Ingen livslust kvar

Hur ska man orka 47 år sjukpensionär skulder upp över öronen o dessutom värk dagligen och en sambo som aldrig är hemma... har inget att leva för längre

Börja plantera lite vallmo och framställ opium så får du både en hobby, ett mål +att värken går väck

Flytta till Phillipinerna ta med dig pensionen träffa 1 gudomlig fru
lev livet det fixar du här är alla vänliga och inte som på hemmaplan.
Livet är inte slut pga du är 47

kasta ut den osynlige mannen , skaffa en ny som kan hjälpa dej med stöd , tröst och sällskap
sedan börjar du betala av skulder så mycket som du kan varje månad , försök få in lite extra slantar på loppis , sälj och köp typ , då får du hobbys på köpet liksom .
smärtan måste du på sjukvården så de verkligen hjälper dej , med smärtlindring i alla fall
ingen ska behöva leva med smärta och förstår ditt mående i det
47år är ingen ålder att lämna in
det finns så mycket att upptäcka och uppleva och siffror 47 är just bara siffror
så allt beror på dej nu .
du fixar detta , kommer att ta några slitsamma år men sen
har du hela framtiden att vandra in i
och vem vet ?
om vi möts
en vacker
dag

Fråga dig själv vad du skulle vilja göra om pengar inte var ett objekt.

Sätt upp ett mål, ta varje dag ett steg emot det.

Finn lycka i de små sakerna, vi har egentligen så mycket men är blinda för att uppskatta det.

Nej det har du inte. Dröm om döden. Sök bekantskap med den. Den dag du bestämmer dig för att nog är nog så kommer du få softa i graven. Då slipper du både kroppen och medvetandet. Se fram emot det.

Det enkelt. Du ska lämna allt och flytta till tex Sydostasien. Hitta ett billigt land att bo i. Värmen kommer även göra gått för dina värk.

Varför ska hen betala av skulder? Det sjukt mycket enklare att flytta från landet och börja om på nytt utan skulder.

Precis, bättre lämna skuldberget och dra när man har bränt sina broar. Det jag siktar på att göra men hur välja land? Världen är stor... Tillvaron här suger ju på existensminimum ändå...

handlar om samvetet , att städa upp det man ställt till med gör att livet känns lättare
det är inte mycket som inte går att fixa om man verkligen vill och kämpar lite
livet är inte slut bara för att man gjort misstag i det

Skuldsanering?

Har själv varken partner (räknar din frånvarande som ingen), dåligt med pengar och ingenting direkt att leva för. De senaste tolv åren har jag varit isolerad då jag knappast tagits med någonstans för att göra något roligt. Jag lever efter mottot :Man bjuds inte på bröllop men förväntas gå på begravningar. Eftersom folk aldrig tillfört glädje i mitt liv men alltid belastat mig med problem att ta itu med. Då jag knappast är ute bland folk lär jag aldrig hitta en man om jag inte av ren slump snubblar över någon vilket inte skett hittils, jag har fått min ungdom förstörd av andras intriger, lögner, svek och pundande. Men när livslusten tryter är det energin som börjar ta slut.

Lät det som en kul historia? Jag är oftast lycklig ändå även om jag svajar för tillfället och kan ramla ner i depression. Men livslust är något man måste kämpa för när man inte har något. Mitt liv är underbart faktiskt. Okej, hade jag haft möjlighet att flytta som ung och hitta en bra karl hade det nog varit annorlunda men har du tänkt på hur många det är som har det riktigt jävligt i världen?

Ta ett block, sätt dig på en utvald plats och skriv enbart positiva saker med det du upplever. Med dig själv. Hos andra. Saker du är tacksam för. Kommer du inte på något, sitt och skriv enbart positiva ord och synonymer till dem. Skriv saker du tycker är roligt. Sådant du vill göra osv. Se till att ha det trevligt omkring dig, städat och mysigt. Ta hand om dig själv. Efter några veckor av skrivande då och då, kommer du när allt känns meningslöst, kunna gå och sätta dig på din plats och faktiskt uppleva något annat där eftersom du gjort det till det utrymme i ditt liv där allt bra kommer över dig. Sedan är det bara att vandra runt i dit hem. Uppskatta och skriv.

Det sägs att sådant inte hjälper men jag har upplevt stora förändringar och även dem som lyssnat på mig och gjort detsamma. Det är inte riktig psykologi som tar itu med problem, problem som kan vara verkliga och som dina känslor är symptom på. Kanske behöver du sparka ut mannen, eller arbeta på relationen. Skaffa en meningsfullhet i tillvaron, reda ut andra relationer. Kanske lider du av vitamin/mineralbrister osv och antagligen meddelar dina känslor dig något som är på riktigt. Det betyder inte att du inte kan ändra känslorna du har inför din tillvaro. För det är definitivt möjligt.

(Många skitsvar men du har vänt dig till ett forum fullt av skitungar, misslyckade människor som lever på att vara elaka och människor som inte vet hur motgångar känns för att deras egna erfarenheter är mycket små. Ta inte illa upp av dem, de är bagateller )