Instämmer i att det är en fantastisk bok. Speciellt som stöd i dem mörka stunder då man börjar misstänka att alla omkring en är idioter som dessutom jobbar på någonslags svårdefinierad sammansvärjning emot en. Då kan man luta sig tillbaka på Ignatius (hette han så?) erfarenheter, och konstatera att han hade det värre. Tyvärr har jag lånat ut mitt ex till en tjej som verkar ha försnillat det.

Han har också skrivit en bok som heter Neonbibeln (el. dyl.), men den är inte lika bra. (skrevs i sexton- sjuttonårsåldern, tror jag)
Även jag har läst det där om att han tog livet av sig och morsan fick boken publicerad. Det är en sjuk värld, med tanke på att den ligger på tio-i-topp i världslitteraturen.