Citat:
Ursprungligen postat av
Bergakungen
Mer stringenta regler för hemundervisning kommer ABSOLUT att minska antalet tvåbarnsfamiljer med hemundervisning där föräldrarna dödar barnen och sedan begår självmord.
Eller kanske inte?
Ok, jag förstår vad du, Bergakungen, menar. Och ok - just att hävda nödvändigheten av tydligare regler kring hemundervisning är kanske inte är det allra första man behöver tänka på.
Men, kanske behöver vi bli bättre på att reagera på situationer där barn kan fara illa - och att reagera innan det hunnit gå så lång tid? Själv tycker jag att skolfrånvaro och hemundervisning under ett och ett halvt år (var det väl?) låter som en väldigt lång tid. Men kanske är det "normalt" i samband med just denna specifika sjukdom, jag vet inte?
Finns det någon här i tråden som har erfarenhet av barn med den aktuella sjukdomen och som vet hur man i så fall har löst skolsituationen? (förstår att varje fall är unikt och att det inte självklart går att jämföra).
Finns det exempel på andra typer av lösningar: assistenter, anpassade skoldagar där eleven deltagit i vissa ämnen men avstått från andra (och istället vilat en del av dagen, i skolan) osv? Poängen skulle vara att behålla barnet i skolan, att barnet får upprätthålla sin tillhörighet i ett naturligt socialt sammanhang - eftersom barn oftast blir deppiga av att tillbringa alltför mycket tid i hemmet, utan samvaro med kamrater.
Om man bekostade lärare för hemundervisning så hade man kanske (lika gärna?) kunnat låta dessa extralärare ha till uppgift att skräddarsy flickornas skoldagar
i skolan? Inklusive skjuts till och från skolan. Eller blev det för jobbigt för barnen att göra sig i ordning på morgonen, med påklädning osv? Behövde de ligga ner i mörkt rum och invänta sina lärare - för att sedan orka kämpa sig igenom dagens lektioner och därefter gå till sängs direkt igen? Hade de kunnat tillbringa några timmar i veckan i skolan?