Citat:
Ursprungligen postat av
Jewishuncle
Man kan anse att allt man har lärt sig är en del av människan och det är såklart sant, likförbannat kommer nog vissa prestera bättre inför nya utmaningar än andra, om det sedan är för att de har haft tur från allra första början eller om det är inneboende förmåga kan man spekulera om. Nu kommer datorerna och de kommer slå oss gällande intelligens, det tycker jag i alla fall visar med ALL TYDLIGHET att intelligens handlar om "processor-förmåga"
Det är jättemycket som inte behöver stämma, det kan vara så att allting är en illusion och att egot inte är en verklig sak, faktum är att desto tidigare neurovetenskapen ersätter psykologin desto bättre! Sedan efter det blir det en fråga om fysik, hjärnan är trots allt materia.
Personligen skiter jag fullständigt i social kompetens, vet inte ens vad det innebär.
Att de är glada kan ha att göra med att de känner sig osäkra. Personligen tror jag inte på fri vilja, men det är fortfarande något i MIG som vill vara den där superduper-begåvade alfahanen och då är ett bra resultat på ett IQ-test en förträfflig egoboost. Ja tack!
Har du antisocial och narcissism anser jag personligen att du borde kasseras, det "overridar" intelligens så pass mycket, helt klart.
Sam Harris lajkar det här med IQ och då är jag inte den som har sådant enormt hybris att jag bara känner mig bekväm med att förkasta alltihop, han talade om att IQ-test är den bästa indikatorn vi har och det låter ju oroväckande, det ger tyngd åt testerna.
Men visst det är ju något inneboende konstigt med dessa tester för de är till för att testa "kärnförmågan" men du får inte ha gjort testerna innan för att få en ackurat bild av din kärnförmåga, för har du tränat är det inte din sanna förmåga du får bevis på, då är frågan på vilket annat område man resonerar så. Lär man sig något anses man ju bli bättre. Frågan är om det verkligen är rätt att dela upp det så här i kunskap och förmåga.
Jag vet inte, om jag någonsin gör ett IQ-test får jag be till gudarna att det visar bra, tills dess väljer jag att inte göra ett IQ-test då ovissheten är godare än vissheten om att man egentligen är lågbegåvad.
Men nu handlar ju sådana här tester om att utesluta eller fastställa problem av neurologisk art. Inte att fastställa IQ. Konstigt att jag inte fått resultat och någon som tydligen presterar lågt överlag får hem dem. Till mig sa de inte ens om jag ligger under, på snittet eller över.
Något irriterande förfarande av psykiatrin som även i andra fall meddelat resultat utan att ha förklaringar personen ifråga kan förstå i förhållandet till sina resultat. För det första så finns det en större procent som faktiskt ligger under. Det är människor vi möter överallt utan att omedelbart kunna se att de ligger under. Sedan, precis som du säger, vill vi alla prestera bra och utmärka oss mot andra åtminstone i något. Att få höra att man är långt sämre skulle kunna slå undan benen på vem som helst. Särskilt för dem som kämpat i motvind hela livet. De blir, svart på vitt, idioter.
Lägre begåvning kan blandas ihop med adhd, liksom adhd kan få individen att inte prestera efter sin faktiska kapacitet på testerna.
Tänk också på att det här begåvning spannet gäller alla du möter. Det är människor i kön på affären, dem som utreder dig, grannarna, vännerna, din släkt, busschauffören, osv.
Tänk att du har 100 människor omkring dig, ta fram siffrorna över hur det är fördelat och se att det inte är så tokigt. Du går inte omkring och värderar eller ens ser var människor ligger intelligensmässigt. Det som är svårare med svagbegåvade är att göra sig förstådd hos dem, men människor med högre IQ behöver nödvändigtvis inte vara skickligare de heller på att förstå andra människor. (Förmågan till empati och så vidare spelar in också). Sedan så, dina särintressen som kommer av högre IQ är knappast människor i allmänhet intresserade av. Att snitta under, betyder inte nödvändigtvis att man har mindre med genomsnittliga människor att göra, tvärtom.