Kan man få städhjälp?

Jag är permenant sjukskriven för tvångssyndrom och generell ångest och har mycket svårt för att städa. Dels har jag svårt för att vidröra skräpet, och damm som flyger omkring under städningen får mig att känna mig smutsig, vilket kan leda till två timmars dusch och totalt klädbyte (och tvätt av kläderna), och dels så lider jag av apati som blockerar min vilja att göra något. Det går fan bara inte!

Jag har säkert tio säckars mängd tomförpackningar, papperstallrikar och skräp av alla det slag, i lägenheten. Matrester slänger jag dock ibland, eftersom de börjar lukta annars, eller drar till sig bananflugor.

Tvättar jag kläder eller skurar (på de delar av golven som inte har skräphögar) så svettas jag enormt, till den grad att det droppar från pannan och får det att svida i ögonen, och kläderna blir genomblöta. Jag orkar bara städa lite per gång, men efteråt känns det skönt, men samtidigt känner jag "aldrig mer", varpå det kan gå månader tills nästa gång.

Kan man få någon form av städhjälp, kanske en gång per månad? Är det något Försäkringskassan betalar, eller går man via kommunen? Jag vill helst inte få in främmande folk i lägenheten, men jag kanske måste, och det behöver ju inte bli återkommande ifall jag lyckas bättra mig.

Jag tänkte fråga här först innan jag börjar ringa runt. Jag har psykiska problem, men de påverkar inte mitt förstånd eller intelligens, så jag riskerar väl att ses som en lat karl som slöar istället för att reda sig själv.

Men det börjar bli akut. Lägenheten börjar snart se ut som de man ser på sensations-TV, med städfolk som kliver över sopor. Jag vill inte att det går så långt. Dessutom misstänker jag att det snart blir stopp i avloppet p.g.a. beläggningar i rören. Det gurglar vid spolning, och jag vill helst inte ta hit rörmokare medan det ser ut så här.

Det är bistånd via socialtjänstlagen det handlar om, d.v.s. kommunen. Och jo då, finns säkert flera kommuner som kan tänka sig att lösa ditt problem med städhjälp. Men det är fel, vad du ska få, tycker jag, är boendestöd, där du får hjälp att utveckla de förmågor du behöver. Och att återvinna de du eventuellt tidigare haft, på det här området. Folk i din bostad kommer du knappast ifrån.

Vad menar du med permanent sjukskriven?
Man blir väl inte sjukskriven för OCD och GAD?

Ansök om personlig assistans(eller liknande) genom LSS hos din kommun. De kan hjälpa dig med grundläggande behov bla städning.
https://www.1177.se/Regler-och-ratti...indrade---LSS/
Det kan även finns stödboenden eller stödpersoner som kan hjälpa dig med struktur kring städning samt hjälpa dig att få det gjort. De som jobbar med detta är oftast otroligt duktiga och kan definitivt skillnaden på att ha psykiska problem och att vara förståndshandikappad på något vis.

Lycka till!

Boendestöd är nog det rätta för mig. Men det är samtidigt svårt eftersom jag trivs av att ha mitt hem som min personliga "bubbla". Tack för ett mycket bra svar!


Jag har sjukersättning med tvångssyndromet som grund. OCD kan yttra sig på många sätt. För en del är det bara ett överdrivet behov av ordning, men för ett fåtal är det mycket handikappande.

Exempel på hur jag har det:

Har jag vidrört något någon annan rört vid så måste jag tvätta mig. Har jag varit nära andra människor känns det som att jag fått en film av deras saliv över mig (från deras utandningsluft). Känner jag någon annans andedräkt så blir mina andningsvägar "indränkta av personens saliv", och den känslan kan sitta i en hel jävla vecka. Går jag och pissar så måste jag då vända på huvudet varje gång jag andas ut, så att inte "salivpartiklarna" från den andra personen hamnar på min penis (vilket vore "detsamma som om personen slickade min kuk").

Matförpackningar rengör jag med sprit, öppnar försiktigt så att inget från utsidan kommer i kontakt med maten. Får ut maten på något sätt. Tvättar händerna noga. Råkar mina fingrar nudda vid fryspizzan när jag tar ut den från plasten så måste jag slänga den, eftersom jag rört vid ytterförpackningen som andra rört vid direkt eller indirekt via det skitiga rullbandet i affären.

Bär jag sopsäckar/matkassar så håller jag ut dem från kroppen så att de inte nuddar mina kläder. Stoppar jag ned handen i en kasse och plastpåsen nuddar min skjortärm måste jag tvätta skjortan och armen.

Jag har speciellt desinficerade platser där jag hänger min jackor, samt byxor (när jag skall duscha). Har en speciell plats där jag tar på mig byxorna, då byxbenen inte får vidröra det vanliga golvet man går på.

När jag skall inhandla föda måste jag ut tidigt innan det är folk i affären. Kollar alltid in först för att se vad det är för "typer" där inne. Är det fel så går jag hem utan mat. Får ofta hjälp av släktingar med matinköp. Kommer det en "äcklig" person nära mig måste jag tvätta alla kläder, inklusive skorna (hudflagor kan ju ha landat i dem).

Tvångstankarna sitter i 100% av dygnet, även i sömnen. Slår jag armen i väggen när jag sover är det bara att stiga upp och tvätta den. Hamnar handen nedanför midjan är det vara att stiga upp och tvätta.

Skall jag sitta på en stol så måste den först ha varit torkad med sprit. I nödfall kan en ny, oläst, tidning fungera att sitta på. Går jag på besök så står jag upp, och har ytterkläderna på. För att ta av ytterkläderna så måste jag ha en ren plats att hänga jackan på. Först öppna jackan, sedan tvätta händerna, därefter få armarna ur jackan, ta tag i jackkragen med de rena händerna, och försiktigt balansera jackan över den rentorkade stolsryggen. Jag måste då givetvis ha tagit på en speciell kofta eller träningsjacka som jag har under ytterjackan, utifall någon nuddar vid mig. När jag skall gå så tar jag av mig koftan eller träningsjackan (eftersom den nu är smutsig), tvättar händerna och tar på ytterjackan.

Att åka bil brukar betyda specialkläder som redan är "smutsiga", eftersom jag ändå måste byta och duscha i timmar efteråt. Bilsäten av tyg går inte att få "rena". Det har på sätena varit folks handskar, matkassar, paket m.m. på sätena, som sprider hudfett, urin och sperma från andra människor till mig.

De få dagar jag försöker vara aktiv är extremt psykiskt stressande, eftersom jag minns ALLT jag rört och som gör mig "smutsig". Det är först när jag sitter och inte gör annat än att stirra på datorn som jag kan koppla av. Om ens det. Ofta kan jag sätta mig ned, pusta ut, bara för att sekunden senare måsta resa på mig för att tvätta fingertopparna eller något annat jag kom på.

Det värsta är nog att ha sunt förnuft, att veta att tvångstankarna är strunt, men att tvingas leva efter dem för att slippa ångesten för en stund.

Tackar! Jag skall höra med min kommun vad det lider.

Snackade med en släkting angående att jag håller på att få panik med allt skräp, och han lovade att hjälpa till att forsla säckar. Alltid en början. Jag har ofta tidigare tänkt efter att jag har städat att "nu jävlar skall jag börja hålla efter", men sedan växer skräphögarna igen. Det har fått mig att ge upp. Men denna jävla gång, om jag inte kan hålla efter, om skräpet börjar höga sig det minsta, så MÅSTE jag ha hjälp. Det får inte fortsätta så här.

Tänkte bara tillägga att ja, det är boendestöd du vill ha.
Tror att man behöver en diagnos för det, men kan ha fel.


Men damm förresten är något du får lära dig att leva med.
Till en viss del i alla fall.
Du fäller konstant så sjukt mycket hudpartiklar så även när du städar bort damm så sprider du samtidigt ut mer.

Låter extremt jobbigt. Hoppas det blir bättre.