Citat:
Alf hade kunnat skriva rakt ut att han vill att hela hans kvarlåtenskap ska gå till Carl-Fredrik, så han kan köpa Mercedes AMG för alltihopa. Om Fredrik klagar på det så ska ändå hälften av det han har rätt i gå till honom. Vilket är hälften av allt, eftersom han inte har några syskon. Det här är något Fredrik lär göra, eftersom han är luspank själv. Med tanke på hans livsstil lär arvet snabbt vara avverkat på knark, sprit och horresor till Thailand. Så vi kan glädja oss åt att inte mycket, om något, överhuvudtaget är kvar när Fredrik går ur tiden, så Bajsmannen inte får något att ärva.
Alf har dock inte slagit mig som en korkad man. Så det känns totalt uteslutet att han skulle testamentera bort allt till Skithögen. Möjligen 50/50 mellan båda barnbarnen. Något som alltså i praktiken skulle bli En fjärdedel av arvet var. Man inser också snabbt att ett arv inte är till Bajsmannens fördel. Snarare tvärtom. Ponera att Alf är god för 5 miljoner, som Bajsmannen alltså får 1,25 mille av. Det hade varit en skaplig summa, för en person som har en stadig ekonomi. Men jobbar man inte så räcker det bara för levnadskostnaderna i 3-4 år på sin höjd, för en person som är någorlunda ekonomisk. Det är inte Carl-Fredrik. Så man förstår snabbt att det skulle barka rakt åt helvete om han fick en sån stor summa direkt. Vi pratar trots allt om mannen som, när han för en gångs skull tjänade en knegarlön på Youtube, fick världens hybris, och köpte ett skrytåk för 140 000 kronor, samt dyra märkeskläder och annat krafs. Detta med en årslön på 250 000 kronor.
Tänk bara vad han hade gjort med över en mille på banken. Det hade blivit en ännu finare bil, och annan onödig lyxkonsumtion. Givetvis inga långsiktiga investeringar, det är Baronen vi talar om. Så även om det kan sticka i ögonen att dagdrivaren har pengar att vänta någon gång i framtiden, inser man snabbt att han förstås inte kommer kunna hantera det när tiden är inne, och bara dra på sig mer problem än han hade innan.
