Hur lever man sitt liv så bra som möjligt?

Det bästa är att aldrig bli född. Det näst bästa är att vara helt frisk och ekonomiskt oberoende.

Den här tråden handlar inte om att skapa det goda samhället, enligt din utopi.

Ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod, flit

På vilket sätt skulle någon av ovanstående dygd kunna göra någon lycklig som inte av naturen eller viljan är sådan?

Det kan leda till framgång, men kommer det leda till lycka?

Påstår du att man lever ett bra liv om man gör det till missgagn för andra?
Dygderna du nämner misstolkas lätt för att man ska vara som en mjäkig liten insekt, men det är inte ekvivalent. Motsatsen torde vara stolthet, girighet, promiskuitet, grymhet, excess/extremism och lättja.
Blir man lycklig av sådant leverne är det just den människan felet ligger hos, inte dygderna eller omgivningen. Då har det inte att göra med huruvida man förtjänar att vara lycklig ändå, utan om hur rubbad man är som tror att världen är ens sandlåda.

Så jo, dygder leder till lycka.

Jag skrev att följa sina drömmar.

Jag är inte troende, tvärt om. Precis som antikens filosofer som listade dygderna inte hellre de var troende.

Eftersom du erkänner ovan, mellan raderna, att du har många laster men inga dygder alls, så är det nog kört för dig att någonsin bli lycklig.

Du kommer alltså att leva ett tomt meningslöst liv, och dö i misär, så grattis, du har förtjänat det ödet.

Min dröm var att bli knarkkung förra året, men det kan du ju gissa hur hållbart det är.
Så nej, att följa sin drömmar är inte något lyckorecept. Inte heller att "följa hjärtat", eftersom människan är kapabel till de allra grymmaste av grymheter, och dummaste av dumheter.

Alltså jag tror ingen normal person vill bli "knarkkung"... det är också skillnad på att verkligen ha drömmar om ett bättre liv än att bara fantisera lite. Det finns egentligen inget recept för ren lycka. Det närmaste jag tror man kommer är att få utmana sig själv på olika sätt. Därför ska man kasta sig ut. Man får ju också inse att målen för ens drömmar måste vara en plats som kan vara förenligt med lycka.
Har väldigt svårt att se att en kriminell bana kan vara just det.

De som säljer knark på Flugsvamp kan bli miljonärer i bitcoins på några veckor. Om de sedan inte knarkar (mycket) själva slipper de arbeta resten av livet. Låter inte det trevligt?

Jag tror inte pengar enbart i sig ger lycka.
Man behöver utmaningar för att må bra. Känna att man lär sig och utvecklas.

Äsch. Ekonomiskt oberoende ger så att säga allt det andra.

Om man fortfarande skapar utveckling för sig själv.

Nu tar du in vad som är normativt i bedömningen också, eftersom en "normal" person ju inte existerar utnanför kontexten till sin närmiljö.
Kolla i många av södra sveriges förorter?
Tror du inte det är normalt att vara aspirerande kriminell där?
Var det inte normalt att plåga avvikande element i nazityskland?
Normen har sällan med lycka att göra, utan det är just den dygdfulla ansträngningen som ger lycka.

Utmaningar kan förstås vara givande när de lyckas, men det är inte utmaningen i sig som ger lyckan.
Att möta svårigheter ger inte heller lycka, men kan ge uthållighet. Och det i sin tur kan vara ett verktyg för att bevara den lycka man har vid ytterligare svårigheter.

Att leva ett bra liv innebär att följa vissa fungerande strukturer, det faller sig mer naturligt för vissa än andra.