Citat:
Ursprungligen postat av
Kranskalle
Så funkar det. Men i en suicidpakt är båda generellt sett inte lika övertygade om lösningen. Om man gör en bedömning av vilken roll respektive förälder tog i pakten, får man titta på hur de fungerat och agerat under tiden från tanke till genomförande.
De kan föga vara överens på ett specifikt datum. De är individer och ingen centraldator.
Men jag tror att de i grunden har nåt förhållande som innebär starka band som sen blir extremt patologiskt.
De blir tragiskt nog överens iom beslutet i samförstånd och katastrofen är ett faktum för de stackars barnen.
Tidsaspekten fram till morden är kritisk. Det är väl möjligt att M:s diagnos i december välter lasset, som om luften går ur helt.
Eller om det funnits ett slags "om". Nån öppen deal. Nåt krampaktigt hopp.
Anledningen till ruminering är att livskraft är stark, en medfödd överlevnadsinstinkt för de flesta. inom suicidologi fokuseras på begrepp som tillvänjning. Exponering.
De som utsätts för mycket död, hur konstigt det än låter, blir mer "van" döden.
Samma funktion har tanken. Tillvänjning.
Sträckan fram har lika paradoxalt möjligheter, därav uttryck som att störa döden. Att slå in en kil. Bryta isolering, få in frisk luft externt, bryta negativa tankemönster.