Idén om en universal vilja

Nog för att vi inte kan förstå oss på idén om att något bara började existera (jag har läst vad Lawrence Krauss har att säga om ämnet men tycker han ändrar definitionen av "ingenting" till sin teoris fördel).

Men kan det vara så att universum styrs av lagar vi i mänskliga termer nästan skulle kunna kalla en "vilja"?

Det verkar ju som att universum ständigt strävar efter balans eller harmoni och i denna dans av reaktioner så uppstår ordning och kaos som med livets uppkomst manifesteras i form av lidande (kaos) och behag (ordning/ relativ stabilitet). Så när den komplexa hjärnan uppstår under evolutionen så fortsätter fenomenet i sig att manifesteras på en "levande nivå". Vi är nästan det självmedvetna universumet på något sätt.

Vi alla strävar alltså efter mental harmoni. Exakt hur organismen agerar beror på gener och miljö där mängden kunskap hjärnan kan och kommer att ta emot också påverkar manifestationen av "viljan".

Vad som dock verkar vara ett stort mysterium är viljan till aktion hos organismer. Varför agerar vi just på detta sättet just nu och inte för två minuter sedan?
Varför uppenbaras en viss tanke NU och varför konstrueras tanken på just detta sätt här och nu.

Man kan med andra ord sätta en sannolikhet på att en viss individ kommer att agera såhär eller såhär den dagen på grund av faktor x men varför agerandet sker då det sker eller kanske inte sker är ett mysterium.

Vad säger ni om mina tankar?
Har ni några intressanta reflektioner?
Schopenhauer hade väl idéer kring just en s.k. "universal vilja"?
Jag tycker dock att det kan vara lite väl intellektuellt utmanande att sätta sig och försöka förstå alla dessa oerhört intelligenta filosofer.

Ja jag har försökt en del gånger på biblioteket, visst finns det fascinerande stycken här och var men mycket klarar min hjärna inte av att förstå för tillfället. Jag är väl kanske för dum.

Edit: Om ni vill skita i mina reflektioner kring idén och istället bara berätta vad just ni har för tankar kring denna fascinerande idé så känn er manade, uppskattar all sorts respons.

Ja allt är väll på grund av den universiella fraktalen som fraktaliserar sig ut i alla dimensioner, även i hjärnan/nervsystemet och i medvetandet.

Vad effektivt och vackert du beskrev det till skillnad från mitt långa kludd.
"Fraktal" hade jag inte hört förut, jag har precis lärt mig ett nytt ord, tack.

Thanks, en del tror att universum drivs av en algoritm, den universiella fraktalen. Personligen tror jag det också. Ta fibonachi patterns som exempel, eller titta på en träds struktur, eller dess rötter, sedan så jämför du det med t ex blodkärls eller lungornas struktur. En träds grenar kan förstoras och vara trädet. En virvel i handfatet liknar vår galax i dess spiralform.
Allting i det universum vi lever i drivs antagligen av en väldigt "enkel" matematisk formel, som även våran känslo- och tankestruktur är under.

Ja, jag har hört talas om detta någon gång, det du nämner här. Det är väldigt intressant och fascinerande.

Vem vet hur universum funkar? Men om man tänker fraktalteorin, så kanske man känner universums "vilja" när man agerar i linje med den universiella algoritmen?

Ja förmodligen.

Så fort man av någon anledning blir medveten om att ens beteende alltid följer ett mönster som tycks vara universalt så tolkar vi som människor det som en "vilja". Eftersom vi i vår relation till omvärlden gärna personifierar saker och ting. Man hade säkert också kunnat kalla denna algoritm "ödet" eller "gud" om man ville det även om dessa epitet kan tyckas överflödiga och bara något som orsakar missförstånd.