Skaffa barn på egen hand, vilken väg ska man gå?

Jag har börjat nysta i det här med att skaffa barn själv, men det är en djungel och jag vill gärna få råd och tips från er som redan gjort det.

Jag är snart 38 år och har en fin liten pojke med en man som jag lämnade under graviditeten av diverse anledningar, så nu är jag inne på att skaffa ett syskon till sonen på egen hand.
Eftersom jag redan har ett barn kan jag inte få det via landstinget. Och eftersom jag födde barn för ett år sedan vet jag att jag fungerar, om man säger så. Jag har massor av ägg kvar och regelbunden mens.

Min fråga är lite vart jag vänder mig för bästa, enklaste och mest ekonomiska hjälp, och vilken typ av behandling ska jag välja?

Det jag kikar på är om man ska göra det i Danmark eller Sverige, om jag ens får göra det i Sverige som ensamstående och ett barn redan?
Vilken klinik rekommenderas?
Vilken behandling - inseminering/IVF? Detta kanske läkarna hjälper till och kommer med rekommendation utefter de provsvar man skickar in?
Ska man hormonbehandlas?
Vad kostar kalaset inklusive alla delar osv?
Hur går man tillväga?
Vad är det för kötider?
Har även läst om heminseminering då man kan beställa hem spermier ifrån DK vilket verkar väldigt bekvämt... om det vill ta sig..

Hur har ni gjort? Ge mig alla era bästa tips och berätta om era erfarenheter!

Är det inte både enklare och billigare att bara ha sex med en man när du har ägglossning?

Ta in på hotell i någon annan stad, gå ut och festa och ligg och sen åker du hem och är gravid.

Hur är det ens möjligt? Du är hela 38 år. hehe


Förresten, så är det nog bäst om du skaffar dig en man. En traditionell familj är det bästa för samtliga. Var ingen feminist.

Halvt inne på vad Hamsterboll säger, men kanske hitta någon som är med på "tåget" men inte stannar kvar efter bullen är i ugnen.

Min erfarenhet av närstående kvinnor (exakt 2st) som skaffat barn själva har måsta vänt sig till Danmark. Varit helt omöjligt i Sverige där svaren från kvinnliga barnskötare varit:
"Det är ingen jävla rättighet att få bli mamma", just för att de var singel.

I Danmark kan du hitta många kliniker, även mer high-end där du kan välja egenskaper från pappan såsom musikalisk osv.
Men ja det kommer kosta och vänder sig mycket mot förmögna par som har svårt att få barn, eller förmögna ensamma kvinnor.

Däremot tycker jag inte det verkar vara en bra grej för dig att göra. Du kan knappast vara en bra förebild av att skilja sig vid graviditeten och nu skall skaffa ett nytt faderslöst barn.

Skärpning är på sin plats.

jag tycker det är fel mot barnet att göra så , ett barn behöver sin pappa och mamma , det måste väl finnas någon man som TS kan bilda familj med så detta problem löses / bara min tanke om detta

Jadu, bra gener antar jag. Läkaren sa att det anses vara mycket ägg även på en 20åring.

Och jo så är det ju helst klart. Men jag känner inte riktigt att jag har varken tiden eller lusten för mig att bege mig ut och hitta en man att skaffa barn med. Och sen kanske det också skiter sig, nä fyfan. Då gör jag det hellre själv

Tyvärr kommer det vara stor skillnad på att du skiljt dig redan mot en kvinna som skaffar barn själv.

"It takes two to tango" heter det och oavsett vad du har för historia hur dålig den mannen var, så har du varit delaktig i dåliga livsval och dåligt omdöme som minst.
Därför är det bra att Sverige stoppar kvinnor som dig från att hovra barn för sig själv likt en ondskefull drake som ruvar på skatter.

Det är viktigt för barn att ha en pappa när de växer upp! Framförallt söner.

Härligt med bra gener du men.

Ett traditionellt familjeförehållande är att föredra! En anledning varför killar idag födda på 80-talet och nutid är så patetiska, singlar och tafatta är för att pojkarna uppfostras av sina mödrar. En stark manlig förebild vore att föredra om du vill ha en framgångsrik, lycklig avkomma. Jag vet att kvinnor idag inte tänker så långt eller bryr sig nämnvärt men kan vara bra att ta upp.

Fast det kan man ju ställa mot att inte ha syskon. Sen kan barn ha andra manliga förebilder i sitt liv än just pappor. Samma gäller självklart tvärtom.

Dock hade jag personligen funderat på om jag hade den energin och det som krävs för att vara ensamstående förälder till två små barn. Det gäller ju att ha ett bra supportnätverk omkring sig. Det brukar inte vara problem med att få barnvakt till ett barn men blir ofta genast svårare när man har två. Man behöver ofta någon form av avlastning som man normalt sett får i tvåsamhet.

Det visade sig under graviditeten att pappan till min son hade ljugit sig fram igenom hela relationen och hade ett dolt drogproblem tillsammans med psykopatiska drag.
Tror inte att jag hade ansetts vara en bra förebild om jag stannat med en sådan man heller.
Därmed ska jag inte säga att min son är faderlös. De har umgänge mot uppvisande av drogfrihet och jag hoppas att de kommer att få en bra kontakt och att pappan sköter sig och blir en bra pappa. Jag har dock gett honom allt för många chanser som han har kastat bort.

Vad gäller att skaffa ett syskon till sonen ensam kan tyckas egoistiskt, absolut. Men jag skulle inte gå så långt som att påstå att en person som väljer att skaffa barn på egen hand är en dålig förebild? Kanske om man gör något så oetiskt som att dra hem ett krogligg för att bli gravid. Men en öppen donator genom klinik för barnet chansen att träffa sin pappa om det vill.