Friidrottssäsongen 2018

Undrar vad en kille som Almgren tänker nu. Det var ju han som skulle göra DET...som nu Kramer (son till Cosmo Kramer??) gjort.

Måste vara surt som räven sa. Nästa säsong blir monumentalt viktig för honom.

Och vad har hänt med Leanderson (orienterar han bara nu?)...

Undrar om Kroons rekord nånsin åker.

Svenskar som är topp-20 på IAAF:s nya rankinglista(den som kommer ligga till grund för globala mästerskapskval framöver) efter EM:

Mondo Duplantis, stavhopp (2)
Daniel Ståhl, diskus (3)
Andreas Kramer, 800m (11)
Simon Pettersson, diskus (13)
Thobias Montler, längdhopp (15)

Meraf Bahta, 1500m (8)
Erika Kinsey, höjdhopp (9)
Angelica Bengtsson, stavhopp (9)
Khaddi Sagnia, längdhopp (11)
Sofie Skoog, höjdhopp (12)
Meraf Bahta, 5000m (14)
Fanny Roos (15)

Strax utanför är Kalle Berglund(1500m), Meraf Bahta(10000m), Michaela Meijer(stavhopp), Lisa Gunnarsson(stavhopp). Ytterligare några som förmodligen skulle kvala in till VM i dagsläget är Fabian Delryd(höjdhopp), Ida Storm(slägga), Sofi Flink(spjut), Michel Tornéus(längdhopp), Hanna Hermansson(800m) och Napoleon Solomon(3000mh).

https://worldrankings-staging.aws.ia...kings/100m/men

Den första officiella rankingen släpps i september, just nu fortfarande utvecklingsstadie. Enda chansen att kvala in till VM(och OS därpå) utöver rankingen är wildcards(regerande mästare, DL-vinnare och motsvarande) eller "exceptionella" resultat som IAAF inte tillkännagivit än, men troligtvis kommer vara av topp-8 klass och inget för gemene svensk utövare.

Min invändning mot rankingsystemet är att det riskerar att cementera världstoppen och att det försvårar för de som ligger utanför världstoppen att slå sig in i världstoppen (och därmed kvala in till mästerskap). I Diamond League där det bara är ett fåtal som får tävla varje gång är det med något undantag alltid de bästa i världen som tävlar och samtidigt så ger resultat i Diamond League högre poäng än vid andra tävlingar. De bästa får alltså de högsta poängen. För att slå sig in i världstoppen för en aktiv som inte blir inbjuden till Diamond League så måste denna prestera bättre resultat än vad som görs i Diamond League (eftersom tävlingar med lägre status än Diamond League ger lägre poäng).

Ta Lovisa Lindh som nu ligger på 83:e plats i rankingen på 800m som exempel, om hon inte får springa Diamond League (förutom i Stockholm och ev. Oslo om 800m finns med i grenprogrammet vid dessa två tävlingar) nästa säsong och gör det riktigt bra så måste hon alltså vid andra tävlingar (kategori A-F) prestera bättre resultat än vad som görs i Diamond League och detta antagligen flera gånger. Här borde det väl antagligen handla om resultat under 2 minuter och det är ju inget som Lindh har gjort så många gånger.

Just nu har Lindh en rankingpoäng på 1130 poäng som är genomsnittet av fem tävlingar under denna sommar (1182, 1124, 1120, 1118 och 1109 poäng). Den som nu ligger på 20:e plats i rankingen (Halimah Nakaayi från Uganda) har en rankingpoäng på 1217 (1258, 1241, 1230, 1180 och 1176 poäng). Hennes högsta poäng (1258) kommer från andraplatsen på Bauhausgalan med tiden 2:01.37 och hennes därefter två nästhögsta poäng kommer från Nancy Meeting Stanislas i Frankrike där hon blev tvåa med 1:58.39 och Night of Athletics i Heusden-Zolder, Belgien där hon kom etta med 1:59.58. Båda dessa två tävlingar är kategori C (den kategori som våra Folksam GP-tävlingar tillhör). Eller om vi tar Hanna Hermansson som ligger 43:a i rankingen med 1180 poäng (1217, 1190, 1174, 1167 och 1153 poäng) så fick hon 1174 poäng när hon blev femma på Folksam GP i Karlstad med tiden 2:01.32 och 1190 poäng när hon blev sjua på Golden Spike i Ostrava (en kategori A-tävling) med 2:02.38 poäng. För att illustrera vilken typ av resultat vid vilken typ av tävling som ger vilken typ av rankingpoäng.

Sedan blir det intressant om de aktiva kommer förändra hur de tävlar för att få tillräckligt med rankingpoäng (då ett jättvbra resultat i vilken typ av tävling inte längre kommer att räcka för att kvala in till mästerskap).

Bara en kommentar om Leandersson. Det finns nämligen två Jonas Leandersson. Den som orienterar, född 1990, och som också tävlar någon gång på längre distanser i första hand (vad jag tror) utanför bana och löparen Jonas Leandersson, född 1991, som tävlar på främst 1500-5000 meter och representerat Sverige i friidrottssammanhang åtskilliga gånger. Den senare verkar tyvärr, som så ofta tidigare, få hela sin säsong förstörd av skador.

Tack för intressanta, väl underbyggda, synpunkter. Instämmer till fullo. Svårt för nya i världseliten att kvala in till VM, som därmed får färre spännande överraskningar.

Jag kan i och för sig förstå att man i ett rankingsystem vill premiera riktigt bra resultat som görs i så högklassig konkurrens och på så statusfyllda tävlingar som möjligt men problemet är ju att det är så få aktiva som får plats på varje DL-tävling, i teknikgrenarna oftast bara 6-9 aktiva. Ökar betydelsen av att man har rätt agent och rätt sponsorer. Dessutom så gynnar det nationer med egna DL-tävlingar där man kan putta en egna aktiva och missgynnar de nationer som inte har några egna DL-tävlingar.

Nu såg jag att på VM i Doha så är det 48 aktiva som får plats på 800m så det ökar ju Lindhs chanser att kvala in (jag tänkte mig att det var 32 aktiva när jag skrev det) men hon måste fortfarande springa på bra tider flera gånger nästa säsong. Men man skulle ju också ta exemplet med Axel Härstedt och vad han behöver prestera för att kvala in till VM. Jag tänker mig att det för hans del är viktigare att exempelvis tävla på de belgiska och holländska tävlingarna som ofta har fokus på löpningar men som också har diskus på programmet men där det är få tävlande och inte så bra resultat snarare än att kasta 63-64 meter i Bottnaryd eller på Malmö kastplan. De belgiska och holländska tävlingarna är ofta kategori A-D medan vanliga nationella tävlingar i Sverige tillhör kategori F.

En viktig tävling för svenskar nästa säsong är lag-EM som till hör kategori B för de svenskar som får vara med och inte redan är topprankade. Till samma kategori hör de nationella mästerskap, dvs för svenskar stora senior-SM där det då kan bli viktigt att prestera toppresultat och inte bara slåss om medaljer.

Blir nog ungefär samma förutsättningar till sist, men det kommer säkert dyka upp "rankingparasiter" som tar tillvara på hur systemet ser ut. Vad som står klart är åtminstone att bristen på superresultat inte kommer vara förödande vilket jag gillar. Apropå Lindh ligger hon på 116:e plats på årsbästalistan och är nästan två sekunder över förra VM:s kvalgräns, så det är ju klart rimligt att hon ligger där hon ligger. I dagsläget gynnas hon av rankingen. Hon är inte bättre än så i år.

Att Kramer och Montler gått starkt i år(en bit under världseliten) är väl avspeglat i rankingen. Montler har gjort en officiell DL-tävling, Kramer ingen. Kramer årsbästa = 23:a, ranking = 11:a. Montler årsbästa = 37:a, ranking = 15:e.

Hade varit intressantare att försöka rota upp någon som gjort ett resultat motsvarande förra VM:s kvalgräns i år som i dagsläget inte skulle vara inkvalad. Min känsla är dock att dom flesta svenskarna gynnas, t.ex. skulle en sån som Tornéus kvala in i dagsläget med ett årsbästa på 7.91. En sån som Delryd som slår till sporadiskt är kanske missgynnad.

Mja, med det förra systemet var det verkligen svårt för nya att slå sig in. Du behövde ett världsresultat och inget mer. Det blev en resultatinflation där dom med möjlighet tog sig till gynnsamma platser och det var ännu viktigare att komma in i snabba lopp. Medan stabila en bit under lämnades därhän. Att ta bort den hetsen tror jag är trivsamt för friidrotten. Nu kan man ta sig till beskedligare GP-lopp, prestera och samla poäng istället för tider. Med förra systemet var en bra prestation inte värd något om du inte satte tiden. Jag gillar tanken att man kan komma lika långt på att vinna ett lopp på 1.46 som att komma sexa på 1.44. Sen kan det diskuteras exakt hur mycket det ena eller andra ska vägas mot varandra.

Mnja, Härstedt när han kom med till OS i sista stund eller Simon Pettersson till VM förra året (för visst var det i sista stund) eller Hermansson förra året. Och Hermansson på 1500 meter i år eller Hellqvist på 400m i år (jo, jag vet att det var EM i år men de kom ju med på enstaka toppresultat).

Hermansson på 1500m var ett bra exempel därför att hon nu gått under förra VM:s kvalgräns men ligger utanför VM-plats på rankingen. Kan belysa ett problem för duktiga löpare som har flera distanser men inte gör så många lopp. Å andra sidan lite av ett extremexempel och hon kommer ganska snabbt klättra högre bara hon springer distansen. Men om man varit skadad en längre tid så..

Just nu sänds presskonferensen inför lördagens Folksam Grand Prix i Göteborg.

http://www.friidrott.se/

Någon mer än undertecknad som är besviken på Tilde Johanssons brist på utveckling?
Fortfarande som bäst 2016...är det en ny Irene Ekelund i vardande?