varför är jag såhär? väldigt märkligt

ADD diagnosen fick jag för två år sedan. Och Autism dignosen fick jag idag faktiskt.
Men jag har gått på amfetamin innan och då får man sig en spark i arslet och kommer igång och det händer grejer. Men jag hann inte att testa medicin för ADD'n. Men ska försöka få den nu istället för att gå rakt på amfetaminet igen. Så kan inte riktigt säga om det har hjälpt mig än.

Det du lider av är klassisk lathet min vän. Jag har också varit sådan i sena tonåren/tidiga tjugoårsåldern. Men när man växer upp och inser att man behöver jobba i livet och ta ansvar så kommer resten automatiskt. Man träffar nytt folk, får miljöombyten, kanske bor i andra städer ett tag etc.

Jag skulle rekommenderat dig att börja med att ta körkortet och skaffa dig ett jobb eller börja studera på högskola.
Sedan är väl nästa steg att flytta hemifrån, vet inte vart du bor så kan inte uttrycka mig om bostadssituationen hos er. Men oavsett vart i Sverige man bor så finns det alltid bostäder, det gäller bara att leta på rätt ställen och inte vara för kräsen.

Jag tror att det du behöver är att hitta motivation, vad är egentligen ditt mål med livet? Du säger att du vill resa och upptäcka nya saker, men vill samtidigt inte jobba för det.

Även om hypokondri kan vara svårbehandlat kan KBT vara en idé för att behandla det.

Jag har varot i en liknande sits som dej och känner igen mej mycket. Fattar EXAKT vad du menar med att hjärnan säger emot dej.

Typ söka jobb: vilket jobb ska ja söka? Passar de mej? Det finns så många utbildningar och jobb så då orkar man inget överhuvudtaget. Till o med med mat när jag ska handla kan jah fundera länge och väl vad jag ska ha, slutar med att jag inte ens far och handlar.

Känner igen hypokondrikerdelen med, tänker exakt som du, finns 1 miljon saker som kan va fel, så vart börjar man? Man börjar inte alls slutar det med. Och hur ska man veta vad som är vad?

En sak som hjälpt mej mycket, är att acceptera att du kommer aldrig bli "klar", det kommer alltid nya saker, tror dubfattar vad jag menar här. Jag går runt ständigt med känslan att nått ska bli "klart" sen kan jag börja leva, men man blir aldrig just "klar" lr ordet klar kan misstolkas, färdig är kanske ett bättre ord, man får pröva sig fram genom livet och vissa saker blir bra, andra inte, "du kan göra vadsomhelst, men inte allt" är väl ett bra citat.

Finns så mycket att pröva, göra! Så många val att det slutar med inget. Men det är ju bättre att göra nånting än ingenting alls...

Jag har lite olika problem, men detta är nog mitt största och jag lider av add o ska äntligen få pröva nån amfetaminliknande medicin äntligen, tror det kan hjälpa mej endel, och dej också låter det som.

Jag har klarat skolan och så med nöd o näppa, men såfort allt blev mer fritt typ där i gymnasiet, slutade allt funka, när ingen sa åt mej vad jag skulle göra, minns att man kände sig misslyckad och vilse, du säger att du haft såhär senaste 2 åren, men har du haft problem tidigare? Kan va så hjärnan/kroppen sagt ifrån och du behöver vila upp dej? Nu spånar jag ba lite men folk med add/adhd har mycket lättare att bli utbrända o hamna i depression etc..

skönt att några känner igen sig iallafall. funderar starkt på att börja en utredning, mår inte bra av detta.. Och precis som du sa, efter studenten gick det bara nedför, att många kompisar flyttade till alla Sveriges hörn och började plugga gjorde ju att allt blev lite jobbigare också. Hur gammal är du om jag får fråga?

ADD (alt. ADHD)
+
GAD

kanske
Asperger oxå om du är smart?

ta inga droger för då får du en resa utför förr eller senare, det vill du inte ha!

Sök ADD och GAD på youtube och se om du känner igen dig,
prova Asperger när du ändå upptäcker ditt "nya" jag!