Blev ditt liv bättre efter separationen/skilsmässan?

Det sägs ju alltid att efter en separation/skilsmässan så blir det bra med tiden. Bara man ger det tid så löser sig de mesta.
Nu riktar jag mer frågan till lite längre förhållanden där man hunnit bygga upp ett gemensamt liv med allt vad det innebär. Hus, barn, bilar, svärförälder etc..alltså när de finns mycket annat än bara själva relationen som får konsekvenser.
Ni som varit med om detta och hunnit med och skaffa nya liv, hur tycker ni det har blivit? Har det blivit bra?
När man läser böcker, tips ifrån psykologer osv så sägs det nästan alltid " de mesta blir bra med tiden"
Stämmer dom orden in på verkligheten?

enkla svaret nej, livet är skit, det gäller att uppskatta det lilla

Ja, det blir det så småningom fast det tar ofta mycket längre tid än man tänkt sig. Åtminstone för min del. Vi pratar många år...

För min del så blev livet mycket bättre redan efter underskriften av anmälan om skilsmässa.
Förstår fortfarande inte folk som vill leva med en partner när livet har så mycket mer att ge.

Lyckligt skild sedan 2012, ångrar förstås fortfarande att jag försökte stå ut i mer än 10 år bara för att jag brydde mig om vårt barn.

Tips nr.1, dra så fort man kan, man har bara ett liv och man får inte fler.

Jag kan då rakt inte klaga! en gång i tiden var jag ilurad ett monogamt förhållningssätt bad till staten om lov och frågade och levde med det.. Nu har jag femton fruar och skrattar så hakan guppar, skilsmässa var det bästa som hänt så här 10 år efter!

Känner man sig lättat när relationen är över är det ju helt andra förutsättningar. Då kan väl de mesta bli bättre..?
Syftar väl mer när man gått ur en relation och allt känns nattsvart just då.

Vi hade inga gemensamma barn, men jag svarar ändå. Ja, livet blev mycket bättre. Men det tog flera år innan jag var färdig, som någon annan här ovan också antyder. Det beror säkert också på vem man är som person, hur förhållandet som man lämnar har varit och hur det tog slut.

Nej jag tycker inte det blivit bättre, bara annorlunda. Iofs gör jag som jag vill, sparar mer pengar än någonsin och har ingen som försöker bestämma över mig eller en massa tyckanden, men det var ju inte så livet skulle bli. Att springa runt bland en massa fruntimmer är inget för mig, jag vill ha en kvinna att koncentrera mig på. Det värsta är väl när ensamheten kommer smygandes över en ibland, blir som en våt filt - i början var det värst

Ingen situation är ju den andra lik, så hur det är/blir för just dig är ju svårt förstås att veta. Jag kan bara säga att min personliga erfarenhet är att livet blev mycket bättre efter skilsmässa, även om olika saker kändes jobbiga då.

hade riktigt tungt i 6 månader , sedan blev det bara bättre och bättre , har en otrolig frhetskänsla nu och ser nyfiket på framtiden , gäller att släppa det som är över hur svårt det än känns , tar tid , är nattsvart , men så vänder det och livet är tillbaka .

Så länge nya tjejer produceras så finna ddet alltis fresh 18. Varför stadga sig

Rubriken kanske blev lite missvisande. Ska väl stå bra i stället för bättre.

Jo de är väl såklart att alla separationer i sig är unika. Beror ju såklart mycket på hur relationen sluta, vem som ville avsluta den. Den som vill avsluta alla borde ju repa sig rätt snabbt medan den som inte vill lär de ta ett bra tag för.

Oavsett vad så vill man ju känna nånstans att att de kommer bli bra en dag i framtiden.
När allt är nattsvart känns de ju som en omöjlighet.