Vill trippa för att må bra

Sökt runt lite på forumet men hittar inte, kanske finns men sökorden förekommer i så många trådar så får jättemånga resultat. Om tråden redan finns ber jag om ursäkt.

Hur som helst. Jag började trippa för ca 1,5 år sen. Första året var ca 1 gång /månad men sen avtog det abrupt. Bytte stad, känner få här och dessa utanför drogernas värld, så kran har varit svårt. Blev med andra ord en ”naturlig paus”.

Just nu känner jg mig nere i en fet svacka. Mår lite dåligt mest hela tiden, känner mig inte nöjd där jag är i livet. Är inte riktigt där jag trodde jag skulle hamna, inte nöjd med där jag bor, mitt jobb, helt vilsen med allt vad gäller framtid känns det som och är för mig väldigt jobbigt.

Senaste dagarna har jag svårt att finna nöje i saker, sådant jag tyckte var lustfyllt känns meningslöst. Ändå anstränger jag mig mer än jag gjort på länge för att må bra, försöker träffa vänner ofta, hålla kontakten med familj och släkt, försöka skapa en framtidsbild och planera, röra på mig ute, meditera. Ändå känner jag mig inte lycklig.

Jag fick nyligen tag på LSD och kom igår till insikten att jag bör trippa. Det har hjälpt mig otroligt mycket innan med mitt välmående och det kanske hade varit bra för att komma till insikt. Reda ut förvirringen och sorgen inom mig och kanske komma fram till något? Men å andra sidan har jag nästan aldrig trippat när jag mått dåligt.

Vad tycker ni? När brukar ni trippa och varför?

Just förra gången (det är sällsynt att jag trippar) så tog jag mig ur några kluriga issues och efteråt, jag räknar in afterglowen - så var jag helad från min tidigare narsisism.

Varför jag har trippat, varierar mkt. Men jag har alltid som måttstock att jag ska till någonting och inte fly från någonting.

Skulle aldrig i mitt liv trippa när jag mår dåligt, sånt gör jag enbart för att njuta lite extra när jag redan mår bra. Man kan upptäcka många hämska saker om man gör det, är för rädd för att jag ska ta livet av mig i ren panik når jag vill avsluta trippen. Har varit bra nära några gånger.

Att trippa när man mår dåligt är ett tveeggat svärd, jag tycker att det kan vara oerhört värdefullt i vissa situationer, medan i andra kan det vara rent ut sagt livsfarligt.

Det som jag lärt mig om mig själv är att akut dåligt mående och starka känslor, t.ex. ilska och akut sorg, lätt leder till psykosliknande tillstånd där jag tappar kontrollen över mig själv i förhållande till min omgivning. Har varit riktigt nära att sluta illa vid ett tillfälle, slog sönder massa grejer i lägenheten och försökte (extremt halvhjärtat) ta livet av mig, var nära på att hoppa ut genom fönstret (inte för att ta livet av mig, men det var snabbaste vägen ut). Vid det tillfället blev jag fullständigt paranoid och psykotisk, det var ren tur att det slutade väl, det var människor som förstod att något var riktigt fel som kom och hjälpte mig.
Det var ren vårdslöshet från min sida att ta psykedelika vid det tillfället, och idag är jag mycket mer observant på vad jag känner för något innan jag väljer att ta något sådant.

När det kommer till annat dåligt mående som inte är lika akut, tvivel om mina val i livet, hur jag lever och är som person och andra djupare känslor, då har det många gånger varit väldigt positiva erfarenheter. Det är absolut inte "kul" på något sätt, men däremot ger det mig en möjlighet att reflektera och analysera mina val och mina möjligheter ur ett nytt perspektiv, frikoppla mitt ego och min envishet från mitt handlande och mina handlingsalternativ.
När det kommer till dessa trippar handlar det ofta om hur jag behandlar mig själv, hur jag väljer att leva mitt liv, och resultatet - om jag kommer fram till någonting viktigt - är ofta att jag har motivation och möjlighet att förändra min livsstil till det bättre. På något sätt hjälper det med insikten att situationen som den ser ut inte är absolut, utan jag har makt att förändras.

Det ska sägas att den första situationen, där jag mådde akut dåligt, också ledde till oerhört positiva förändringar i mitt liv i slutändan, och att jag är tacksam för den upplevelsen. Men jag är också medveten om att det lika gärna kunde ha slutat på bårhuset eller psykakuten, och det är inte en acceptabel risk i efterhand. Det tog några år innan jag förstod värdet av den trippen, men den är nog en viktig anledning till varför mitt liv ser ut som det gör idag.

Jag tycker det låter som en bra idé. Det är ju inte din verklighetsuppfattning som knasar utan du är ju nere/deprimerad. I det läget kan det ju riskera att bli en mörk tripp men även om det är jobbigt kan det vara värt det.

Att trippa ger mig alltid nya perspektiv på mitt mående. Det öppnar upp sinnet och man kan se problemen från synvinklar dom annars inte varit tillgängliga. Det viktiga är förstås att du är extra noga med set och setting men det tvivlar jag inte på att du känner till.

Jag tycker inte man ska ta droger överhuvudtaget för att komma ur en deppresion eller liknande.
Men som du säger, att få ett annat perspektiv och på så sätt få hjälp att må bättre men LSD har ju en väldig terapeutisk och självransakande effekt och kan väl därför kanske vara ett undantag!

Jag har aldrig trippat när jag mått dåligt. Jag har läst om något som kallas "microdosing" där man tar väldigt små mängder LSD eller svamp för att komma ur ett dåligt mående.

LSD frigör ju väldiga mängder serotonin, som ett lyckopiller på steroider. Så en tiondels tripp varje dag kanske skulle funka som ett sätt att må bättre.. har aldrig testat men googla på "microdosing".

Må väl.

Tycker du gott kan trippa. Själv har jag trippat när jag mått dåligt över vissa relationer. Det fick mig att inse saker, men jag kände på slutet att jag verkligen behövde närhet och trygghet. Så det lärde jag mig, men då var ja oxå rätt ensam. Men det kändes verkligen ensamt på slutet av trippen så jag började träffa människor då

Att psykedelia kan hjälpa en att komma ut ur en väldigt mörk period är givet. I mitt fall anser jag att svamp mycket väl kan ha räddat livet på mig, då jag vid ett par tillfällen var direkt suicid när jag tog svamp i ett desperat försök att få slut på självmordstankarna. Någon timme efter intag var min inställning helt förändrad.

Nu sitter jag inte här och säger att alla skulle få ut precis samma effekt som jag, men den faktiska risken för självmord tycks vara väldigt låg. Dr Rick Doblin, grundare av MAPS, gjorde en tillhöftad uppskattning att i runt ett fall av fem miljoner, så kan svamp ha bidragit till att någon tog livet av sig. Han menade samtidigt att det är rimligt att anta att svampintag har avstyrt fler självmord än så.

Dr James Fadiman har menat att runt 70% av alla som börjar med psykedelia gör det för att de försöker hitta någon lösning till sina psykiska problem. Trots detta är självmordstankar och faktiska självmordsförsök statistiskt sett markant lägre bland de som använder psykedelia och då i synnerhet de som endast använder svamp. Se till exempel följande:

"The current findings demonstrate that the potentially beneficial effects of classic psychedelic use reported by Hendricks et al. (2015) extend to psilocybin use per se. Furthermore, these findings suggest that lifetime use of psilocybin but no other classic psychedelic may be especially protective with regard to psychological distress and suicidality. This finding is consistent with data indicating that psilocybin may have the most favorable safety profile of all classic psychedelic substances (Gable 1993, 2004). Psilocybin in particular may thus hold promise as an innovative mental health intervention and suicide prophylaxis. For other indications for which psilocybin is currently being studied (cancer-related anxiety/depression and addictions; Bogenschutz et al., 2015; Grob et al., 2011; Johnson et al., 2014), the present results also address a safety concern. That is, based on the highly sensationalized cultural history of classic psychedelics, some in the public may be concerned that controlled clinical prescription application of psilocybin may increase the risk of suicide. The present data do not provide support for this concern and are consistent with recently renewed clinical research suggesting possible therapeutic applications of psilocybin." (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4721603/)

Nej, LSD frigör inte "väldiga mängder serotonin", det ersätter tillfälligt serotonin (och var för övrigt ett bidragande skäl till att forskare alls började rota kring det här med signalsubstanser). Att LSD skulle frigöra stora mängder serotonin är något som bland annat svenska förbudslägret har påstått för att försöka få folk att tro att det skulle uppstå permanenta skador i det sammanhanget.

En av världens ledande experter rörande LSD, professor David Nichols, kommenterade just detta förra året: (https://www.youtube.com/embed/rKDpZS...YD_AIU?ecver=2)

Nej, LSD frigör inte "väldiga mängder serotonin", det ersätter tillfälligt serotonin (och var för övrigt ett bidragande skäl till att forskare alls började rota kring det här med signalsubstanser). Att LSD skulle frigöra stora mängder serotonin är något som bland annat svenska förbudslägret har påstått för att försöka få folk att tro att det skulle uppstå permanenta skador i det sammanhanget.

En av världens ledande experter rörande LSD, professor David Nichols, kommenterade just detta förra året: (https://www.youtube.com/embed/rKDpZS...YD_AIU?ecver=2)[/quote]

ok tack för informartionen

Men det är alla fall den sista signalsubstans man vänder sig till för att kunna få mer gjort, som trådskaparen var ute efter. Eller hur?