Hur byggs broar mellan länder?

Rent konkret, hur får vi relationerna internationellt att fungera, hur gör vi? Det görs och jag undrar hur det görs.

Javisst ballar det ur ofta (Nordkorea/Sydkorea, Indien/Pakistan mm) och för vissa är traditioner och sådant så pass viktigt att de inte klarar av att samtala med någon som inte är som dem. Religion, diktatur och vansinne kan sätta käppar i hjulen också för samarbete och vänskap. Avsaknad av intresse kan också finnas, det finns inte mycket för ex. Sverige att bry sig om när det kommer till något religiöst spökland utan regering t.ex.

Därför tror jag att vi i den här diskussionen kan göra det lättare för oss genom att titta på enklare exempel till en början. Så jag börjar diskussionen genom att ställa några frågor om samarbete och relationer mellan skandinaviska länder, främst Sverige-Norge.

Hur går det till då, när Sven Erik klampar in i Norge och stöter på Haens og Grete och bemöts med ett glatt norrländsk fiskeleende som sträcker fram handen och säger: "Heö öööh dudelle höe"? För sådana utmaningar kan jag lätt se uppstå, med kulturella skillnader, kommunikationssvårigheter och okunskap om varandra och allt vad det kan vara. Det kan ju till och med vara svårt att komma överens med sin granne hemma på bråkmakargatan. Det gäller ju att båda sidor är diplomatiska, öppna, toleranta och duktiga på att kommunicera och knyta kontakter liksom.

Förstår ni? Det är ju en hel maskin det där. Dels finns det nog en uppdragsgivare när man knyter internationella relationer. Sedan finns ju det där praktiska steget, förhandlingar och sånt.

Sedan handlar ju det om de kulturella förutsättnignarna, men detta verkar i modern tid ibland suddas ut av jurister och affärsmän istället där siffror och formaliteter spelar större roll än kultur. Dessa jurister kan ju tycka vad de vill om det dem förhandlar med, de har ändå liksom ett formellt jobb att sköta.

Vem och hur fick exempelvis öresundsbron (danmark) att bli verklighet och gränserna mellan norge/sverige att vara öppna? Vad är liksom de praktiska stegen i en sådan grej?

Jag har sett hur förhandlingar mellan USA och mellanösterländer kan gå till men det är nog inte riktigt så spänt och lurendrejer mellan exempelvis Danmark, Norge och Sverige bland annat pga delad historia och kultur och att respektive land inte är lika underutvecklade relativt varandra.

Vad vanligt folk tycker om varandra har ju aldrig spelat någon roll i såna här frågor.
Utan här är det ju uteslutande tal om handelskontakter och diplomatiska förbindelser.

Kan två länder göra affärer med varandra (genom gemensamma regler och lagar) så får sådant som kulturskillnader underordnad betydelse.
För att någon ska våga göra affärer i ett annat land så måste den känna sig trygg i att det andra landets rättsväsende ska döma rättvist och objektivt, och inte döma till fördel för egna medborgaren (bara för att det är en landsman).

Det är sådant som de diplomatiska förhandlingarna, med sina olika handelsdelegationer sysslar med.

Ingvar Kamprad hade tex ju aldrig vågat öppna fabriker i Polen om han inte kunde lita på det polska rättsväsendet.
För tyvärr är det ju bara alltför vanligt att personer från andra länder bedöms negativt, särskilt i relation till egna landsmannen. Tex om en polack hade lurat en svensk, i Polen, och sen sagt till polska polisen att den dumme svensken började. Då hade svensken varit illa ute - om det inte hade funnits förhandlade regler som tillät svensken att få möjlighet till svenska tolkar och införstådda advokater osv.



Kina är ett land som ännu inte har tillsatt oberoende domstol, och pga det vågar utländska investerare inte investera på det sätt de kanske investerar i EU, Japan och USA. För att de inte kan lita på att de kinesiska domstolarna ska döma förutsägbart rättvist.

Jag tänkte på kina medan jag läste, för att jag visste att det du skrev om kina är fallet. Det verkar blir rätt löjligt där ibland.

Men jag håller inte med dig om att det kulturella är underordnat. Som jag skrev så är det så i utevecklade relationer och där verkar du hålla med.

Men historist sett så har det varit så att exempelvis en president som gör affärer med ett u-land måste förklara för landets beduinska ledare att ström och telefoner minsann inte förbannas av Allah. På samma nivå är det när vissa länder råkar i luven på varandra enbart pga kulturella skillnader och hat, speciellt spårar det när ena eller båda sidorna har entnonationalistiska eller religiösa fixeringar.