Varför är japaner så dåliga på engelska?

Skiter i västerländsk kultur? *facepalm* Japan är hur amerikaniserat som helst. De är bra på att behålla sin egna kultur och blanda in amerikanska inslag (istället för att bara byta ut inhemskt mot amerikanskt som svenskar tenderar göra), men att påstå att de skiter i västerländsk kultur är så verklighetsfrånvänt det bara kan bli.

Den här bloggen men även den här ger en ganska ingående förklaring till de bristfälliga kunskaperna i engelska.

Det är inte alls samma sak. Engelskan är ett världsspråk som människor från många länder lär sig behärska eftersom de anser att de har nytta av det. Det är inte japanskan.

Väldigt få engelsmän ser någon anledning att lära sig japanska öht skulle jag tro.

Frågan i tråden är inte heller varför japaner är så dåliga på skriven engelska, så vad menar du egentligen? För att lära sig ett språk måste man väl lära sig dess skrivtecken, eller? Menar du att det förekommer någon slags muntlig undervisning där man lär sig att tala, men inte skriva och läsa, eller vad?

Jag menar det jag skrev. De engelska skrivtecknen är 26 st. Dessutom är de tecken som alla japaner exponerats för sedan barnsben genom populärkultur, varumärken etc. Jag skulle tro att skrivsystemet utgör mindre än en tiondels promille av den sammanlagda svårigheten med att lära sig engelska.

Jämför gärna med att lära sig ryska: Vem som helst lär sig det kyrilliska alfabetet på nån dag och det utgör sedan en försumbar del i den totala svårigheten.

Ja men de har inte utländska tv-program, de har nästan bara japansk-producerade tv-program. Källa: Marita Lindqvist 2004. Jag vet även att de har lite konstiga temaparker och sådant som de kan besöka när de vill upleva tyskhet till exempel med någon barockkyrka eller liknande i miniatyr.
Uppdatering: De gör ju dessutom som de vill med begrepp som Lolita, de blandar ihop Lolita med rokoko och sen är det ett nytt mode.

Japanerna lär sig engelska ungefär som ett chiffer som skall lösas. Fokuseringen är helt på att förstå engelska, inte att uttrycka sig på språket. De läser det därför generellt sett ganska utmärkt. Deras skrivna engelska tenderar att vara något sämre, dels för att de direktöversätter japanska idiom och dels för att de undviker användandet av prepositioner och pronomen, särskilt de relativa. Däremot är deras konversation oftast begränsad till en ALT eller JET lärare en timme i veckan (vissa skolor erbjuder mer) men på senare år har Sydkorea erbjudit bättre villkor och friare arbetsformer för västerlänningar som vill undervisa i engelska (amerikaner, britter, australiensare osv.) så fler söker sig dit, särskilt de bäst kvalificerade.

Av den anledningen har eikaiwa eller skolor för engelsk konversation florerat sedan länge. Det finns dels stora rikstäckande kedjor, men det finns också många privata småskolor med ett fåtal lärare. Hårdrar vi lite kan de delas in i tre kategorier. 1) De som vill resa flitigt och förstår att de måste behärska engelska bättre, 2) Jobbet kräver det, företaget vill skicka dig utomlands och betalar en utbildning för dig och slutligen den kanske lite mer kontroversiella 3) Äktenskapsarrangemang, främst för kvinnor som passerat 30. De har gett upp hoppet om att fina en god japansk man, så då blir en västerländsk engelsklärare det näst bästa alternativet.


Visst har man utländska TV program, men inte alls i samma utsträckning som i Norden, och nästan uteslutande amerikanska sådana. Filmer dubbas, men de sänds i stereo och ena ljudkanalen har originalspråket (som regel) medan den andra dubbas av röstskådespelare. Detta är situationen för de nationella gamla analoga nätverken (numera digitaliserade), men satellitkanalerna har ett stort inslag av amerikanskt programutbud, även här är mycket tvåspråkigt och en del är även på engelska med japansk textning, ungefär som på biograferna.

De stora temaparkerna är Disneyworld och Disney at Sea utanför Tokyo och Universal i Osaka. Sedan är det riktigt att det i exempelvis Nagasaki finns en holländskt inspirerad temapark, men det beror på att Holland var det europeiska land Japan hade relationer med under tiden det var ett stängt rike (sakoku) i drygt 230 år.

Ja men då kan de i alla fall säga "f" tillskillnad från vissa andra.

Japanska tillhör varken de Germanska språken eller de Indo-Europeiska dito. Skillnaden är väldigt stor.

Dock har Japanskan den förnämliga egenskapen att alla, precis alla språkljud är helt och hållet kompatibla med de Svenska dito

Jag har löst gåtan:

Japaner kan vara mer introverta och det leder till att de använder språket mindre.
ADHD kan glömma en hel del engelska orden, men kan leda högre intelligens och kreativitet till en viss spektrum.
Språkstrukturen är olika, då tungan är neråt och bättre flödet i konversation jämfört med germanska språket("PANZER DIE KURWAA")
Mitt svenska språk blev bättre då det finns många lånord från den engelska och vilket leder också lättare tillämpning till andra språk som spanska eller franska.
Skelettform, har svårare att utrycka sig på svenska språket,då jag måste anstränga mig mer för att utrycka ord.
Hjärnan är helt programmerat till att inte vara dum att prata tomma luft.

Hur accepterat det är att vara bra ”bra/dålig” på olika språk verkar variera. Att missförstå, eller uttala maträtter (på engelska, franska, italienska, osv) på ”fel” sätt, är något som i regel INTE tolereras i Sverige. Medan man tvärtom skulle framstå som ganska kufisk om man försökte uttala japanska ord på JAPANSKA.

Ärligt talat: Hur många japanska bilmärken är vi inte jävligt ”dåliga” på i Sverige?

Mitsubishi [mitsú-bishi] ”tre diamanter” (ett taget släktvapen).
Mazda [mat-sudá] ”Tallskog” (ett släktnamn).
Subaru [suu-barú] ”Plejaderna”.
Nissan [ni-sán] ungefär ”solproducerat”, dvs ”Japanproducerat”.
Lexus [lek-sá-su] (en förkortning).

Jag tänker mig för övrigt att det japaner eventuellt är ”dåliga” på är att KONVERSERA på engelska; absolut inte skriva och läsa. (I skarp kontrast till svenskar, som ju ofta är hörbart ”bra” på mustiga fucking-fraser.)

Ursäkta för ett sent svar:

Povel Ramel "Sukiyaki syndrome"
Om problem med språkförståelse och kulturskillnader. Kanske har jag sänt det förr, men det är roligt.

Sukiyaki syndrome:https://www.youtube.com/watch?v=uLmM-6UrBns

Jag tror att svenskar i regel betonar ord från språk som de inte alls förstår som man betonar latinska lånord. Man betonar ju oftast grekiska namn som romarna betonade dem och inte som grekerna själva betonar dem.