Akut. Självmordstankar.

Känner att jag inte klarar av saker. Jag har en hjärnskada som gör att de allra mest grundläggande sakerna blir jobbiga. Jag har haft så här i över två år nu och det finns ännu inga stamcellsbehandlingar man bara kan gå på.

Jag mår skitdåligt och orkar inte leva längre. Det är jobbigt. Jag har ont i magen, ångest, trött, uppstressad och ligger och kravlar i mitt eget skit. Resten av mitt liv kommer att vara så här. Min verklighetsuppfattning är skadad och mina funkioner är starkt nedsatta. Men situation är dålig och min tillvaro suger, jag lider.

Även om jag hade alla pengar i världen att spendera så suger tillvaron eftersom att min hjärna är trasig.

Jag är också skiträdd för vad som kommer att hända i framtiden. Nu ska staten försörja mig resten av livet och jag litar inte på staten. Jag oroar mig över vad som kan hända när det skiter sig med samhället.

Den enda säkra utvägen är självmord.

Jag har gått i terapi under denna tid också och det suger. Jag orkar inte med terapi längre.

Hur ska jag tänka och agera för att komma ur min jävla omöjliga och tråkiga situation?

Kära du, vad sorgligt, har du sökt hjälp? Har Du kontakt med dina föräldrar? Många människor är av och till deprimerade. Du är inte ensam. Jag har mer eller inte ingen kontakt med sjukvården, jag kan inte ge dej råd. Men kanske finns här någon annan som kan hjälpa dej. Kram på dej.

Förlåt, du har visst sökt hjälp och gått i terapi, läste slarvigt.

Kontakta psykiatrin omgående.
Ett alternati är att du snackar med någon här: https://mind.se/hitta-hjalp/sjalvmordslinjen/


Kram

Varför finns det bara inga fungerande böcker eller så som man kan använda sig av?
2018 och sådant här är svårt fortfarande .

Är det verkligen självhjälpsböcker du behöver? Tror du behöver en medmänniska att prata med, därför kan du ju hellre ringa/ chatta med folk på Mind,

Mvh

Ge ej upp! Livet har så mycket att erbjuda! Försök komma i kontakt med någon och verkligen prata ut! Vet att det har hjälpt för mig men då har det inte rört sig om självmordstankar iofs, men det hjälper!

Hur gammal är du?

Tänk på hur stora framsteg forskningen gör varje år, varje dag! Kanske finns början till hjälp under ett mikroskåp i detta nu. Vad gör dig lycklig? Finns det någonting du skulle orka ägna dig åt? Du verkar duktig på att skriva. Tycker verkligen du ska ge terapi en chans till - du kanske skulle kunna byta psykolog? Ge inte upp, du har bara ett liv och du har mycket kvar att ge.

Kram

Kontakta psykiatrin eller ta,kontakt med mind som ovan i tråden tipsa om

Jag har själv haft det tufft efter att jag för 5 år sedan råkade ut för en olycka! Häng i det kommer att bli bättre för dig också! Jag är övertygad om att du skulle vara saknad av många! Själv har jag tagit mig tillbaka till 85procent ingen ser på mig att jag saknar 15 procent enligt doktorn så hade jag en otroligt hög kapacitet innan så nu är jag bara normal 😂 Va rädd om dig och gör det bästa av det du har, gå till en psykolog och ta hjälp. Det kommer att ordna sig. Klart att staten kommer att ta hand om dig.staten är ju vi allihop och jag är gärna med och hjälper dig!

Jag kan känna igen mig i dina tankegångar och hopplösheten du verkar känna, då jag också har en hjärnskada som försvårar mitt liv. Jag fick en blodpropp vid födseln som påverkar mig både fysiskt och psykiskt och har försvårat mitt liv på ett sätt som ingen som inte har liknande problem någonsin kommer förstå.

Jag vet tyvärr inte vad jag ska tillägga just nu, men jag vill du ska veta att du inte är ensam ( jag vet, en klen tröst, men ändå <3 ).

Folk som inte har en hjärnskada tror jag aldrig kan relatera till hur det är att leva med, och inte heller jag kan veta exakt hur just Du har det. Men jag tror jag kan förstå ungefär hur det är för dig.

Har du testat att prata med en pastor eller präst?
De har ofta andra perspektiv än en psykolog, men ändå ofta en god förståelse och pedagogisk sida. Kanske skulle dom kunna be för/med dig. Även om du själv inte är troende så kan det bli en lättnad.

Jag har gjort tre självmordsförsök i mitt liv. Vid de tidpunkterna förstod jag inte själv att det var min hjärnskada som gjorde det problematiskt för mig, då trodde jag bara att skadan påverkade mig fysiskt. Det ledde till att jag gick till samtalskontakter, fick atarax och SSRI-preparat utskrivet, men inget funkade för mig.

Nu några år senare har jag fått tydligare problem att fungera i den här världen, som jag upplever det.
Men jag har också (via en extremt bra psykolog på habiliteringen) förstått mig själv bättre, hur jag fungerar och vad mina behov egentligen är, och vad jag inte klarar av.

Den insikten och kunskapen om mig själv har hjälpt mig hitta vägar som gör det enklare för mig att leva. Och jag har lärt mig, iallafall mer, om vad jag ska undvika för att kunna ha en fungerande vardag.

Jag säger inte att mitt liv är perfekt, jag har fortfarande mina problem jag aldrig kommer ifrån.
Jag brottas fortfarande med självmordstankar till och från, och även lustar att skada mig själv.

Men som sagt, det har blivit enklare när jag nu lärt känna mig själv mer.
Jag äter nu Schizofren-mediciner som hjälper mig till viss del med mitt problematiska huvud.

Habiliteringen kanske skulle vara något för dig som också har en hjärnskada? Dom har lite andra perspektiv än (öppenvårds-)psykiatrin, och kanske kan hjälpa dig bättre.

Ursäkta ett något rörigt inlägg, jag skrev medans jag tänkte.
Hoppas det löser sig för dig <3