Dubbelhakan förstör mig psykiskt och mitt liv.

Ifall det är sant att du verkligen har problem med din kropp så föreslår jag att du löser problemen med tanke på hur mycket det besvärar dig. Sådant du inte kan lösa pga särskilda problematik får du lära dig att acceptera, livet är inte direkt rättvist. Nu vet vi inte direkt hur du ser ut, kanske ser du normal ut men väljer att omedvetet se ner på dig själv, det vet vi inte. Lever du hälsosamt? Tränar du? Är du normal vikt? Frågat en läkare?

Kräver du att din tjej ska vara "fotomodell-snygg" då? Det är väl klart att man tycker de ska se bra ut, men jag tycker i.a.f. inte utseendet är det viktigaste. När man lärt känna någon o det klickar är det så mycket annat som spelar in...

Med 99% sannolikhet kollar tjejer inte argt på dig för att du har en dubbelhaka.
Förmodligen kollar de inte ens argt på dig överhuvudtaget.
Du kommer förstå det när du mår bättre.

Du kommer förstå att friska människor inte blir upprörda för att någon har en dubbelhaka.

Skärp till dig, fixa kosten, och fortsätt med träningen så slipper du ångra kratern som fettsugning lämnar i plånboken.

Jag då, jag har dubbelt sidleds, min haka känns som en ormtunga, har inte hindrat mig från att vara bäst i universum.

Utseende är mindre viktigt har även jag lärt mig, det handlar om att ha karaktär och driv. Brudar vill inte ha en mjäkig fitta som vältrar sig i självömkan.
Jag har gått långa perioder till och ifrån i tron att jag är ful.. Men vet du vad? Jag ser rätt jävla bra ut, lång mörk brunett med klar blå ögon med en ännu mörkare skäggväxt som är tät.

Tjej kompisar har sagt till mig att jag är snygg och rolig, och jämfört med deras pojkvänner och ex ser jag ut som en jävla modell.

Ditt problem ligger i din kassa självkänsla, pissiga syn på dig själv och totala brist på initiativ förmåga och värdelösa driv.

Vad Fan ska du lägga 50k på en fettsugning för? Ett gymkort är faktiskt mycket billigare och en snabbare väg till både självförtroende och fitta om det är vad du är ute efter. Träna dig själv på det sociala, jag brukade glida till t-centralen och gå till tåg perrongen och börja snacka med främlingar, bara dra någon dum fråga "vilket håll kommer tåget in från?" och ta det där ifrån, dra något dumt skämt, skoja till det. Det är verkligen inte så svårt som det verkar, du märker snabbt om det är någon som helst vill bli lämnad ifred, gå då på nästa.

Är du som ett asplöv innan så dra en benso, börja lätt, snacka lite med pensionärer, dom uppskattar verkligen uppmärksamheten.

Men ett av dina största bekymmer är att du tror att lösningen på dina problem är en brud. Lycka kommer inifrån oss själva och det är där du måste börja.

Flashback kommer inte bota dig och det spelar ingen roll hur många trådar du skapar.

Hade du varit på riktigt och verkligen velat dö så hade jag hjälpt dig med detta men du vill inte dö egentligen. Du letar efter en Quick fix och är inte beredd att göra någon mot prestation, men vet du vad? Om du inte väljer att fatta ett beslut så kommer du sitta här om tio år och köra samma tugg. Självömkan hade jag med innan, innan jag kom till insikt att det bara fucka mig själv än mer. Tycka synd om sig själv får man göra fem min om dagen sedan är det bara att ta sig samman, bita ihop och fortsätta framåt eller kasta in handduken.