Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Och vilken sanning sitter frankenstein på? Redogör för den.

Det är mer kostsamt och tärande att närma sig en plågsam, skitig sanning/spekulation, än den städade, humana sanningen som du tror dig sitta på. Du skriver sanning dessutom. Det är högmodigt av dig.

Jag håller med om att det på papperet finns mycket som talar för livstid - dubbelmord, garantställning - och att det enda en försvarsadvokat egentligen skulle ha att jobba med är att hävda subjektivt rekvisit för barmhärtighetsmord.

Men jag vet inte hur mycket den övningen egentligen säger. Den förutsätter ju för att ha något förklaringsvärde att föräldrarna skulle ha kunnat tänka sig att ha ihjäl döttrarna utan att ta livet av sig själva. Men är det någon som tror att de skulle ha gjort det?

Utan tillgång till förundersökningsmaterialet är det omöjligt att diskutera ev påföljder. Det är alldeles för många faktorer som vi inte har någon aning om.
Om föräldrarna/ngn av dem hade funnits vid liv skulle domstolen säkert begära Paragraf-7 undersökning hos RMV (”liten psykiatrisk undersökning). Det är som första steg.

Om en person begår ett brott som kan leda till fängelsestraff kan domstolen döma till rättspsykiatrisk vård istället för fängelse, om personen hade en allvarlig psykisk störning när brottet begicks och har behov av rättspsykiatrisk vård.

Det inte omöjligt att påföljden hade stannat där.

Precis så har min hjärna sonderat, trots envisa inlägg om motsatsen. När OH och HB träffades var de förmodligen på samma nivå yrkesmässigt, men med en personlighetsstörning håller inte denna jämlikhet så länge. Det blir en tävling och den som får övertaget, den bestämmer. Kan kanske vara intressant ett tag, men så småningom upptäcks besattheten och konsekvenserna av den. Personen som utsätts förminskas och isoleras från vänner och familj, samtidigt som den utsatte försvarar relationen. Det är en blandning av hopp och skam. Sedan kommer barnen och tron att detta ska väcka ödmjukheten hos den styrande.. Så blir det ju inte och nu är det så dags att upptäcka misstaget.

Jag läste om en man som var efterfrågad gällande uppsägningar, dvs omorganisationer på stora bolag. Han kunde utan att höja ett ögonbryn säga upp hundratals anställda och ändå njuta av eftermiddagskaffet. Inte en tanke på de konsekvenser det innebär för de anställda, trots att de knappt fick luft vid beskeden. Så arbetade han i många år fram till sin pension med stora arvoden på den, för normala människor, obekväma uppgiften. Hemma hade han alltid varit en omtänksam äkta man och engagerad far. På sin första dag som pensionär började han psykiskt misshandla och slå sin fru. Grannarna började misstänka något, men frun förnekade det. Hon tröstade sig med att han förmodligen gick igenom en kris och att det skulle gå över. Jaja, det slutade med att han nästan slog ihjäl henne. Han förklarade att han behövde få ut "det" ur sig och efter pensioneringen fanns bara frun kvar.

Jag tror att ju mer OH jobbade hemifrån, dessto mer svartnade det. Borta var creden och ryggdunkarna från hans lärljungar, strålglansen. Han hade tappat kontrollen över familjen och sitt arbete och allra mest inom sig. Jag tror han var rasande, men med ett disciplinerat leende på läpparna.

Men du allvarligt - ska inte detta dubbelmord fördömas?
Nu riktade du dig inte till mig, men det finns faktiskt inget "resonabelt" eller "icke-fördömande" över ett dubbelmord sina egna två barn. Aldrig någonsin.

Det är det grövsta brottet som ska rendera lagens strängaste straff! Livstid!
Krumbukter om bristande livskvalitet, ingen hjälp, ingen annan utväg etc är lika illa som krumbukterna vid hedersmord. Absolut inget som lägger minsta förlåt i vågskålen. Inte heller att mördarna inte ville leva efter sina brott.

Vi befinner oss i Sverige med skattefinansierad sjukvård för alla, stort utbyggd social service för folk i nöd, accepterande psykiatri och starka skydd för barn. Orkar man inte ta hand om två barn - sjuka eller friska - finns det betydligt bättre alternativ än att mörda barnen.

Två vuxna yrkesarbetande med barn som flyttar dit där jobben finns och som föräldrar kan leva samman med sina barn. De är ju inga tonåringar som flyttar hemifrån direkt ... Det är väl snarast naturlig utveckling.

Till mer eller mindre del "äger" man familjens privata problem tillsammans, om än man kan dela en del med sina vänner och möjligen föräldrar. Den personliga integriteten vill man dock ofta värna.

Också naturligt.

Båda tycks varit utåtriktade och mkt omtyckta på sina arbeten.

Tanken har slagit mig att de torgförde att döttrarna var allvarligt sjuka, båda två och att ett av barnen, enligt flera i tråden (trådsanning?) blivit mycket sämre runt tredje advent. De har så att säga långsamt inympat i omgivningen hur sjuka barnen var, sant eller ej.

Kanske var planen att slippa barnen på ett smidigt sätt, men efter morden kom skulden i kapp dem, eller logiken. De förstod naturligtvis att det kanske inte var vattentätt...

Problemet med såväl denna gissning som dina tidigare är att de bygger på ditt begränsade tankemönster och svaga mentaliseringsförmåga. Du försöker anlägga samma smala perspektiv oavsett vad du tittar på - människor, psykologi, samhälle, straff, medicin - allt för att bibehålla en fiktiv känsla av kunskap och kontroll. Det finns inte ett nyfiket sökande efter sanning där du ibland backar, ibland går framåt, utan ett behov av rigid kontroll.

Det är det som gör att du hamnar så snett hela tiden, i dina analyser av familjen, hur andra uppfattar den här historien, din bild av vad som hänt, din hänsynslöshet mot de anhöriga och ditt föraktfulla bemötande mot en annan skribents sjukdom.

Enögdhet är ingen bra grund för etik och nyanser.

Kanske inte så troligt att de skulle valt att leva vidare.
Men det har ju framkommit uppgifter att de väntade något dygn efter att barnen mördats. Man kan ju bara fundera på varför och vilka tankar som gick genom deras hjärnor under den tiden.

Det finns ju flera beskrivna fall där mördaren planerat suicid efter mord på sina barn, men ej mäktat med att genomföra det ex Dalarö-morden.

Du gör det alldeles för enkelt för mig och jag kan med varm, men bestämd hand hänvisa dig till mitt förra inlägg.

Mig veterligen är det total konsensus om att det är ett dubbelmord. Förövarna har efter brotten tagit sig av daga.

Dom kan inte bli mer än döda. Det är liksom lite mer än livstid, som du förfäktar vore rättmätigt straff.

Du jobbar hårt för att gräva upp dom, rulla dom i tjära och fjädrar .... Dagligen.

Varför?

Rimligt att flytta, rimligt att inte flytta. Flyttar gör man av olika anledningar, och kan leda till olika saker.

Det vi pratade om var att du tyckte det var rimligt att anta att familjerna känt till hur mördare H och mördare O levde före familjetragedin.

Jag tänker att det är lika rimligt att anta att så inte var fallet. För vi har ju ingen aning, eller hur?