Hur länge har judarna haft makten över vita?

Vilka judar var det? Robespierre, Danton eller nån annan? Eller kanske judar som Voltaire, Paine, Jefferson och Montesquieu som la grunden för den?


Rotschildfamiljen blev rik i engelsk tjänst under napoleonkrigen. De har ingenting med franska revolutionen att göra. Senare under 1800-talet var de konservativa symbolfigurer som avskyddes av tidens radikaler.


Japp, Napoleon och hans judiska generaler.


Vilket konkret inflytande har en kemipristagare?


Genialitet är sällan en genväg till politiskt inflytande. För det krävs andra saker, som karisma och drivkraft. Att inte tillhöra en religiös grupp som fram till för 150 år sen var officiellt diskriminerad är också en fördel.

Det där är en halmdocka. Du vet mycket väl att brittiske premiärministern Benjamin Disraeli anses vara den enda judiske regeringschefen i Europas historia, trots att Disraelis familj konverterade till anglikanska kyrkan när han var 12 år gammal. Politiker, soldater och filosofer är exempel på yrkesroller som inte stod högt i kurs 1800-1945. Spinoza var exkommunicerad, Husserl blev katolik, Wittgensteins och Poppers ättlingar konverterade och ateisten Marx ville fullt ut avveckla judendomen. I stället premierades yrkesroller såsom läkare, lärare, jurister, journalister, forskare och finansmän. Det är inom dessa fält du hittar den påtagliga närvaron och det är först efter demokratiseringen och kommunismens framfart som politiken också lockade.

Vad som avses här, om du ursäktar tropen, är makten bakom tronen. Det avser någon som agerar efter familjen Wallenbergs valspråk: esse non videri, 'att vara utan att synas'.

Ett mycket märkligt påstående mot bakgrund av att Napoleons krig följer i spåren av franska revolutionen. Och är du intresserad av ett faktaunderlag kan jag enkelt hänvisa till judarnas historia såsom bankirer och procentare. Denna tog fart i och med de rättigheter som åtnjöts efter den egalitära franska revolutionen, vilka därefter spred sig till Storbritannien och Tyskland. USA erbjöd redan vid det här laget fullvärdigt medborgarskap.

Esse non videri.

Bildligt talat kan vi använda oss av Tolkiens värld, om du nu har svårt för trådens ämne. Tänk dig en Saruman eller Sauron som agerar i det tysta medan den synliga agendan utförs av orcher och annat svartfolk.

Uttrycket betyder, Att vara, inte att synas vara. Så det handlar inte om att verka i det fördolda.

Eller en stor dos nepotism och svågerpolitik.

”On veut mettre à ma coté… le nommé Bernadotte, juif de naissance et jacobin à bonnet rouge… Au diable tous les jacobins!” - Carl XIII, 1810

Carl IV Adolfs skrifter går att läsa om Judarna om man vet vad han pratar om;

”Förräderiet skall bli liktydigt med folkens sak, mened med tidsandan, och den sociala ordningens byggnad skall störta samman på en olycksdiger dag, då man utan att blygas skall kunna säga: det finns ingen uselhet, så snart den är allmän.”

Frågan är felställd, istället bör den formuleras som "hur har den makt judar som grupp utövar över Europa förändrats över tid".

Att opponera sig mot att någon har makt/pengar bara för att denna är jude är bara ett tecken på avundsjuka, och precis samma sak som feminister gör sig skyldig till när de klagar över mäns inflytande över politik och ekonomi.

Däremot kan det givetvis vara relevant att uppmärksamma maktfaktorer om dessa kan agera mot gemensamma mål, exempelvis genom synergieffekter påverka hela länders politik. Tänker exempelvis på USA och dess koppling till Israel.

Öh? Politiker och militärer stod snarare i zenit. Vi kan ta Freud som exempel: han drömde om att bli general eller minister, som var dåtidens statusyrken, men var rädd för diskriminering inom de karriärerna så han valde medicin istället. Själv kom han från en förmögen fabrikörssläkt men ändå strävade han alltså efter annat.


Självhatande judar är ett tema in i modern tid, även om fenomenet kanske inte är exklusivt för dem. Vad gäller politik kontra annat se ovan; skillnaden är att judarna oftast inte tilläts inom delta inom politiken och flera andra sfärer. Att yrkesgrupper som läkare, forskare och journalister utövar politisk makt är också ett relativt sentida fenomen.


Problemet med den teorin är att den är mer eller mindre obevisbar. De detaljstudier som finns av exempelvis Rotschildfamiljen visar inte på något större politiskt intresse eller engagemang. De var som sagt snarast konservativa och var allt annat än populära hos vänsterradikalerna.


Rotschildarna använde sitt europeiska familjenätverk för att kanalisera engelskt stöd till Napoleons fiender under krigen mot honom. Kopplingen till franska revolutionen framstår som minst sagt indirekt.


Som sagt, borde det inte finnas mer bevis i så fall? Historiker lyckas ju gräva fram spår av alla andra sorters konspirationer och hemligheter. Och det saknas knappast pappersspår: rotschildarna och andra har lämnat enorma arkiv efter sig.

Jag kan köpa att man i modern tid diskuterar exempelvis Frankfurtskolans inflytande med judiskhet som en parameter, men att applicera det historiskt på perioder när aristokratin fortfarande dominerade samhället och judar var utestängda från de flesta typer av inflytande blir.........konstigt.


Det har aldrig skadat någon. På varje self made man går det tio framhjälpta.


Låter mer som tidstypiskt skvaller. Bernadottes pappa arbetade som åklagare redan i mitten av 1700-talet (alltså långt innan emancipationen i Frankrike) och mammans släkt hade kopplingar till ett lokalt kloster. Jag hittar verkligen inga tecken på judiskhet.

Det finns en enkel metod att ta reda på om någon är/var Jude, man behöver bara fråga sig själv "Gynnar detta Juden?"

Jacobinerna, Calvinister och alla de som sa att "ocker" och liknande inte alls var så farligt och istället anklagade offren för att vara "svagsinta" är utpräglat Judiska, dåtidens lobbygrupper kan man säga. Att Bernadotte var sprungen ur en sådan lobbygrupp och tillsattes som konung när Vasa-släkten var borta i och med Gustaf IV Adolfs tvingades fly för sitt liv är väldigt likt Judarnas tillvägagångssätt (Ryssland tidigt 1900-tal) Franska revolutionen osv osv.

Du verkar tro att innan "emancipationen" så gick alla runt och högg ner Judar och satte de i gaskammrare men likt idag så är inte gemene vit speciellt blodtörstig av sig, du har nog läst Judens bild av historian, vilket sällan stämmer överens med den riktiga.

Martin Luther tyckte väldigt mycket om Judar överlag, tills hans tillbringade lite tid med dem och blev dåtidens kanske största "anti-semit".

Det låter mer som ett vattentätt bevis för att man själv alltid har rätt. Jag antar att Hitler också var jude enligt den definitionen?


Luther var en bokstavstroende kristen. Det var nästan självklart att han skulle få en komplicerad relation till judar.

Sorry, fam. Du har inte bara fel i din översättning utan missar hela poängen med valspråket. Åke Ortmark har berört familjen Wallenberg i flera av sina böcker, såsom Skuld och makt: En kapitalistisk historia: Medici, Rothschild, Rockefeller, Wallenberg eller Maktens människor. Även självbiografin berör denna dynasti och dess inflytande. Läs och lär.

Du verkar ha missförstått vad jag skrev. Soldatyrket, liksom varje form av grovarbete, står mycket lågt i kurs i judisk kultur; det rör sig alltså om yrkeslivets nadir. Som jag skrev ovan omfattade denna aversion även politik fram till efterkrigstiden, eftersom det inte var möjligt att konkurrera med majoritetsbefolkningen.

Skam, självhat och apostasi har varit konstanta faktorer. Efter upplysningen fanns dock en möjlighet att assimilera i majoritetskulturen, vilket ändrade villkoren. Det bör också sägas att självhatet bara stämmer in på ateisterna Freud och Marx. De övriga hade ingen kontaktyta med judisk kultur eftersom deras ättlingar valt assimilering.

Precis. Ett inträde i politiken eller försvaret kunde inte ske på lika termer. Det stora undantaget är Henry Kissinger, men hans krigstjänstgöring var nödvändig för att kunna finansiera sina universitetsstudier. Men ett undantag underminerar inte den generella gestaltningen (re: NAXALT, No True Scotsman).

Som jag skrev ovan var det upplysningens egalitarism som beredde vägen för judiskt deltagande i samhället.

Jag beskrev inte föreställningen utifrån ett empiriskt underlag, men eftersom du frågar kan jag naturligtvis göra det. Och kom ihåg att det inte handlar om konspiration utan konfluens.

Som exempel på synarkin mellan kapitalism och bolsjevism kan jag hänvisa till Robert Aschbergs farfar, bankiren Olof Aschberg, och dennes finansiering av ryska revolutionen:

Sverige var det första landet som aktivt började idka handel med bolsjevikerna, och svenska banker bistod Moskva i att tvätta den tsarryska centralbankens betydande guldreserver. Ledande var bankiren Olof Aschberg, som genom sina kontakter tog emot cirka 500 ton konfiskerat guld under åren 1917-1921. Guldet smältes om i Stockholm, och fick svenska insignier där tidigare de tsarryska hade suttit. På så vis gick det inte att spåra. Aschberg deltog senare i försäljningen av tsarryska juveler på europeiska auktionshus, och hans egen samling av ryska ikoner hörde till en av världens mest exklusiva (i dag på Nordiska museet). En del av ikonerna, säkerligen, kom från några av de tusentals kyrkor som kommunisterna plundrat.
Expressen 10 maj 2013

Under samma period, dvs. fram till Europas kollaps 1919, finansierade bankirfamiljen Warburg båda sidor av första världskriget. Medan Wells Fargo-direktören Paul Warburg etablerade USA:s centralbank 1913 (Federal Reserve) var brodern Max Warburg finansiell och militär rådgivare i Tyskland. Efter kriget förhandlade Max Warburg fram villkoren för Versaillesfreden, vilket kraschade ekonomin och spelade en väsentlig roll i Weimarrepublikens fall.

During the war Warburg came to be one of the leading figures to advise German politicians, diplomats, and the military in financial matters. In October 1918 he was appointed a financial advisor to the chancellor (Reichskanzler) Prinz Max von Baden. In 1919, Warburg served the German delegates during the negotiations on the Versailles peace treaty as an economic specialist.
Jewish Virtual Library.

Det är den här konfluensen av skeenden som ger upphov till föreställningarna om blodshämnd, ZOG eller the Cathedral (med tillhörande trippelparentes).

De napoleonska krigen var en motreaktion på den franska revolutionen, och Rothschilddynastins inblandning i kriget såsom finansiärer bidrar till den synarkiska konfluens av faktorer som beskrivs ovan.

Frankfurtskolans stora inflytande bidrog till att ge hjältestatus till förintelsens offer: judar, romer, kommunister, svarta, Mischlinge, LGBT-personer, handikappade m.m. Denna förvandling av offer till hjältar är lika gammal som Mose uttåg ur Egypten, då faraos slavar omdanades till Guds utvalda folk. Via inflytande i universitet och medier -- jämte finansiering av politiker -- kom dessa utsatta grupper att gestaltas såsom samhällets främsta representanter och tids nog normaliserades deras publika närvaro, i synnerhet i USA.

Anledningen till att jag presenterade Tolkienkarikatyren handlar om att du med fantasins hjälp kan uppfatta dockmästarens valspråk att vara/verka utan att synas. Denne tar nämligen inte plats bland orchernas horder utan påverkar skeendet på behörigt avstånd (se exemplen ovan).

Det är inte min översättning utan det är vad orden betyder. Du kan läsa mer om det i en festskrift till Svante Nordin från år 2006.

Ursprunget kommer från Cicero, Esse quam videri.

Det är du som missar poängen - det är inte något bysantinskt verka utan att synas, utan istället att vara något reellt, och inte bara förefalla vara något.

Jag tänker inte läsa de där texterna, för jag vet redan att deras existens förnekar det du försöker säga om vad sentensen betyder.

Fundera över det här - hur lever man bäst så att man inte syns? Genom att vara Sveriges mest kända finansfamilj? Förmodligen inte...

Så, om jag får översätta din brist på svenska, och säga, jag är ledsen, men orden betyder inte det du tror?

Innan du svarar vill jag påpeka att vad du egentligen säger är att Wallenbergare gjorde så här, därför betyder denna mening på latin det här.

Men det har inte alls med varandra att göra. Det är två olika frågor.

Tydligen har du fel, då definitionen enligt NE säger något annat vad gäller tydelsen.
Sen kan man ju fråga sig varför detta är så viktigt för dig att "tysta ned" och förminska med direkta felaktiga och godtyckliga tolkningar med grindväkteri?

Enligt en av Rothschilds självbiografiska verk (minns inte namnet på boken), så välkomnade familjen den franska revolutionens influenser på det tyska samhället och i Frankfurt där man levde, då det gav judar mer möjligheter att ta sig fram i samhället, och inte bara leva på att låna ut pengar till korrupta europeiska despoter som familjen gjorde i slutet av 1700-talet. Så det är knappast fel att göra tolkningen att Napoleon gynnade judiska intressen. Det är knappast fel att anta att Napoleon var en av dessa korrupta despoter som stod på ockrarnas payoff-lista. Alltså går det även att anta att franska revolutionen, precis som ryska revolutionen, orangea revoltionen i mer modern tid, feminism och andra kulturella revolutioner i Europa under senare år, är iscensatt för att gynna ett visst folks intressen.

Spara din energi. Dåren i fråga utgör ett träffsäkert exempel på Dunning-Kruger-effekten (svag begåvning plus narcissistisk tendens). Låt honom fortsätta tro att hans översättning av latin gäller före lexikonets.

Det är värre än så. Nathan Mayer Rothschild hade ett finger med i spelet i varje dominerande ekonomi under första delen av 1800-talet. England, Preussen, Belgien, Spanien och Portugal hölls likvida genom lån och avtal med Rothschilddynastin.

Den stora intäkten kom 1815 i och med Napoleons förlust. Rothschild satt på stora investeringar i brittiska statsobligationer, vars värde var direkt beroende av krigets utgång. Eftersom informationsflödet var starkt begränsat under denna tid var det viktigt att använda sig av andra knep än postens eller militärens kurirer. Rothschild använde ett nätverk av brevduvor över kontinenten för att få informationen först av alla. När han fick veta att engelsmännen segrat i slaget vid Waterloo tog han beslutet att sälja enorma mängder av innehavet. Detta signalerade att fransmännen vunnit (ingen annan kände till utgången), så börsens investerare reagerade likvärdigt -- och priset på obligationerna rasade. När priset nått en tillräckligt låg nivå köpte Rothschild upp en så stor andel att det i dag är svårt att uppskatta hur stor profit han gjorde. (Se Niall Ferguson, The House of Rothschild.)

Omständigheterna följer ett kontinuum. Det som är synonymt för samtliga revolutioner, såsom en konfluens av faktorer, är att just förintelsens offer (judar, icke-europeiska minoriteter, kommunister, HBT-personer m.fl.) gradvis fått hjältestatus i västvärlden. Liksom Mose uttåg ur Egypten -- och omkastningen från slavar till Guds utvalda -- rör det sig om den (nietzscheanska) omvärdering av värden som kännetecknar judarnas historia.