Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nej, folk som tar sina liv är sällan friska och sunda.
Majoritet av dem som tar livet av sig är tvärtom sjuka i en depression.

För dig och mig dög det med PT och det vi fått till oss. Men för ett par andra duger det inte. Jag tror att om man offentliggjort detta brev så kanske många frågor som ex.vis Glittret har, hade blivit besvarade. Vad som aldrig vissa här kommer förstå är det mänskliga psyket. Ser man ett liv, släpandes på bojor, på dåligt samvete, på mörker - på total renons på glädje, då kanske det inte är så svårt att förstå hur föräldrarna kände det och gjorde det dom gjorde. Men fortfarande var fokuset på dem själva. Inte på barnen. Barnen var definitivt inte tillfrågade, de hade inte en aning om vad föräldrarna hade för planer. Och föräldrarna tror jag inte ens försökte sätta sig in i barnens eventuella framtid. De kunde inte ta till sig att barnen kunde bli bättre. Om någon ens upplyst dom. Det vet vi ju inte.

Ja, föräldrarnas suicidönskan föregick tankarna om morden på barnen. När det väl var dags proppade Hanna i sig sömnmedel så pass att hon blödde från magen, för att orka genomföra det föräldrarna beslutat sig för under hösten. Vilket tillståndet än var, kan det inte ha varit en lätt uppgift, även om mordsätten hos kriminologer betraktas som ett mjukare och mer feminint tillvägagångssätt att döda någon på.

Att det inte offentligjordes i sin helhet, att det enbart delgavs bärande meningar såsom skuldfrågan och att de inte såg nån mening med varken nuet eller framtiden - beror högst troligt på att det skrivs om barnen.

Barnens tillstånd är strikt sekretessbelagt förutom deras diagnos och övrig information runt sjukdomen ges muntligt:
Var inte fokus på barnen? Om föräldrarna var hårt ansatta, all energi och fokus varit på barnen enligt förundersökning med ett 50-tal förhör?

Självklart var inte barnen tillfrågade. Frågan är väl snarare HUR de tolkades av föräldrarna. HUR deras filter såg ut. OM de vantolkade. OM de inbillade sig det ena med det andra.

Den utmattade Lynns dotter var inte ens sjuk.
När det kommer till murder-filicide är det uteslutande psykisk ohälsa med depression i topp följt av andra tillstånd såsom psykos.

Vad har du tänkt dig som trolig anledning till självmord?

Bra början. Fortsätt på den insikten.

Kompletterar med paret i Tyskland som gemensamt och i samförstånd enligt ett långt avskedsbrev ville dö och dödade sin autistiska son. Med kniv.
ÅK ville inte delge detaljer av en väldigt given anledning.
Jag nämnde nyss Lynn Gibbs som dränkte sin tonåring.

Föräldrarna lämnar en förklaring i Bjärred. Motivet duger inte.
Föräldrarna var uppenbart noggranna att barnen inte skulle överleva och använde en så kallad våldsam metod - allvarlig, minimal risk för överlevnad. Det duger inte.
Föräldrarna skriver att de var helt överens. Det duger inte.

Det måste vara nåt annat motiv och de skulle ha gjort på nåt annat sätt och överens kan de absolut inte vara.

Omg vilken jävla diskussion. Jag undrar ständigt vad som felas i denna tråd. Mer än över föräldrarna.

Har ändå svårt för att tro att föräldrarna var alltför påtagligt deprimerade. I så fall hade nog omgivningen reagerat. I en familj där redan två barn är svårt sjuka, behövs det verkligen föräldrastyrka. Om man i omgivningen märkt att även föräldrarna börjat krokna hade släktingar och vänner antagligen trätt in: hade man sett två sjuka barn med två sjuka föräldrar så hade det nog varit omöjligt att inte agera.

Men föräldrarna var väl extremt bra på att dölja sina depressioner...

Du fattar ju inte. Det är ett normalt sätt att skriva om man skriver "allmänt" till den som får skrivelsen. Man skriver också sånt till myndigheter, om man inte vet till vilken person man skall adressera just den skrivelsen till. Förstår du? Man skriver till någon, och den som får brevet får bedöma innehållet och göra det som är adekvat att göra med skrivelsen/brevet, förhoppningsvis vidarebefordra till den person som skall ha den. Det är väl själva fan att du inte får in det i din arma skalle. I detta fall hamnar det i händerna på polisen, vilket troligen paret förstod.

Ibland kan man skriva "Hej! Jag har detta och detta ärendet, kan Du möjligen vidarebefordra detta till rätt person"? Det hade varit konstigt att inleda detta avskedsbrev så. Till den det berör: ett mycket bra sätt att inleda den skrivelsen som de gjorde.

Med tanke på mordmetoden - strypning/kvävning av vakna inte drogade 11 och 14 åriga barn - har nog dessa gjort mycket motstånd. Personen som ströp/kvävde dem borde ha rikligt med klös- och rivskador, kanske skador av sparkar och slag.
Under offrens naglar borde det då finnas hudavskrap med DNA från den de rev och klöste.

På så sätt kan man nog faställa vem som gjorde det. Har både O och H varit delaktiga har kanske båda avvärjningsskador. Har en hållit hårt i barnets armar eller ben finns sannolikt märken efter dennes händer.

En nästanvuxen icke drogad person som håller på att strypas/kvävas gör enormt mycket motstånd med absolut all kraft som kan uppbringas. Man slåss för sitt liv. Det har sannolikt inte gått lungt till.

Vart har det framgått att Hanna rimligtvis har kämpat emot.
Kan inte hitta det nånstans.
Stefan eller Eva-Gun nämnde inget om det och FUP nämnde inget om det.
Ingen av oss har heller varit och bevittnat när Hanna fick hjälp med att dö. (vilket hon ville)
Jag tror att vi har missat den biten.
Så, vart har det framgått att Hanna har kämpat emot?

Det är väl inte så knasigt att du har hittat på det alldeles själv, för då blir det lätt en tråd sanning.

Eftersom det är så knäpptyst om fallet och vi alla får gissa, även du, så är det inte konstigt att nåt väsentligt fattas i diskussionerna i tråden.

Så kan det vara.
Vid pseudoaltruism är dock barnen det primära och vid svår depression kanske inte en förälder ens vet vem som är vem?

Kanske Hanna var en väldig hönsmamma som tappat bort sig själv pga psykisk ohälsa - och haft en deprimerad make bredvid sig i en dyadisk relation?

Då står nog stjärnorna käpprätt åt skogen på himlavalvet, match Made in hell.
Ett udda fenomen.

Jag lånar in Lynn Gibbs igen nu i fritt översatt version. Hon är ett väldigt bra exempel.

Psykiatrikern ( samt barnläkare) Lynn fick för sig att hennes 15-åriga dotter var sjuk i Anorexia. Flickan var en framgångsrik elev, helt frisk, vältränad och vägde 50 kg.
Lynn hade själv haft denna sjukdom som 17 åring.

Mamman beskrivs enligt följande:
Hon hade en lojal och omtänksam krets av familj, vänner och kollegor som älskade henne. Som människa var Lynn snäll, mild och hederlig; hon var professionell, organiserad och hårt arbetande, en omsorgsfull och kärleksfull vän och som mamma satte hon alltid sina barn i första rummet.
Hon och hennes make var ett framgångsrikt par.

Lynn var fylld av skuldkänslor, hade en extremt pessimistisk bild av sin dotters tillstånd, och trodde att hennes dotter inte hade något hopp om en karriär eller en egen familj.
Hon planerade att dottern skulle träffa en specialist i Dublin och dottern dottern blir arg.

Lynns vänner var också psykiatriker, de såg att hon var ständigt utmattad, helt upptagen av Ciara och uppmanade henne att söka professionell hjälp.
Lynns vän sen 30 år och själv psykiatriker var djupt oroad i flera veckor, förstod att hon var deprimerad och hade försökt hjälpa henne.
Hon hade medgett tankar på döden "då och då" men bedyrade att hon inte skulle göra nåt. Hon hade tagit antidepressiva men fick biverkningar.

Lynn: "Jag minns att jag var väldigt nedstämd. Jag trodde att det inte fanns något hopp för Ciara eller mig själv. Jag planerade att vi båda dör."

Lynn Gibbs led av en allvarlig depression [Major depression] och trodde att hon hjälpte sin dotter Ciara att undkomma ett hopplöst liv, styrt av anorexia nervosa.

Dr Cleo Van Velsen, en känd Londonpsykiater bedömde att Lynn under månaderna fram till tragedin hade patologiskt identifierat sig med sin dotter och hade svårt att se var hon slutade och hennes dotter började.

Professor Tom Fahey sa att Gibbs presenterade en bild av depression som utvecklats från september och framåt och diagnostiserade en allvarlig depressionssjukdom.
Han beskrev henne som självständig och reserverad men att hon under ytan är en ganska känslomässig person.
I hela hennes liv var hennes copingstrategi att dela in sina känslor (kompartmentalisering).

Lynns mamma hade tagit livet av sig då hon var tonåring.
Dr Cleo Van Velsen beskrev att äktenskapet med Gerard, hennes ungdomskärlek, ledde till år av stabilitet, men hennes copingstrategi innebar att hennes mammas självmord aldrig diskuterades, hennes man visste inte ens detaljerna förrän nyligen.

Krisen, oron för dottern Ciara angående viktnedgång, skapade turbulens i hennes egna känslor så att hon dömde ut sin dotter och trodde det var nåt obotligt.
Hennes insnärjda tillstånd med dottern och förvirringen hade nått en nivå som var psykotisk.

Pappan och sonen kommer hem och finner dottern livlös i badrummet och sin fru nerblodad. Hon hade skurit sig i handlederna, halsen samt överdoserat antidepressiva och sömnmedel men levde.
Lynn medgav att hon tryckte ner Ciara under vattnet och försökte sen avsluta sitt eget liv.
Hon dömdes till rättspsykiatrisk vård.
Källor:

Om jag ser rent allmänt till den fetade frågan, så är det ett mörker som inget når in till. Hela lustcentrat är avstängt, det finns inga känslor varken för sig själv eller andra. En djup klinisk depression. Det går inte att nå en sådan person. Det finns många ANLEDNINGAR - men för att lyckas krävs det väldigt mycket. I Lynns fall … jag vet inte, jag är inte någon psykiatriker. I Bjärred-fallet tror jag faktiskt inte de var speciellt sjuka i depression. Jag kan inte se en så sjuk människa - människor - förbereda sina skrivelser så pass noga som de gjorde. Jag tror de var väldigt klara över vad de gjorde, att deras handlande var väl övervägda.

Jag vet inte om jag svarade på din fråga faktiskt. Ber om ursäkt i så fall.