Vi människor är inte gjorda för stora samhällen. Vår psykologi är inte gjord för större grupper och verkligen inte 10 miljarder människor, 510 miljoner kvadratkilometers yta och komplicerade ekosystem och teknologi. Vi har ingen intuition för det där med stora samhällen och därför brakar det ihop med kommunism, nazism, svält, miljöproblem, ekonomiska kriser och storskaliga krig.
TVn fylls med såpopera, för det hade våra förfäder på savannen gillat. Stora oljetråg fraktar en överkonsumption av tobak. Dildofabrikerna tömmer slagget i östersjön. Vi är inte gjorda för att leva tillsammans som stora samhällen.
Samtidigt går det någorlunda bra eftersom att människor lokalt har någorlunda respekt för varandra och vi har ingen överdriven fientlighet mot folk vi inte känner utan kan snarare vara intresserade av dem. På så sätt så hugger vi iallafall inte ihjäl varandra och kan samarbeta. Våra förvirrade hjärnor ser också samma hockeylag, jobbkollegor och folk som har samma religion eller pratar samma språk som du som in-group. Många ser hela mänskligheten som samma grupp, deras grupp. Därför kan den naturliga altruisten i oss komma fram och därför kan vi ha lärare och läkare. Det är naturlig för oss människor att ha ledare ibland också. Lagar och sådant är ett litet "trick" som verkar funka på människan också, det hade ju inte behövt vara så utan hade kunnat vara praktiskt omöjligt om vi hade haft en lite annorlunda psykologi. Men vi ska inte undergräva allt skit människan kommer med också och vilka krafter och beteenden det finns bland oss.
Jag tänker nu på både den evolutionära (biologiska) utvecklingen härifrån. Det finns inga som helst incitament för dig som individ att bry dig om samhället i stort. Den omtanke människan har nu lär selekteras bort, det är ett gammalt drag från savannen när dina närmsta var din släkt. Idag är det inte så längre. Du behöver dina vänners respekt men du behöver inte respektera samhället i stort. Jag vet inte hur fort denna evolution kommer ske men det verkar vara nedförsbacke härifrån.
Givet människans natur idag så ser jag bara en lösning. Endast och endast världens ledare kan sätta stopp för förstöringen av vår planet. Det är dem som kan reglera ekonomin och kontrollera befolkningen. Det är dem som skapar incitament och tvingar fram spelreglerna.
Människor gör och kommer alltid att göra som de behagar och det som behagar dem förstör samhället. Tyvärr gäller detta också ledare. Dessutom så har ledarna, förutom att de är människor och fulla av konfliktintressen, mycket svåra uppdrag. Ofta är uppdragen heller inte för världens bästa utan för regimens bästa. Det sitter i vår biologi. Vi är även dåliga på att välja ledare, den som blir ledare i ett miljonfolkssamhälle är den som lyckas ta en selfie med Justin Bieber.
Det är få förnuftiga människor som kämpar för miljön och samhällens stabilitet. Någon tokig gröngöling här och där. De som trycker ut flest ungar blir istället den som har den snyggaste klänningen och jobbar hårdast med att fiska slut på torsken.
Ser ni inte hur våra klanhjärnor barrikerar sig i olika städer och länder mot varandra och kämpar om resurser på bekostnad av miljö, rättivsa, sunt levande och stabilitet? Hur vi inte ens är gjorda för detta och varken vet vad vi håller på med eller bryr oss? Det finns inga incitament på ledarnivå, individnivå eller demokratisk nivå för att tygla krafterna som kommer att döda oss allihopa. Incitamenten som finns och kommer att fortsätta att finnas är snarare det som har ihjäl oss.
Vi är hårlösa apor med pansarskott gjorda för den livsstil och organisation vi hade på savannen. Plötsligt är vi 10 miljarder och vet inte vad vi håller på med. Våra hjärnor är utdaterade för det här.
Jag ser bara två utvägar: starkt och rätt ledarskap i alla jordens hörn som gör det rätta (detta kommer aldrig ske.. dan eliasson? mughabe? bush? trump? lobbyister?) och en utveckling på det vi håller på med nu där det går åt helvete och vi anpassar oss till det nya vansinnet som varit och som kommer. En ny art inte gjord för globalt samarbete, men gjorda för att kunna överleva i en värld där små samhällen som tyr till sig själva och förstör sin omgivning.
Jag ser helt ärligt inte hur detta ska kunna fungera? Det är människans natur att misslyckas. Det är så inom oss. Game over.
Ange en lösning för Sverige, vänta tills nästa val och så är det borta igen med nästa vansinnesvåg av feminism eller liknande.
Kom med en lösning för EU, anta att lobbyisterna misslyckades och att vi av en ren slump har tur med ledarna.. och observera hur USA, mellanöstern och Afrika bajsar plutonium i havet eller något och startar något krig någonstans.
Hur kan vi, givet dessa självklara och obrytliga krafter, ta hand om det samhälle som hela jorden utgör? Är det verkligen möjligt? Jag tycker att man måste titta på verkligheten när man svara på den frågan, drömmar har ingenting med verkligheten att göra.
TVn fylls med såpopera, för det hade våra förfäder på savannen gillat. Stora oljetråg fraktar en överkonsumption av tobak. Dildofabrikerna tömmer slagget i östersjön. Vi är inte gjorda för att leva tillsammans som stora samhällen.
Samtidigt går det någorlunda bra eftersom att människor lokalt har någorlunda respekt för varandra och vi har ingen överdriven fientlighet mot folk vi inte känner utan kan snarare vara intresserade av dem. På så sätt så hugger vi iallafall inte ihjäl varandra och kan samarbeta. Våra förvirrade hjärnor ser också samma hockeylag, jobbkollegor och folk som har samma religion eller pratar samma språk som du som in-group. Många ser hela mänskligheten som samma grupp, deras grupp. Därför kan den naturliga altruisten i oss komma fram och därför kan vi ha lärare och läkare. Det är naturlig för oss människor att ha ledare ibland också. Lagar och sådant är ett litet "trick" som verkar funka på människan också, det hade ju inte behövt vara så utan hade kunnat vara praktiskt omöjligt om vi hade haft en lite annorlunda psykologi. Men vi ska inte undergräva allt skit människan kommer med också och vilka krafter och beteenden det finns bland oss.
Jag tänker nu på både den evolutionära (biologiska) utvecklingen härifrån. Det finns inga som helst incitament för dig som individ att bry dig om samhället i stort. Den omtanke människan har nu lär selekteras bort, det är ett gammalt drag från savannen när dina närmsta var din släkt. Idag är det inte så längre. Du behöver dina vänners respekt men du behöver inte respektera samhället i stort. Jag vet inte hur fort denna evolution kommer ske men det verkar vara nedförsbacke härifrån.
Givet människans natur idag så ser jag bara en lösning. Endast och endast världens ledare kan sätta stopp för förstöringen av vår planet. Det är dem som kan reglera ekonomin och kontrollera befolkningen. Det är dem som skapar incitament och tvingar fram spelreglerna.
Människor gör och kommer alltid att göra som de behagar och det som behagar dem förstör samhället. Tyvärr gäller detta också ledare. Dessutom så har ledarna, förutom att de är människor och fulla av konfliktintressen, mycket svåra uppdrag. Ofta är uppdragen heller inte för världens bästa utan för regimens bästa. Det sitter i vår biologi. Vi är även dåliga på att välja ledare, den som blir ledare i ett miljonfolkssamhälle är den som lyckas ta en selfie med Justin Bieber.
Det är få förnuftiga människor som kämpar för miljön och samhällens stabilitet. Någon tokig gröngöling här och där. De som trycker ut flest ungar blir istället den som har den snyggaste klänningen och jobbar hårdast med att fiska slut på torsken.
Ser ni inte hur våra klanhjärnor barrikerar sig i olika städer och länder mot varandra och kämpar om resurser på bekostnad av miljö, rättivsa, sunt levande och stabilitet? Hur vi inte ens är gjorda för detta och varken vet vad vi håller på med eller bryr oss? Det finns inga incitament på ledarnivå, individnivå eller demokratisk nivå för att tygla krafterna som kommer att döda oss allihopa. Incitamenten som finns och kommer att fortsätta att finnas är snarare det som har ihjäl oss.
Vi är hårlösa apor med pansarskott gjorda för den livsstil och organisation vi hade på savannen. Plötsligt är vi 10 miljarder och vet inte vad vi håller på med. Våra hjärnor är utdaterade för det här.
Jag ser bara två utvägar: starkt och rätt ledarskap i alla jordens hörn som gör det rätta (detta kommer aldrig ske.. dan eliasson? mughabe? bush? trump? lobbyister?) och en utveckling på det vi håller på med nu där det går åt helvete och vi anpassar oss till det nya vansinnet som varit och som kommer. En ny art inte gjord för globalt samarbete, men gjorda för att kunna överleva i en värld där små samhällen som tyr till sig själva och förstör sin omgivning.
Jag ser helt ärligt inte hur detta ska kunna fungera? Det är människans natur att misslyckas. Det är så inom oss. Game over.
Ange en lösning för Sverige, vänta tills nästa val och så är det borta igen med nästa vansinnesvåg av feminism eller liknande.
Kom med en lösning för EU, anta att lobbyisterna misslyckades och att vi av en ren slump har tur med ledarna.. och observera hur USA, mellanöstern och Afrika bajsar plutonium i havet eller något och startar något krig någonstans.
Hur kan vi, givet dessa självklara och obrytliga krafter, ta hand om det samhälle som hela jorden utgör? Är det verkligen möjligt? Jag tycker att man måste titta på verkligheten när man svara på den frågan, drömmar har ingenting med verkligheten att göra.
