Jobba, träna, äta och sova. I längden då?

Anser att pengar vore den ända lösningen för att lämna det här landet och endast ägna sig åt sådant man tycker är kul. Ta med sig två av sina fattiga, (men bra) polare och bara leva livet tills man upplevt allting sedan knarka ihjäl sig.

I dagsläget så ser mitt liv ut som följande. Vakna, äta, träna, gå till jobbet, komma hem och sedan sova. Ett par gånger i månaden kommer utgången och det har man i princip tröttnat på. Sex får man också. Det ända roliga förutom att hänga med sina nära och kära är att bli rejält påverkad på någon drog. Är inte deprimerad och ej intagit droger på ett bra tag nu, men funderar varför man "lade av" ens en gång då man inte hade något problem mer än ångest efter intaget.

Jag ser igenom livet som majoriteten skaffar. Har sett hur olyckliga många blivit. Vill inte fängsla mig med en svensk fru, något barn och en villa. Aldrig i livet. Har inte velat det här sedan innan jag var tonåring och det håller fortfarande i sig.

Frågan är då som följer. Vad FAN ska man göra i livet ens? Vill inte begå självmord men hade heller inte blivit knäckt om jag fick en dödsdom. Pengar återigen, hade varit svaret på att bara kunna unna sig.

Har gjort rätt mycket i livet ändå. Festivaler, utlandssemestrar, förhållande, vänskap, ovänskap, sena sommarkvällar m.m. Men men.

Får panik alltså.

Kan relatera till din panik. Du får försöka hitta något som gör DITT liv värt att leva. T.ex. resor, swingersklubbar, organiserad kriminalitet, missbruk, stickning, barnafödande eller annat.

Ta en resa eller nånting för att komma bort låter som att du behöver miljöombyte.

Önskar jag kunde. Tyvärr är det inte läge ekonomiskt för de personer jag delat livet med längst, alltså nära vänner. Vill inte resa själv. Var i Sydamerika med min kusin i December. Helt underbart, men verkligheten kommer som sagt ifatt en. Återigen, pengar...

Det som hade gjort mitt liv värt att leva finns inte möjligheten till då samhällets alla krav hela tiden sätter stopp för det. Därav jag bara vill vara ekonomiskt oberoende totalt. Men det kommer aldrig ske.

Det jag hade velat göra skrev jag i trådstarten. Visst kommer jag kunna göra några sådana resor i framtiden, men bara tanken på kortvarigheten gör mig nedstämd. Så fort man anländer till det här äckliga landet igen så tappar man kraften.

På en hel månad gör jag några roliga saker, vilket såklart får livet att ha en mening, men vardagen kommer krypandes igen och det är denna tiden som är 96% av ens liv bortsett från det som gör det värt att leva. Förstår ni?

Jag förstår. Jag menar dock att du får försöka hitta någonting som ger ditt liv mening som faktiskt är genomförbart. Att bli ekonomiskt oberoende och reda jorden runt med två polare låter inte så realistiskt.

Det blev fel här. Mitt inlägg är givetvis till TS.

Jag ser att du måste Våga och det kraftigt. Gör något MYCKET drastiskt som att flytta ut i skogen/ bli skogsnomad.
Du behöver inga nya hobbies eller droger - möjligtvis toppslätskivling, salvia eller något psykedeliskt som ger dig den nödvändiga kicken i ändalyktan i rätt riktning.

Javisst, det kommer att vara 100% struktur och rutiner även i skogen men i rytm med naturen och ditt eget inre. Det är en sjuk rutin/struktur som bygger upp ekorrhjulet och etablissemanget!

Du är en vek människa som bygger din tro på valuta,

En stark människa bygger sitt liv på innehåll inte massa,

Att bygga upp min kropp. Att skaffa eget boende som jag trivs i. Det här är mina mål. Fruktansvärt ointressant för att leva ett helt liv om du frågar mig. Visst, jobbet bidrar ju med att jag kan göra alla roligheter så som festivaler, åka utomlands, gå på konserter och så. Men det är ju tillfälliga dopaminkickar. Tyvärr har jag inget större som jag känner, "det här är jag! Det här vill jag satsa på".

Jag tränar väldigt seriöst och mycket av dagen kretsar kring matlådor, äta rätt och så, mycket hinns inte med förutom detta när man har jobb. Gillade att sitta uppe på nätterna men måste sova så att kroppen och återhämtningen blir optimal.

Min kanske lite oklara frågesättning är vad man i sådana fall ska göra med det, (troligt), långa livet man har kvar bortsett från vad jag redan nämnt. Vet om att det svaret endast är något svar jag kan ge mig själv, men då hade jag inte skrivit här..

Hade alla dagar i veckan valt lycka, sanna människor och glädje framför pengar. Kanske verkar som att jag är en pengar människa, men det är inte pengarna som vore "it" för mig. Det som vore för mig var lugnet i sinnet man hade haft om man endast hade kunnat utföra det man genuint ville. Istället måste man tyvärr leva slavlivet. Men det är jag fan inte ensam med och tycka. Du hade då inte tackat nej till att bli förmögen heller, väl?

Det jag uppskattar mest i livet är inte det praktiska, dvs. vad jag gör, utan snarare att jag gör det med härliga människor. Du låter ensam. Skaffa mer umgänge eller en partner som du uppskattar tiden tillsammans med.