Citat:
Vi fattade beslutet på hösten.
Det låter ju rationellt och välorganiserat.
Om man varit på IKEA och köpt en bokhylla som man ska montera tillsammans framöver.
Jag ställer mig tveksam. Då hade det nog skett tidigare (vad väntar man på till januari isf?) och brevet dateras bara nån dag innan och det ordnas med testamente lika sent. Det är slarvigt skrivet.
Nån kanske uppfattat det som ett beslut.
Tycker inte de ter sig värst välorganiserade i andra familicide eller filicide.
Det går snett, det ses nåt halvt försök med droger. Det är byte av mordmetoder.
Frågan är väl om det är en kombo av förvirrade hjärnor, stresspåslag, det måtte vara förfärligt motbjudande oavsett beslut och förljugenhet om finare bland molnen.
Om de nu inte vore totalt psykotiska och borta med vinden.
Som ses vid postpartumdepression, de är helt väck en del. Sjunger vaggvisor och kväver barnen. Horribelt och otroligt tragiskt.
I Quebec är det mer organiserat förutom att hon överlever med sönderskurna handleder.
I USA ses en kvinna som pysslat runt som om hon sysslat med hushållsarbete. Det är välorganiserat, fint och gulligt. Till och med maken som stöp i hallen fick en liten blomma i handen. Hon var depressiv och hade tidigare misslyckade su och gjort sig ordagrant vän med döden innan. Troligen väldigt beslutsam.
Gällande familjen i Kalifornien finns gemensamma självmordsbrev, eller noter, det är fint utlagda klänningar som barn ska ha när de är döda.
Frun har tagit Zolpidem och dödas av maken.
Samtidigt ses tecken på förfärliga scener när det kommer till barnen.
I Düsseldorf dödas sonen troligen med kniv, det beskrivs blodigt och ÅK ämnar inte beskriva mer än att de agerat tillsammans.
Det 6 sidor långa brevet de skrivit sker i direkt anslutning.
De må ha ältat, övervägt, varit suicidala, planerat och sen bestämt sig - men jag undrar om om inte flera sker i ett slags nu eller aldrig.
Varav det ses organiserat i nåt oorganiserat.
Samt att de ska dö till vilket pris som helst när de väl bestämt sig.
Det låter ju rationellt och välorganiserat.
Om man varit på IKEA och köpt en bokhylla som man ska montera tillsammans framöver.
Jag ställer mig tveksam. Då hade det nog skett tidigare (vad väntar man på till januari isf?) och brevet dateras bara nån dag innan och det ordnas med testamente lika sent. Det är slarvigt skrivet.
Nån kanske uppfattat det som ett beslut.
Tycker inte de ter sig värst välorganiserade i andra familicide eller filicide.
Det går snett, det ses nåt halvt försök med droger. Det är byte av mordmetoder.
Frågan är väl om det är en kombo av förvirrade hjärnor, stresspåslag, det måtte vara förfärligt motbjudande oavsett beslut och förljugenhet om finare bland molnen.
Om de nu inte vore totalt psykotiska och borta med vinden.
Som ses vid postpartumdepression, de är helt väck en del. Sjunger vaggvisor och kväver barnen. Horribelt och otroligt tragiskt.
I Quebec är det mer organiserat förutom att hon överlever med sönderskurna handleder.
I USA ses en kvinna som pysslat runt som om hon sysslat med hushållsarbete. Det är välorganiserat, fint och gulligt. Till och med maken som stöp i hallen fick en liten blomma i handen. Hon var depressiv och hade tidigare misslyckade su och gjort sig ordagrant vän med döden innan. Troligen väldigt beslutsam.
Gällande familjen i Kalifornien finns gemensamma självmordsbrev, eller noter, det är fint utlagda klänningar som barn ska ha när de är döda.
Frun har tagit Zolpidem och dödas av maken.
Samtidigt ses tecken på förfärliga scener när det kommer till barnen.
I Düsseldorf dödas sonen troligen med kniv, det beskrivs blodigt och ÅK ämnar inte beskriva mer än att de agerat tillsammans.
Det 6 sidor långa brevet de skrivit sker i direkt anslutning.
De må ha ältat, övervägt, varit suicidala, planerat och sen bestämt sig - men jag undrar om om inte flera sker i ett slags nu eller aldrig.
Varav det ses organiserat i nåt oorganiserat.
Samt att de ska dö till vilket pris som helst när de väl bestämt sig.
Beslutet, som det handlar om, inte planering som tråden fått det till, tror jag är när det först initierades och kom upp som en möjlighet som lösning på livssituationen. Tror inte heller att det handlar om en lista i tio steg som skrevs ner, utan mer något som kom upp som en ventil då och då under hösten. Enligt min bedömning, mer initerat av Hanna än av Oskar. Inte helt olikt hur suicidtankar hos somliga kan användas som en närmast religiös tröst när livet är jobbigt: om det blir för svårt har jag en möjlighet till något bättre. Jag har makt att avsluta lidandet.
Konstaterandet av Moas diagnos i december sänkte säkert föräldrarna ytterligare och kanske även en jul där för första gången inget av barnen eller de vuxna orkade uppskatta helgens fröjder. Om inte ens en sådan högtid och möjlighet till vila, glädje och samvaro kan höja humöret eller orken, vad kan då det, kanske man tänkte och kände?