Osjälviskhet är en omöjlighet

Det är populärt att hävda att denna hemska "själviskhet" är orsaken till mycket ont.
Men man kan med samma logik hävda att allt gott i världen också kommer ur själviskhet.

Man kan nämligen omöjligen agera osjälviskt. Om ni inte håller med så nämn en osjälvisk handling och varför den skulle vara osjälvisk.
Säg mig, när agerar människan inte för att harmonisera sin egen mentala värld?

Du kanske tänker att det mest osjälviska man kan göra är att döda sig själv för någon annans skull. För efter döden finns ju ingen mental värld att uppleva! Men feltänket här är att ni antar att hjärnan vet vad döden är för något. Vår hjärna kan inte konceptualisera icke existens. En person som offrar sin existens för någon annans gör det för att det känns som det "moraliskt rätta". Hjärnan strävar alltså intiuitivt efter en belöning och hjärnan opererar i då, nu och framtidstänkande. Så att offra sig för någon annan i detta fallet är att trotsa överlevnadsinstinkten men paradoxalt nog agera som om en belöning skulle existera efteråt.

Att inse att ens handlingar alltid varit i kärlek till sig själv är att inse att världen kanske på något sätt är perfekt som den är. Världen ser ut som den gör för att du ser ut som du gör.

Kärlek till sig själv i en värld full av faror måste sluta i "orättvisor" och "ojämlikheter". Något annat hade varit konstigt.

Du blandar ihop "hjärnans belöning" med meningen med livet i slutet av trådstarten.

Du menar att det bör stå "...som om en mening skulle existera efteråt" ?
Du får motivera.

Du har helt rätt i att människan enbart är kapabel att agera själviskt. Att offra sitt liv för någon annan är helt enkelt det bästa alternativet för en själv i vissa situationer.

En mamma som offrar sitt liv för sitt barn dör heller än att leva med det självhat som skulle uppstå om mamman istället valde att offra barnet. Jag påstår inte att det är dåligt att göra saker som gynnar andra, jag påstår bara att anledningen till handlandet inte är altruism.

Med detta perspektivet så är det spännande att analysera filantroper och godhetsknarkare. Vad gör man när man har alla pengar i världen likt Bill Gates? -Man köper folkets kärlek! Det är jättebra att Bill ger bort sina pengar men han gör det inte för att det är bra för andra, det får honom att må bra och därför så agerar han som han gör. Inse också att när jag påstår att det är "jättebra enligt mig" så är även det ett själviskt uttalande.

Alla som verkligen har rannsakat sig själva inser att man bara är kapabel till själviska handlingar.

Det behöver väl inte vara något dåligt i att man får tillbaka något (tillfredställelse eller liknande) för att man gör något bra för någon annan.

Vet att många "ha man kan inte vara oegoistisk ". Och förklarar alltid detta på ett sådant negativt sätt.

Att utföra en handling som gör gott för någon annan samtidigt som man tjänar på det själv är väldigt bra för annars skulle man som människa förmodligen inte må bra i längden.

Är det själviskt om jag utan särskilda motiv spolar ner 100 000 kr i toaletten så att värdet av kronan ökar för alla andra?

Bara för att du inte är medveten om något motiv bakom din impuls betyder inte att det inte skulle finnas något motiv.

Men låt oss säga att du har 100 000 kr kontant under madrassen hemma. Du sitter och tittar på tv när du helt plötsligt får för dig att spola ner kontanterna i toaletten. Om vi utgår från att det inte finns något medvetet motiv så är det ju fortfarande en impuls som du väljer att agera på. En idé som dök upp spontant och du valde att gå på den impulsen. Du agerade för dig själv.


Om du sen precis innan du skulle börja kasta ner pengarna i toan ångrar dig så agerar du ju på ångerkänslan för dig själv. Mysteriet bakom impulserna i sig förändrar inte det faktum att man oavsett aktion alltid agerar för sig själv.
Kommer någon person som konstant försöker att stoppa dig från att agera "fritt" så kommer du bli irriterad och ett mentalt kaos utan dess like kommer med tiden att uppstå. Du kan med denna jobbiga person i närheten inte agera såsom tillfälligheterna "erbjuder" hjärnan.

Låt oss säga att du bestämt dig för att kasta pengarna, precis då rycker denna jobbiga person pengarna ifrån dig och hävdar att du inte får utföra det du ville utföra. Helt plötsligt så får du ett infall och du väljer att behålla pengarna, personen väljer då att ta pengarna och spola ner dem. Du blir med största sannolikhet irriterad då din individuella känsla av frihet kränks.
Det spelar ingen roll hur många gånger du ändrar åsikt kring vad du vill , om någon konstant är närvarande och inte tillåter dig agera som du vill så får du aldrig möjligheten att agera för dig själv. Du får med andra ord aldrig möjligheten att agera överhuvudtaget.

Att agera är att agera för sig själv, oavsett aktion.

@ImAFlirt Jag håller med. Själviskhet är det enda som är möjligt. Jag skrev så bara för att jag var ett ego som ville ha igång en diskussion. Ingen har bättre moral än nån annan. Alla är lika ruttna, mänskliga dvs.

Edit: Nej det är klart att egoism inte är ruttet om egoister är det enda som vi kan vara. Då är det mänskligt som sagt. Men då tycker jag att alla genast ska sluta kalla och tycka att egosim är något negativt.

Haha! Jag håller egentligen inte med om din slutsats angående mänsklighetens ruttna natur.
Jag tycker vi bör sluta se själviskhet som något dåligt. Du ska inte skämmas för att du agerar själviskt.
Är man mer moralisk än någon annan så agerar man mer konstruktivt så att man tar ett steg närmare den sociala världens potential till relativ stabilitet. Man kan med andra ord vara självisk på bra och mindre bra sätt.
Jag säger dock inte att det alltid är självklart vilket som är bra eller dåligt!

Jag är som du förstått nu emot idén om att själviskhet måste vara något förkastligt och oäkta. Tvärtom, när man inser att andra människor på många sätt är en själv är att börja älska andra människor på samma sätt som man alltid älskat sig själv.

Det betyder givetvis inte att vi måste bli kommunister allihopa. Att göra bra val handlar inte enbart om att hela tiden offra sig själv för andras välmående, det handlar kanske om att vara aningen pragmatisk och ta hänsyn till hur verkligheten verkar vara beskaffad.

Men du behöver såklart inte hålla med mig. Jag spånar bara.

En reflexmässig handling är i alla fall osjälvisk eftersom man inte hinner fundera på ens mående. Ett sådant exempel kan vara att man är på väg att se en människa ramla och man hindrar fallet utan att hinna tänka efter.

Det verkar som du inte vet vad en osjälvisk handling är. En osjälvisk handling är när man gör något gott för en annan person utan någon yttre belöning. Däremot kan man få en belöning genom att man inombords mår bra av det. Denna känsla av välmående är förstås vårt interna styrsystem som får oss att begå osjälviska handlingar. Det blir ett helt felaktigt resonemang när man påstår att en osjälvisk handling egentligen är självisk därför att vårt interna styrsystem fick oss att göra denna handling.

Vem är det som funderar på måendet? Självet som du föreställer det är en illusion. När vi pratar om självet på ett praktiskt sätt så pratar vi om personligheten, som i sin tur är minnen baserade på en massa skilda processer i hjärnan som spontant "agerar" och "reagerar" på omgivningen. Men något unisont själv finns inte. Så ur en praktisk synpunkt så är det ändå DU som agerar oavsett hur hjärnan tar dessa "beslut" eftersom hjärnan är du.

Är man uppmärksam dessutom så märker man att alla mentala event uppkommer spontant.
Just vår hjärna har utvecklats så att den ofta stimuleras positivt av att hjälpa andra i flocken. Det har blivit så att ett system som agerar för sin egennytta till viss del tagit andras välmående för sin egen. Det typet av system har evolverats med att vissa biologiska system började leva i grupper. Men det är i sig fortfarande just det, ett egennyttigt system.




Definition:
"som enbart beaktar sina egna behov och önskningar, och som bara tänker på sig själv"

Ens egna behov kan vara att se någon annan må bra.
Att tänka på andra är att tänka på sig själv. Bara för att orden involverar "du och jag" betyder inte att aktionen plötsligt blir osjälvisk. Systemet (hjärnan) har utvecklats åt riktningen där fokusera på utomstående objekt främjar ens egen stabilitet. Men evolutionen provar sig fram, de egennyttiga system som råkade reagera bra nog för överlevnad bland faror och konkurrens fick sprida sina gener vidare. Prioriteten är alltid sin egen nytta. Det spelar ingen roll hur det verbala manifesteras i form av yttringar såsom "jag tänker på dig" eller "jag finns här för dig och förväntar mig inte nödvändigtvis något tillbaka". Det är i verkligheten ett system som mystiskt agerar i egennytta konstant.
Att det skulle vara osjälviskt är en i mitt tycke felaktig efterkonstruktion.

Men i den verbala världen kan man vrida och vända på ord hur som helst till att förklara i princip vad som helst och i detta fall kanske inte "mitt" sätt att se på det faller förnuftigt för dig.

Jag är öppen för att det kan finnas hål i mitt tänkande. Kanske kan vi nå någonting tillsammans.