Evigheten - en paradox?

Det är ju en motsägelse?
Resultatet av evig tid blir ingen tid alls, så hur ska en tid kunna börja om den inte finns?

Är det bara jag som brottas med detta eller?

Varför skulle evig tid bli ingen tid? Däremot kan man ifrågasätta hela tidskonceptet, eftersom man egentligen bara upplever ett snitt genom tiden ungefär 40 millisekunder efter att det faktiskt skedde.

Talar vi nu om tid som koncept eller tid i egenskap av en kraft som sätter energi och materia rörelse? Tänk dig en klocka som du tar bort visarna på, det är genom visarna vi allmänt uppfattar tidens gång, där har du evigheten för kugghjulen bryr sig inte att visarna är borta tiden går ändå för den. Ingenting blir inte när klockan slutar fungera för tiden påverkar ändå resterna av den som mekanism men "ingenting" blir först när klockan helt och hållet upphör att existera.

Fast motsatsen på detta är ju vårt sätt att definiera saker och ting, om en klocka upphör att fungera är det fortfarande en klocka då eller bara en klump metall samma om man tar bort visarna är det en klocka då eller bara en mekanism?

Tag vilket nummer eller storhet du vill och evigheten kommer ändå vara oändligt mycket större. Evigheten är det som inte har någon ände, ingen gräns, ingen början och inget slut. Evigheten är omätbar. På det sättet så har evigheten ingen storlek, ingen form, inget djup, inga kvalitéer, inga kvantiteter. Alla former, alla kvantiteter och all naturlig tid existerar inom evigheten. Tiden må ha sitt ursprung i evigheten men kan aldrig vara samma sak eftersom evigheten alltid ligger bortom den.

Jag förstår denna förklaring bättre idag.
Evigheten står helt utanför ens medvetande om tid.
Jag förstår att evigheten inte kan finnas i tiden.
Om jag förstått din förklaring rätt, så är det en bra illustrering
Ignorera mitt förra svar Fett trög framstod jag som, ursäktar för detta.

Det blir evigt hur man än ser på det.
Om man tror att universum är ändligt så blir änden i sig evig eller dens ände evig osv.
Om man inte tror på ändligheten så blir hela universum i sig evigt.

Men en evighet av universum blir inget universum i sig.
Rumtid är väl universum?

Frågan "Vad finns utanför universum?" Blir fel eftersom det enda som kan finnas är i ett universum.

Ja fast ändå finns det människor som tror att universum är ändligt.

Universum i sig är evigt. I botten av alla punkter.
Alltså på alla positioner.
I alla riktningar.

Om man tänker sig att man befinner sig i en boll, och utanför bollen är det ingenting.
Det enda man kan se då är det som är inuti bollen, det går aldrig att se något utanför den eftersom där inte finns något att kunna se.

Ingenting fungerar som en spegel, det går endast att se själva spegelbilden om du tittar på spegeln, men aldrig bakom den.

Det är så jag ser på universum, att det är bollen.
Med tanke på att bollen är det enda som existerar så går det inte att vara medveten om något utanför den, därför finns det ingen gräns att hitta heller.
Då blir själva bollen oändlig ja.

Du kan vränga bollen ut och in också.
Istället för att ingenting omger bollen så omger bollen ingenting.
Ingenting i mitten.
Då blir det färggrant.

Du flyttar bara bakgrunden på vilket du tänker dig din boll från ytterkanterna till det centrala.

Förklarar inte denna boll-modell medvetandet också?
Anledningen till att man är medveten är för att det inte går att vara medveten om ingenting?
Kan orsaken till medvetandet vara att universum helt enkelt existerar?
Det går ju inte att vara medveten om det som finns utanför ens medvetande, på samma sätt som att det inte går att se något som inte kan synas.