Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Har du träffat deprimerade människor någon gång ? Plural. En depression kan se olika ut för olika människor. När jag studerade på universitetet så hade jag en professor som helt plötsligt tog livet av sig. På fredagen hade han en mycket uppskattad föreläsning. Han var väldigt omtyckt av alla studenter. Under helgen kastade han sig framför ett tåg. På måndagen kom dödsbesked. Ingen kunde förstå. Vill för säkerhets skull lägga till att jag tycker att det var hemskt att flickorna blev mördade.

Förstår jag dig rätt att du under vissa betingelser anser att föräldrarna kan ha agerat korrekt, givet att det verkligen var de som utförde morden på sina barn?

Jag ser inte heller att OH ger något intryck av att ha varit depressiv. Orolig och bekymrad, naturligtvis, men inte djupt deprimerad. Han planerade för framtiden, både för egen del och för barnen inkluderande sin fru.

Däremot undrar jag lite mer över hur hans fru hade det.

Normala livförsäkringar som varit tecknade en god tid innan dödsfall täcker även självmord.

Inte ens polisen vet exakt vad som hänt: Förundersökning pågår - och även NFC har en hel del att slutföra.

"Depression" behöver inte ha varit tongivande. Flera i tråden har också pekat på planerande inslag som skulle kunna tala för att beslut fattats på, för en, alt. två parter, mer rationellt betingad grund, och vad betr. såväl barn som vuxna med en viss framförhållning samt för att minimera lidandet. - Ett rent förnuftsresonemang kan ha förts - av en, alt. två parter - som lett fram till ett oåterkalleligt beslut. - Om endast en part ligger bakom så bör något ha gått riktigt snett på slutet; annars ett regelrätt samförstånd föregånget av många timmars samtal och penetrerande av situationen.

Toppen! I likhet med hennes man.

De själva bör ha ansett att det var det enda raka/rätta; vad jag anser kan vi lämna därhän, eller med andra ord: Vem är jag att döma någon/några i vars situation jag aldrig har befunnit mig? - Och de som möjligen skulle ha kunnat förklara saker och ting för mig är döda. - Det känns inte meningsfullt att då prata i termer av "korrekt", "inkorrekt".

Ja, bilden haltar ju betänkligt eftersom vi vet alldeles för lite om HB och vad hon kan tänkas ha sagt och gjort. - Att döma av OH:s farhågor bör hon ha spelat en stor roll i dramat, alt. har OH spelat teater - men att slutscenen ändå övertogs av HB och sedan OH inte kunde göra annat än låta ridån gå ned.

Utöver att fallet i sig är väldigt unikt, så är det väl sällsynt ovanligt att så lite fakta kommer fram med tanke på tiden som har gått? Intresse saknas ju inte om man säger så men inte ens bild på HB har kommit fram. Ja det här inlägget var bara ett utryck för frustration

Håller med!

Alla medlemmar i en familj påverkar varandra. Om någon i en familj inte mår bra så påverkas självklart övriga familjemedlemmar. När barn i en familj blir olyckliga så blir även föräldrarna det. Att se sina barn plågas dels av svårt sjukdom (de rent fysiska verkningarna av sjukdomen) och dels av ensamhet och isolering (då de inte kunde gå i skolan) kan ju göra vilken förälder som helst förtvivlad intill bristningsgränsen.

Det måste ha varit två mycket olyckliga och ledsna flickor som bodde i Bjärredvillan. Kanske var flickorna deprimerade, kanske hade de fått medicin mot deppigheten, kanske hade de pratat mycket om att de inte ville leva längre. Allt detta vore i så fall normala reaktioner på en mycket onormal situation! Vi vet inte hur det var - men det vore snarast konstigt om flickorna inte var väldigt nedstämda.

På samma sätt vore det även onormalt om inte föräldrarna påverkades mycket kraftigt av situationen - och därmed blev deprimerade. I själva verket var det kanske fyra personer i Bjärredvillan som var deprimerade.

Det sades i något inlägg att pappan planerade för framtiden. Ja, kanske gjorde han det - kanske försökte han leva på "som vanligt" och hoppades på att döttrarna verkligen skulle bli friskare och att livet skulle kunna återgå till det normala. Professuren var tydligen mycket nära - var det detta som gjorde att allting ställdes på sin spets? När professorstiteln var nära att bli en realitet - var det då som bubblan sprack, dvs pappan tvingades "erkänna" (för sig själv) att han faktiskt inte skulle kunna orka eller hinna med att vara yrkesverksam i den utsträckning som en professur medförde? Var det då han inte orkade mer...

Ok, jag svarar på dina frågor så kanske det blir lättare att förstå vad jag menar.

1. Är det rimligt att en sjukdomsdrabbad familj ska behöva leva vidare till priset av ett förväntat oundvikligt lidande inkluderat falska, svekfulla och osanna sakupplysningar till eventuella barn/underåriga?

2. Vem/vilka, förutom garanterna/föräldrarna, har tolkningsföreträde - eller i praktiken vetorätt?

1. Ja, jag tycker att det är rimligt att låta barn leva vidare trots att de är sjuka och, ed allt vad det innebär.

2. Jag tycker tolkningsföreträdet och vetorätten över liv ligger hos den som har livet.

Håller du med?

Vet frågan inte var ställd till mig men jag håller med samt tror/hoppas dom flesta här instämmer