Citat:
Precis så har min hjärna sonderat, trots envisa inlägg om motsatsen. När OH och HB träffades var de förmodligen på samma nivå yrkesmässigt, men med en personlighetsstörning håller inte denna jämlikhet så länge. Det blir en tävling och den som får övertaget, den bestämmer. Kan kanske vara intressant ett tag, men så småningom upptäcks besattheten och konsekvenserna av den. Personen som utsätts förminskas och isoleras från vänner och familj, samtidigt som den utsatte försvarar relationen. Det är en blandning av hopp och skam. Sedan kommer barnen och tron att detta ska väcka ödmjukheten hos den styrande.. Så blir det ju inte och nu är det så dags att upptäcka misstaget.
Jag läste om en man som var efterfrågad gällande uppsägningar, dvs omorganisationer på stora bolag. Han kunde utan att höja ett ögonbryn säga upp hundratals anställda och ändå njuta av eftermiddagskaffet. Inte en tanke på de konsekvenser det innebär för de anställda, trots att de knappt fick luft vid beskeden. Så arbetade han i många år fram till sin pension med stora arvoden på den, för normala människor, obekväma uppgiften. Hemma hade han alltid varit en omtänksam äkta man och engagerad far. På sin första dag som pensionär började han psykiskt misshandla och slå sin fru. Grannarna började misstänka något, men frun förnekade det. Hon tröstade sig med att han förmodligen gick igenom en kris och att det skulle gå över. Jaja, det slutade med att han nästan slog ihjäl henne. Han förklarade att han behövde få ut "det" ur sig och efter pensioneringen fanns bara frun kvar.
Jag tror att ju mer OH jobbade hemifrån, dessto mer svartnade det. Borta var creden och ryggdunkarna från hans lärljungar, strålglansen. Han hade tappat kontrollen över familjen och sitt arbete och allra mest inom sig. Jag tror han var rasande, men med ett disciplinerat leende på läpparna.
Jag läste om en man som var efterfrågad gällande uppsägningar, dvs omorganisationer på stora bolag. Han kunde utan att höja ett ögonbryn säga upp hundratals anställda och ändå njuta av eftermiddagskaffet. Inte en tanke på de konsekvenser det innebär för de anställda, trots att de knappt fick luft vid beskeden. Så arbetade han i många år fram till sin pension med stora arvoden på den, för normala människor, obekväma uppgiften. Hemma hade han alltid varit en omtänksam äkta man och engagerad far. På sin första dag som pensionär började han psykiskt misshandla och slå sin fru. Grannarna började misstänka något, men frun förnekade det. Hon tröstade sig med att han förmodligen gick igenom en kris och att det skulle gå över. Jaja, det slutade med att han nästan slog ihjäl henne. Han förklarade att han behövde få ut "det" ur sig och efter pensioneringen fanns bara frun kvar.
Jag tror att ju mer OH jobbade hemifrån, dessto mer svartnade det. Borta var creden och ryggdunkarna från hans lärljungar, strålglansen. Han hade tappat kontrollen över familjen och sitt arbete och allra mest inom sig. Jag tror han var rasande, men med ett disciplinerat leende på läpparna.
Ja, narcissister behöver alltid hamra ned någon, om ett objekt försvinner, skaffar de ett annat. Fosterbarnet fick plötsligt kalla handen av familjen 2016, utan att förstå vad som hände. Även det ett tecken i narcissistisk riktning. Detta tidigare fosterbarnet hos familjen B-H kan fundera på om han sagt något som retat upp OH. Kanske frågat om flickornas sjukdom...