Uttrycket Tack o Tack!

Undrar när och varför folk började säga tack och tack när de tackar för sig. Förr räckte det med att säga tack eller tackar. Hur länge har detta uttryck funnits? Och vilka typer av människor tycker ni det är som använder det? Jag ställer snusande mammor i ett led och även pratglada gubbar. Nå annat?

"Tack och bock" känns som om det tillhör samma tackfras-familj? Bock? Pratar vi 53-årig horbock från Uppsala eller en 20tons rörbock i lokala mek.verkstaden ?

Aldrig observerat? Kanske regionalt? Bor själv i Solna norr om Stockholm.

Hör inte till TS frågeställning men uppskattar själv uttrycket "ja tack" av servicepersonal. Exempel;

Jag står vid bandet i mataffären och tillägger "Ajust det, en plastkasse och en general portion också" och sedan får ett glatt "ja tack" som svar. Ett annat exempel kan vara i klädaffären och säljaren glatt säger "ja tack" när jag frågar om säljaren kan gå ut på lagret och titta om h*n har plagg x i storlek y.

Istället för att svara "absolut" eller liknande i dessa situationer känns uttrycket "ja tack" som om man gör personalen en tjänst! Som kund mår man bra, det känns trevligt, bli osams med säljaren känns långt borta

Var jag chef över ett större varuhus skulle jag råda alla mina anställda att säga "ja tack".

Skulle inte tro att det här är någon ny företeelse, då jag känner igen det från min ungdom på landsbygden där främst äldre sade så som ett särskilt hjärtligt sätt att tacka. Jag skulle själv inte skriva "tack och tack" utan hellre "tack å tack". Det är ju ett muntligt uttryck som eventuellt kan härröra från ett äldre "Tack! Åh, tack!".

Det är förstås svårt att hitta äldre skriftliga belägg för uttrycket för att fastställa dess ålder, men jag hittade en visa från äldre tid, där man dels sjunger "drick å drick", dels "tack å tack".
http://www.stefanlinden.se/V/visa%20...20du%20ork.pdf

Spelmannen som anges som ursprung föddes i Gävle 1881 och dog 1964. Min erfarenhet av användningen av uttrycket talar inte direkt emot att det här skulle kunna vara något som användes enbart i de trakterna, men det är förstås omöjligt att säga något med större – eller alls – säkerhet.

Edit: Det här belägget i en saga från 1883 ger vid handen att det skulle kunna finnas samband med "många tack" – något vi ju inte säger på svenska idag, men som danskarna gör i "Mange tak!".
http://runeberg.org/dgsagor/0163.html

"Tack och tack" är en förstärkning av ordet "Tack", Man kan säga "Tackar som bugar", om man är född på 1700-talet och vill vara väldigt artig och tacksam. Som Engelskans "Thank you very much" istället för bara "Thank you" eller "Thanks"

Nu säger vi "Tack så mycket" eller måhända "Tack snälla du" om vi vill förstärka.

"Mange tak" heter det på Danska tror jag. Inget konstigt eller svårt att förstå.

Jag anmäler aldrig för "trams och off-topic" av princip.

Det heter inte "tack och bock" det heter "tackar som bugar". Det finns många variationer på att förstärka ordet "tack". Variationerna är utspridda i tiden och landskapen.

"Tackar som bugar" får 291 träffar vid en googling (med kaninöron).
"Tack och bock" får 58000 träffar.

Ditt förslag är f ö syntaktiskt problematiskt och tycks vara frukten av en sammanblandning av uttryck – kanske "tackar som frågar" och/eller "tackar som ödmjukast". Det förra, som väl kommer närmast, ska troligen läsas som en ellips av "Jag/Man tackar den som frågar", vilket gör den något udda syntaxen begriplig. Att få "Tackar som bugar" begripligt är dock betydligt svårare.
Däremot kan man förstås säga "Jag tackar och bugar" likväl som "Jag tackar och bockar", vilket väl det uttryckssätt du kritiserar troligen är en ellips av, där man leker lite med ljudlikheten.

Min kvalificerade gissning är därför att det uttryck du förordar, som jag bedömer som felaktigt, är en sammanblandning av "Tackar som frågar" och "Jag tackar och bugar".

Tack för ditt svar. Det är mycket uppskattat.

Mitt exempel är från 1700-talet, därför så få träffar. "Internet" fanns inte då haha

Är tusen procent säker på att jag har hört uttrycket i en barnsång någonstans. Kan bara inte komma ihåg vart ...

Kan vara psalm eftersom jag sjöng i kör.

Det är det mest försiktiga och respektfulla sättet Gud lyckades förhandla fram med de framfusiga människorna, i sina försök att lösa det konstiga problemet alla har att avsluta ett gott samtal, eller någon annan transaktion där båda har tjänat på det. Vem är skyldig vem, vem ska tacka mest, hur ska jag tacka, ska jag tacka mer, skulle jag ha prutat mer?

Uttrycket är varken mer eller mindre värt än att en av parterna lite spydigt säger "hej då, hej, hej", men jag uppskattar det för att det är lite mot strömmen.

"Tack och tack" används regionalt i åtminstone mellersta Norrland. De säger "tack och bock" också.