2006-01-21, 18:43
#1
Jag lyssnar flitigt på radioprogrammet "Christer", som sänds i P3 på vardagar kl 14.03-16.00. Där medverkar nästan varje vecka yrkesfilosofen Bengt Brullde (med tyskt y/u) i vad som kallas "Moraltestet", där svenska makthavare av olika slag testas på hur väl de kan argumentera för sina etiska ställningstaganden. Lyssna gärna på http://www.sr.se/cgi-bin/p3/programs...Artikel=714683
En fråga i testet handlar om prostitution/sexköp och synen på exploatering. Ämnesområdet intresserar mig mycket, och jag skulle vilja redogöra för min syn på prostitution och önskar därvidlag att andra här på filosofiforum kommer med respons.
Jag är inte principiellt emot prostitution. Jag ser inget som helst problem i kommodifieringen av sexuella tjänster - alltså att de görs till föremål för handel och ekonomiskt utbyte. Jag ser ingen principiell skillnad mellan att gå till en massör på gymmet eller att gå till en prostituerad. I båda fallen är det fråga om en tjänst som innebär fysisk beröring, viss intimitet, eventuell njutning och avspänning och så vidare. Allt tal om att man köper någons kropp är exempel på luddigt tänkande. Man köper en tjänst, just som hos fysioterapeuten.
Prostitution leder heller inte, vilket ibland anförs i samhällsdebatten, alltid till att den prostituerade kvinnan eller mannen tar psykisk skada. Många manliga homosexuella prostituerade säger att de tvärtom funnit stor glädje i sin yrkesutövning. Samma sak säger många så kallade "sexsamariter" som säljer sexuella tjänster till handikappade. Samma sak säger många kvinnliga prostituerade. Av respekt för dessa personer väljer jag att tro på deras utsagor. Jag är personligen bekant med personer som sålt sexuella tjänster, och som intygar att de inte farit illa av det.
Men det finns förstås många exempel på personer som verkligen tagit skada av att vara prostituerade - både medicinskt och mentalt. Är det skäl att kalla sexköp för oetiskt eller felaktigt? Nej, menar jag. Det är det inte. Det finns många yrkesområden där de arbetande löper stora fysiska och mentala risker. Äldreomsorgen, byggbranchen, och sjukvården är områden där yrkesutövarna drabbas ofta av förslitningsskador, arbetsplatsolyckor, utmattningsdepressioner och liknande ont. Ändå är det inte omoraliskt av arbetsgivaren eller kunderna att köpa deras tjänster, menar nog de flesta, eftersom de ersätts ekonomiskt genom sin lön, och för att de är försäkrade på arbetsplatsen. Om man betalar väl för sexköpet och den prostituerade är fackligt organiserad, betalar skatt och har försäkring mot skada i yrkesutövandet borde det i analogi med ovanstående inte vara fel med sexköpet. I Tyskland och Nederländerna (kanske Australien?) vet jag att fackliga organisationer finns för prostituerade, och de tillåts betala skatt, så resonemanget är inte taget ur luften.
Förekommer då inte exploatering och rentav slavhandel i prostitutionen? Jo, visst gör det! Men det gör inte sexköp principiellt fel. Leksaksindustrin är exempel på en branch där exploatering och slavhandel förekommer. Möbelindustrin och textilindustrin är andra exempel. Barn och ungdomar säljs av sina fattiga föräldrar till små fabriksägare, i vars mattfabrik de tvingas arbeta olidliga arbetspass till utsugarlöner. Bör man därför helt låta bli att köpa mattor, rottingmöbler, leksaker etc? Bara för att det i dessa brancher förekommer exploatering och slavhandel? Nej, invänder jag. Vi bör bekämpa fattigdom och ekonomiska klyftor, så att grunden för exploateringens uppkomst försvinner. Vi bör sluta köpa leksaker som tillverkas av barnarbetare. Vi bör med alla till buds stående medel hjälpa de människor som lever i så utsatta situationer att de tvingas sälja sina barn. Gör vi det, så bekämpar vi exploatering både inom sexindustrin och inom de andra näringarna. Man bör givetvis bara köpa sexuella tjänster under sådana omständigheter att man kan vara rimligt säker på att sexsäljaren inte är exploaterad, och att vederbörande har tillgång till samhällets sociala skyddsnät. Under andra former är sexköpet exempel på exploatering, och därför fel.
Som läsaren säkert upptäckt är jag hedonistisk utilitarist. Jag bedömer handlingars moraliska status efter deras konsekvenser (nytta, eller mer specifikt hedonistisk nytta). Jag skulle välkomna invändningar mot mitt resonemang, även från personer som representerar andra moraluppfattningar än min egen. Finns det några hållbara argument varför sexuella tjänster skall särbehandlas i förhållande till andra näringsgrenar som fysioterapi och leksakstillverkning?
En fråga i testet handlar om prostitution/sexköp och synen på exploatering. Ämnesområdet intresserar mig mycket, och jag skulle vilja redogöra för min syn på prostitution och önskar därvidlag att andra här på filosofiforum kommer med respons.
Jag är inte principiellt emot prostitution. Jag ser inget som helst problem i kommodifieringen av sexuella tjänster - alltså att de görs till föremål för handel och ekonomiskt utbyte. Jag ser ingen principiell skillnad mellan att gå till en massör på gymmet eller att gå till en prostituerad. I båda fallen är det fråga om en tjänst som innebär fysisk beröring, viss intimitet, eventuell njutning och avspänning och så vidare. Allt tal om att man köper någons kropp är exempel på luddigt tänkande. Man köper en tjänst, just som hos fysioterapeuten.
Prostitution leder heller inte, vilket ibland anförs i samhällsdebatten, alltid till att den prostituerade kvinnan eller mannen tar psykisk skada. Många manliga homosexuella prostituerade säger att de tvärtom funnit stor glädje i sin yrkesutövning. Samma sak säger många så kallade "sexsamariter" som säljer sexuella tjänster till handikappade. Samma sak säger många kvinnliga prostituerade. Av respekt för dessa personer väljer jag att tro på deras utsagor. Jag är personligen bekant med personer som sålt sexuella tjänster, och som intygar att de inte farit illa av det.
Men det finns förstås många exempel på personer som verkligen tagit skada av att vara prostituerade - både medicinskt och mentalt. Är det skäl att kalla sexköp för oetiskt eller felaktigt? Nej, menar jag. Det är det inte. Det finns många yrkesområden där de arbetande löper stora fysiska och mentala risker. Äldreomsorgen, byggbranchen, och sjukvården är områden där yrkesutövarna drabbas ofta av förslitningsskador, arbetsplatsolyckor, utmattningsdepressioner och liknande ont. Ändå är det inte omoraliskt av arbetsgivaren eller kunderna att köpa deras tjänster, menar nog de flesta, eftersom de ersätts ekonomiskt genom sin lön, och för att de är försäkrade på arbetsplatsen. Om man betalar väl för sexköpet och den prostituerade är fackligt organiserad, betalar skatt och har försäkring mot skada i yrkesutövandet borde det i analogi med ovanstående inte vara fel med sexköpet. I Tyskland och Nederländerna (kanske Australien?) vet jag att fackliga organisationer finns för prostituerade, och de tillåts betala skatt, så resonemanget är inte taget ur luften.
Förekommer då inte exploatering och rentav slavhandel i prostitutionen? Jo, visst gör det! Men det gör inte sexköp principiellt fel. Leksaksindustrin är exempel på en branch där exploatering och slavhandel förekommer. Möbelindustrin och textilindustrin är andra exempel. Barn och ungdomar säljs av sina fattiga föräldrar till små fabriksägare, i vars mattfabrik de tvingas arbeta olidliga arbetspass till utsugarlöner. Bör man därför helt låta bli att köpa mattor, rottingmöbler, leksaker etc? Bara för att det i dessa brancher förekommer exploatering och slavhandel? Nej, invänder jag. Vi bör bekämpa fattigdom och ekonomiska klyftor, så att grunden för exploateringens uppkomst försvinner. Vi bör sluta köpa leksaker som tillverkas av barnarbetare. Vi bör med alla till buds stående medel hjälpa de människor som lever i så utsatta situationer att de tvingas sälja sina barn. Gör vi det, så bekämpar vi exploatering både inom sexindustrin och inom de andra näringarna. Man bör givetvis bara köpa sexuella tjänster under sådana omständigheter att man kan vara rimligt säker på att sexsäljaren inte är exploaterad, och att vederbörande har tillgång till samhällets sociala skyddsnät. Under andra former är sexköpet exempel på exploatering, och därför fel.
Som läsaren säkert upptäckt är jag hedonistisk utilitarist. Jag bedömer handlingars moraliska status efter deras konsekvenser (nytta, eller mer specifikt hedonistisk nytta). Jag skulle välkomna invändningar mot mitt resonemang, även från personer som representerar andra moraluppfattningar än min egen. Finns det några hållbara argument varför sexuella tjänster skall särbehandlas i förhållande till andra näringsgrenar som fysioterapi och leksakstillverkning?