Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Ja, och pappans roll överdrivs hela tiden. Anledningen till att jag började fundera på föräldrarnas relationer till barnen var dessa citat från media:
Varför var Oskar ensam på mötena som handlade om Agnes och båda på mötena om Moa? Om det handlade om att driva igenom hemundervisning så bör det väl ha varit Hanna som var pådrivande och därför valde att vara med på mötena om Moas framtid. Agnes hade ju redan hemundervisning så där räckte det om Oskar deltog.
Jag tror att Hanna valde att vara med när hon tyckte att det behövdes och att hon då var pådrivande. På möten där det handlade mer om ”mående” och ”nyfiken på lärandet” eller att beskriva flickornas sjukdom till klasskamraterna så gjordes det bättre av Oskar.
Jag tror att han var känslomänniska och hon pådrivare. Han var omtyckt pedagog på universitet och hon effektiv statlig byråkrat. Han hade sorg i ögonen och berättade om sin oro över barnens sjukdom, hon var väl omtyckt ”gav stöd åt andra”. Det är personbeskrivningar som beskriver pappan med mer traditionellt kvinnliga känslor och mamman med mer manliga.
Uppenbart har O engagerat sig i att hjälpa A.
Det finns beskrivet att han gjorde allt för sin sjuka dotter. Det påverkade jobbet.
Han är en engagerad pappa, han bryr sig.
När M insjuknar dyker hon däremot upp på mötena.
Vad det beträffar möten med skolan och ordval drivande:
Det är en dotter som insjuknar successivt i ME enligt en anhörig i media.
Denna person beskriver att resor för behandling gjorde A trött.
Denna beskriver att A fått dra ner på fysiska fritidsaktiviteter allt eftersom.
Hon går sen halvtid i skolan för att slutligen inte orka full tid.
Detta är klassiskt mönster på kardinalsymtom vid ME. Det vill säga PEM. Ansträngningsutlöst försämring.
Vart kommer drivande till hemundervisning in i det här typiska förloppet där andra barn de facto MÅSTE få denna hjälp från skolan?
A är sjuk i flera år. De har försökt med återgång. Det gick inte.
De behöver sen ordna så hon klarar slutbetygen inför gymnasiet.
Ämnen prioriteras bort för att spara kraft.
Hon är inte ensam att få åtgärder i form av anpassning för barn med ME.
Jag har nyss citerat tre andra barn som var drabbade av olika svårighetsgrad.
En hade vilrum och mildare form av ME.
Precis som de inledningsvis hade ordnat åt A.
En annan hade delvis hemundervisning vissa dagar och en tredje tjej var mycket sjuk, sängliggande större del av dygnet.
Hon är bedömd av en kunnig barnneurolog och de har en hel stab runt sig av olika professioner.
Det är skolsköterska, kurator, mentor, psykolog, lärare och rektorer.
De har insyn i hemmet. De träffar A regelbundet.
Diskussionen om om isolering och drivande på den fronten är långsökt.
För ATT barnen ÄR sjuka i ME.
Speciellt när nu en Fu har skett, när information om ME har delgetts. Barnläkaren är ingen scumbag, skolan har gjort granskning och efter snart 3 år så står inte skandalerna som spön i backen.
Edit. Jag glömde tillägga att A är med i diskussionen.
Med barnneurolog, med personal på skolan.
Det är stundom som om hon vore ett objekt, nån som inte kan tala för sig.
Hon är ensam med lärarna vissa där likaväl som att hon pratar med sin väninna varje söndag.