Varför kan man inte fråga om lönen på en arbetsintervju?!

Var faktiskt med om en gång när jag nästan blev utskälld då jag nämnde mitt löneanspråk, trots att det inte alls var orimligt. Jaja, synd för dom!

Oavsett rätt eller fel, känns det ju oerhört märkligt att lönefrågan är känslig över huvud taget. Det borde ju vara helt öppna kort. Blir fan förbannad på detta...

Jag förhandlar om min lön 3 gånger varje dag då jag jobbar på ren provision. Att fråga om lönen känns självklart.

Något jag dock finner nöje i är svenskens oförmåga eller geniala sätt att pruta. Jag får ofta frågan om jag kan "göra något på priset" varpå jag ställer kravet att om motparten skall pruta så får hen pruta själv och själv komma med ett förslag på vad för prisjustering som önskas. Det brular bli ganska tyst då.

Instämmer, men så är det inte. Istället går kandidater under några veckor igenom intervjuer, tester mm och får till slut ett erbjudande om anställning. I detta läge avslöjar arbetsgivaren den tänkta lönen som tyvärr riskerar bli en besvikelse. I värsta fall vill arbetsgivaren dessutom tillämpa provanställning trots att kandidaten kanske har ett fast jobb i dagsläget... När det sedan visar sig att AG struntat i kollektivavtal och erbjuder usel tjänstepension är det dags att lägga benen på ryggen om man inte redan gjort det.

Varför inte spela med öppna kort direkt? Varför så sent i processen? Dyrt och onödigt för båda parter. Kandidatens CV är känt när processen startar. Ett enkelt ”vi har sett ditt CV, vilket är orsaken till vårt intresse för dig, och vill diskutera den här tjänsten med dig. Lön, förmåner, pension och anställningsform ser ut ungefär så här, baserat på det du erbjuder: x, x, x, x. Är du intresserad av att gå vidare med intervjun?”.

Hur då utskälld?

Men många företag anlitar ju rekryterare. Det blev för ett antal år sen inne och det har bara fortsatt. Som att det på något sätt vore svårt att avgöra om någon passar för jobbet eller inte. En normalfuntad individ på personalavdelningen klarar ju av detta. Istället outsourcar man intervju och sållning till ett externt bolag och kopplar inte in företaget förrän i absoluta slutfasen. Antingen kommer då VD eller liknande som inte har koll på lönebilden på bolaget och därför har svårt att uttala sig, eller så kommer nån mellanchef som inte har vidare stort mandat att besluta om lön. Rekryteraren har ju absolut inget mandat att förhandla lön, möjligen har de ett lönespann i de lägre regionerna.
Därför blir rekryteraren sur, för då genomskådas att denne egentligen bara är en simpel inhyrd handläggare.

Min spekulation är att rekryteraren vill att fokuset ska ligga på allt som inte handlar om ekonomi, trots att det är den enda anledningen att någon deltar i processen. Detta är såklart en chimär, eftersom lönearbete handlar om få ut så mycket som möjligt från anställda till en så låg kostnad som möjligt. Den anställde anses också ha ett emotionellt ansvar att vara en glad skit, som gillar företagets "värderingar" och "brinner för att ta företaget till nya höjder".

För det första. Sköts rekryteringen av "extern" rekryteringsfirma så går det bort med en gång. Då är jag ej intresserad av att jobba för företaget/kommunen/annat. Sköter inte företaget rekryteringen själva så är det oseriöst.

Lön diskuteras självklart på intervjun. Kan eller vill de ej gå mig till mötes så avskrivs den arbetsgivaren i alla fall i nuläget. Sen kan självklart lönen bli en förhandlingssak som inte löses på plats. Men utgångsläget skall ju vara vettigt.

De vanligaste sakerna att jag avböjt jobb:
1, Lönen
2, Arbetsvillkoren
3, Extern rekryteringsfirma

Men jag fattar ju att jag faktiskt är privilegierad, att jag kan ha dessa krav och tillämpa dem. Självklart helt annorlunda där det är mördande konkurrens, typ lager, butik, McD. Men lön anser jag alltid är relevant.

Lön förhandlar man med tillsättande chef.

Rekryterare saknar oftast avörande beslut vid tillsättning och således även andra viktiga parametrar.
De filtrerar bort ansökande som inte riktigt är rätt, t.ex Joe Smug som inte riktigt vill ta anställning men måste söka för att *få a-kassa*.

När du väl förhandlar lön (med rätt person) är det fördelaktigt att först komma med ett anspråk.

Det är dock skillnad på jobb vs jobb där vissa, t.ex operatörer med väl definierad arbetsbeskrivning inte är så lätta att glida på medans andra luddigare roller är det.

Jag har nämnt lön i mina 3 senaste sökta arbetens första intervju. Jag har fått ett erbjudande och gått vidare till 2a respektive 3e intervju på 2 av dom.

Det är Butikschefstjänster. Blandat rekryteringsfirma samt egna företaget.

I exempelvis Tyskland och USA anges lönen i princip alltid i jobbannonser. Den svenska modellen, att lönen är lite hysch-hysch som man ofta inte får reda på förrän man skriver under anställningskontraktet, är helt idiotisk och fullkomligt obegriplig.

Utskälld och utskälld, men attityden ändrades drastiskt till det sämre och de såg ut som om jag gjort fuck-fingret eller något. De var rejält stötta och mötet avslutades kort därefter. Det var ju inte så att jag krävde något extremt.