommer till kritan så vill hon inte att mitt ex ska bo där.
Jag har ingenstans att ta vägen och pappa vägrar säkna hyran, förut betalade jag 3 tusen men sen bestämde han sig för att ta 6 tusen.... Jag är just nu sjukskriven och på gränsen till att ta mitt liv med tabletter och sprit.
Hoppas det inte var för svårt att läsa, hoppas det är i rätt tråd och tacksam för råd!
__________________
Senast redigerad av mydefinition 2018-02-18 kl. 15:16.
Senast redigerad av mydefinition 2018-02-18 kl. 15:16.
