Citat:
Ursprungligen postat av
Gertrud1
Ja att du är hysterisk är inget nytt.
Jag citerar de som jobbar nära med patienter i det akuta stadiet.
Javisst kan man bli både frisk även om det är ovanligt och dessitom bättre.
I början när man talade om sjuldomen så var det en influensa som inte gick över. Idag finns diverse subgrupper som jag inte tänker diskutera här.
Mindre hysteriska människor läser det jag skrev i ett sammanhang. Det vill säga att barnens åkomma bagatelliserades.
Du är så uppenbart jävig i detta så du ser inte klart.
Min poäng är att sjukdomen upplevs lika kul som den som får cellgifter eller snnan medicinering av den kalibern. Man mår för djävligt. Jag talar alltså om det subjektiva måendet.
Det är skrämmande både för den drabbade och anhöriga att se resten av livet så.
Det behövs krisbeaebetning. Det hindras sv dårar som du själv som mer eller mindre hävdar att sjukdomen inte finns.
Det hindras också av ett samhälle som behandlar sjukdomen som om den vore el allergi och inte tar den på allvar.
Det viktigaste för denna patientgrupp är lugn och ro. Det är det enda som kan bota. Men de jagas istället med blåslampa av människor likt dig själv.
Lugna ned dig och inse att du inte är Gud. Det finns läkare med bättre kompetens än dig i ämnet. Tig och lär
Vad finns det för typ av mående där man mår för jävligt men det inte är subjektivt?
Om du gick i mina skor en arbetsvecka och såg de sjuka patienterna som trots dålig prognos, smärtor och lidande fortsätter att kämpa och se ljusglimtar i livet, som har förtröstan och livslust - skulle du förstå det orimliga att jämföra sjukdomar i form av grad av lidande. Det kan ingen göra.
Och varför du ens då hävdar att ME skulle vara allra värst begriper nog ingen av de andra sjuka.
Men de flesta sjuka individer är beredda att göra vad som heslt, stötta all forskning och söka all hjälp för att bli bättre. Så det är väl en utmärkt idé som "Walla-Walla" föreslog -
ordna gruppboenden för ME-sjuka.
Där de kan få bo, få hjälp, omhändertagande och lugn och ro, tillgång till kunnig expertis. Precis som andra som inte klarar samhällets hårda tryck och krav eller mäktar med att ta hand om sig själva, orka jobba eller försörja sig.
Det vore det väl utmärkt om man kunde ordna gruppboenden där sjuka blir bra omhändertagna och verkligen kan få avskärmas från störningar och samtidigt få terapi efter förmåga.
Vi har hospice för döende, äldrevård för gamlingar och många gruppboenden för Down syndrom.
Hade Bjärreds föräldrarna då behövt ta hand om sina sjuka barn? Antagligen inte.
Hade barnen kunnat få stöttning, massage, hjälp och förståelse från utbildad personal, skolundervisning, träffat andra i samma sits - sannolikt ja.
De hade kanske fått påhälsning av dagens mördare - men inte varit i deras våld.
Det hade antagligen förhindrat dubbelmorden.
I vart fall kunnat upptäcka att föräldrarna hade en sjuk syn på sina barns värde som människor.
Låt ME-sjuka få tillgång till egna instutioner, där de slipper ansvara för hyreskostnader, matlagning eller städning. Slipper störas av andra. Ingen Försäkringskassa som vägrar betala när det är så uppenbart att den sjuke vistas inskriven på instution.
Låt dem i vart fall bo på gruppboende /instution så länge tills de tillfrisknar eller vi hittar någon bot.
Ett utmärkt sätt att under kontrollerade former också behandla de sjuka och värdera effekten.
Eller är det för drastiskt tycker du....?
Är man så sjuk som du hävdar kan man ju inte längre vara en del av samhället och borde föredra att flytta dit!