Det här med psykoser.
Jag har fått diagnosen bipolär typ 1 för ett år sedan efter ett par jävligt tunga och svår år. Jag är brud runt 27 nu. I min släkt finns både schizofreni och bipoläritet.
Har på senare tid börjat tvivla på min diagnos då jag själv upplever att jag har mer psykoser än det flesta bipolära och jag tycker inte själv att jag får manier som man får i typ 1. Iallafall inte på det sättet som jag har sett andra vara i manier, där dom kan sjunga högt och mycket, vart som helst. Skriver maniskt sida efter sida, tror att dom kan flyga eller tror att dom är Guds sändebud.
Jag haft en jävlig tonår med depressioner, ångest, använt sex som självskadebeteende sjukligt mycket, drog och alkohol missbruk, bott på behandlingshem och låsta utredningshem ala SIS.
Det mesta i min historik tyder på bipolär typ 1.
• Men, i min tonår innan jag brukade substanser som kan knasa till det i hjärnkontoret, berättade jag för personalen på hemmet som jag bodde på då att jag hade en hallick. Och att han skulle döda mig om jag inte fortsatte prostituera mig.
Dem agerade snabbt med psykologsamtal polisförhör och planering för flytt till säkrare hem. Vilket skedde och jag hamnade på låst hem i ett halvår.
Kruxet - det fanns aldrig någon hallick. Men jag trodde stenhårt på detta då och jag har aldrig berättat "sanning" för någon.
• Jag har även fått för mig att hells Angels har varit ute efter mig och jag fick skyddat boende i samband med det.
Jag tror väldigt ofta att jag är förföljd eller lever i någon slags hotbild.
Jag har lätt för att tro att man spionerar på mig och att pojkvänner/kompisar satt upp osynliga kameror. Även att någon utvald person, typ klasskompis, bekant eller så, kan se allt jag gör genom att tänka på mig. Att den kan ta sig in i min hjärna och se genom mina ögon det jag gör.
Man skulle kunna tro att jag ville ha uppmärksam som ung. Men jag har varit väldigt ensam i perioder och isolerar mig lätt och ofta. Alltså har jag i stort sätt 0 vänner. Ingen att få uppmärksamhet från. Jag berättar aldrig om vad som händer i mitt huvud heller. Plus att jag trodde verkligen att det var verkligt.
• Jag hör röster emellanåt. Även när jag inte har mina " bipolära episoder". Kommer oftast när jag blir för stressad i psykiskt påfrestande miljöer.
Jag har alltså inte berättat de här sakerna för psykiatrin och jag vet inte om jag bör göra det heller. Stämmer dem här psykosgrejer in på bipoläritet? Någon annan som haft snarlika?
Jag har haft andra psykossymtom efter tonåren som tex. att jag trott att jag hade adopterat bort ett barn (har aldrig fött barn), och sett små gubbar och ansikten som hoppat omkring längs väggarna men dessa har kommit i samband med inläggning och blandepisod/djup depression.
Jag vill inte att psykiatrin ska veta mer än dem behöver. Alltså, om detta inte är helt ovanligt i en bipolär-diagnos så säger jag inget. What say you?
Jag har fått diagnosen bipolär typ 1 för ett år sedan efter ett par jävligt tunga och svår år. Jag är brud runt 27 nu. I min släkt finns både schizofreni och bipoläritet.
Har på senare tid börjat tvivla på min diagnos då jag själv upplever att jag har mer psykoser än det flesta bipolära och jag tycker inte själv att jag får manier som man får i typ 1. Iallafall inte på det sättet som jag har sett andra vara i manier, där dom kan sjunga högt och mycket, vart som helst. Skriver maniskt sida efter sida, tror att dom kan flyga eller tror att dom är Guds sändebud.
Jag haft en jävlig tonår med depressioner, ångest, använt sex som självskadebeteende sjukligt mycket, drog och alkohol missbruk, bott på behandlingshem och låsta utredningshem ala SIS.
Det mesta i min historik tyder på bipolär typ 1.
• Men, i min tonår innan jag brukade substanser som kan knasa till det i hjärnkontoret, berättade jag för personalen på hemmet som jag bodde på då att jag hade en hallick. Och att han skulle döda mig om jag inte fortsatte prostituera mig.
Dem agerade snabbt med psykologsamtal polisförhör och planering för flytt till säkrare hem. Vilket skedde och jag hamnade på låst hem i ett halvår.
Kruxet - det fanns aldrig någon hallick. Men jag trodde stenhårt på detta då och jag har aldrig berättat "sanning" för någon.
• Jag har även fått för mig att hells Angels har varit ute efter mig och jag fick skyddat boende i samband med det.
Jag tror väldigt ofta att jag är förföljd eller lever i någon slags hotbild.
Jag har lätt för att tro att man spionerar på mig och att pojkvänner/kompisar satt upp osynliga kameror. Även att någon utvald person, typ klasskompis, bekant eller så, kan se allt jag gör genom att tänka på mig. Att den kan ta sig in i min hjärna och se genom mina ögon det jag gör.
Man skulle kunna tro att jag ville ha uppmärksam som ung. Men jag har varit väldigt ensam i perioder och isolerar mig lätt och ofta. Alltså har jag i stort sätt 0 vänner. Ingen att få uppmärksamhet från. Jag berättar aldrig om vad som händer i mitt huvud heller. Plus att jag trodde verkligen att det var verkligt.
• Jag hör röster emellanåt. Även när jag inte har mina " bipolära episoder". Kommer oftast när jag blir för stressad i psykiskt påfrestande miljöer.
Jag har alltså inte berättat de här sakerna för psykiatrin och jag vet inte om jag bör göra det heller. Stämmer dem här psykosgrejer in på bipoläritet? Någon annan som haft snarlika?
Jag har haft andra psykossymtom efter tonåren som tex. att jag trott att jag hade adopterat bort ett barn (har aldrig fött barn), och sett små gubbar och ansikten som hoppat omkring längs väggarna men dessa har kommit i samband med inläggning och blandepisod/djup depression.
Jag vill inte att psykiatrin ska veta mer än dem behöver. Alltså, om detta inte är helt ovanligt i en bipolär-diagnos så säger jag inget. What say you?
__________________
Senast redigerad av WantedNr1 2018-02-01 kl. 01:53.
Senast redigerad av WantedNr1 2018-02-01 kl. 01:53.
