Slösar jag bort min tid? (Läsa in gymnasiet samt vidareutbildning efter 30) [/Mod.]

Detta är bara något du själv nojar över. Finns inga som helst problem med detta i praktiken.

Var själv närmare 30 när jag började jobba efter studier, jobb i försvarsmakten osv.
Det enda jag hade på papperet var några ströjobb kring försvarsmakten. Inget som någon brydde sig om.

Om du nu går mot IT med datavetenskaplig utbildning, så kommer du bara behöva skaffa ditt första jobb, sen är allting grönt.
Första jobbet kommer kanske ta 10 jobbansökningar innan du vid en intervju har fått ett jobb.

Din ålder kommer vara en styrka då du är mer mogen och lättare att ha å göra med. De flesta yngre ingenjörerna som börjar jobba som 24-25åring har stora problem med attityd och att lyssna på olika lösningsgångar. Man är ofta besatt av sina egna idéer.
Detta är något man i intervjuer fiskar efter då man är väl medveten om problemen inom IT. Så bara bra med högre ålder.

Som Junior räknar man inte med att du har någon erfarenhet så klart. Även efter skolgång kommer du måsta lära dig en uppsjö av tekniker och verktyg som du aldrig hört talas om. Google is your friend. Faktum är att Google (Stackoverflow) står säker för 90% av all utveckling i världen

Det enda man är intresserad av är vilket område inom IT du är intresserad av. Och det finns ofantligt mycket jobb om du bor i Stockholm.

Bor du inte där skall du flytta pronto du är klar med skolan. Första året kommer bli inneboende men sen är det bara gå till banken och köpa en lägenhet som alla andra och komma in i gräddfilen på riktigt.

Sen har du ett fantastiskt liv där du ständigt är eftertraktad både i Stockholm men även närliggande länder so kommer ligga på och rekrytera dig.
Är du personen som helst vill förkovra dig på ett bolag så gå till vilket större företag som helst. Kommer finnas en go stol för dig att växa fast med.
Är du personen som helst vill ha liv och rörelse, inte rädd för förändringar så rekommenderar jag att du efter några års erfarenheten kliver in på ett start-up projekt. Där Stockholm är 2:a största marknad i världen(!).

Har du ork skall du självklart gå till Universitetet också. Behöver inte gå ett fullt Master program. Ta exempelvis C-programmet eller liknande på en magister.

Du kommer aldrig ångra dig att du gjorde det. Kör så det ryker och kom ihåg att alla, ja alla, har dippar i motivation och tunga perioder. Man måste bara köra vidare och försöka se ljuset i tunneln. För ljust och fint är det fan på andra sidan

Jag skulle inte säg att det är slöseri på tid om du gör det för rätt anledning. Gillar du Datavetenskap? Gillar du programmering? Du bör vara säker innan du börjar med tanke på din ålder. Läs lite grundläggande kurser på coursera.org (eller dylikt) samtidigt som du läser in Komvux så att du kan avbryta eller byta spår om det känns som det inte är din grej öht.

Om du blir duktig på det du läser kommer du lätt få jobb. Om du är kass kommer du behöva erfarenhet, referenser och kontakter eller mycket tur. Duktig blir man om man brinner för det man gör.

Låter bra. När tiden på komvux/uni känns seg så tänk på att du samtidigt övar självdisciplin och dygnsrytm. Något de flesta som haft en strulig ungdom behöver. Att lära sig köra på i vardagen med allt vad det innebär av att hålla tillbaks humörsvängningar, klara sin ekonomi, somna i hyfsad tid och hålla sin hygien är underskattad livskunskap som kommer hjälpa dig landa dina jobb sedan.

Kör så det ryker säger jag! 😃 Läst 2 år på folkhögskola för att plugga upp betygen innan jag sökte in på universitet. Läst 5,5 år totalt (tar examen om 1 vecka!) och jag fyller 35 i år.

True true.Tack för tipset! Har dock aldrig sagt att jag vill ägna mig specifikt åt programmering. Däremot, jag har extremt svårt att se mig själv studera något som inte har med IT och datorer att göra om jag ska studera högre utbildning. Det är det enda jag har hyggligt lätt att förstå mig på, och haft intresse för sedan man bodde hos föräldrarna som barn.

Programmering är dock centralt om du läser något som har med datorer att göra på universitetet. Det är en rejäl omväg att läsa en kandidatexamen för att bli killen som fixar datorerna på jobbet. Sen beror ju vilka gymnasiekurser du ska läsa till stor del på vilket program du tänker gå. Systemvetenskap? Då behöver du inte särskilt mycket matematik. Datavetenskap? Mer matematik. Datateknik? Läsa in naturvetenskap.

Det kanske är värt att snegla på olika YH-utbildningar och vad de har för krav också.

Blir 30 detta år, och har av olika anledningar haft ganska mycket strul och därmed öht inte gått gymnasiet. Pga hur omständigheterna har varit, så har jag inte heller arbetat öht i mitt liv. Man kan säga att det varit ganska många tumultartade år. Det senaste året, så har jag dock på allvar satt igång och studera upp hela gymnasiet på KomVux. Denna terminen med förlängd skolgång från försäkringskassan, därefter måste jag tvunget söka CSN. Studerar enbart 75%.

Iaf, med tanke på min höga ålder innebär detta att jag kommer bli klar med studierna (på KomVux) lagom till jag blir 32, vilket ändå är en ganska hög ålder. Speciellt när man inte har arbetat öht. Därefter är dessutom tanken att, om det går som jag önskar, studera på universitet (troligen "datavetenskap" eller dyl). Att jag öht vill det, är att jag i mitt huvud sedan blir lite gammal för att universitet. Dessutom känns det ju ganska kört med arbete utan utbildning, om man inte vill bli lokalvårdare.

Är detta helt idiotiskt val när man öht inte arbetat sedan tidigare och därmed inte har referenser att ge vid ev sökande av arbete? Borde man kanske helt skita i att öht försöker studera upp gymnasieexamen och gå en yrkesutbildning på något år och "gilla läget" med vad man då utbildar sig mot trots att det egentligen kanske är något man egentligen inte alls har lust med? Eller ska man köra på med sina planer, och hoppas att det man ev kan få kontakter vid de högre studierna? Och helt enkelt förklara hur omständigheterna varit i perioden 18-28 ungefär.