Citat:
Ursprungligen postat av
Magban
Att som tolvåring skjuta raketer mot bilar skulle även jag kalla ungdomligt ofog, detta eftersom jag vet att jag själv gjorde korkade saker fram till 15 sisådär. Tror knappast att jag hade blivit en bättre människa om jag hade bestraffats då mina ”ofog” knappast berodde på kriminalitet, om man då inte hård drar det och inte inser att barn och ungdomar kan göra jäkligt ogenomtänkta saker utan att ha uppsåt.
Jag tror Eliasson menar det han säger.
Även jag gjorde "ofog" i den åldern, och med facit i hand är det en himla tur att ingen skadades, och jag vill påstå att jag inte hamnat snett i livet för det.
Skillnaden mellan mig (och förmodligen dig) och de som nämns i trådstarten är att jag inte är uppfostrad med klanmentalitet. Om jag betedde mig illa mot någon annan, var det verkligen inget som uppmuntrades, utan mina föräldrar agerade mot det. Det var viktigt att bete sig väl mot andra människor.
Skillnaden i en klanmentalitet är att man skyddar sin egen grupp, slår inte på samma sätt ner på den som beter sig fel mot andra.
Vi som är uppväxta i Sverige, med en stark stat, har en låg grad av klanmentalitet. Länder där staten är svag, korrumperad och förtroendet lågt för staten bland medborgare får naturligtvis en högre klankänsla. När man flyttar från ett sådant land till Sverige är det inte nödvändigtvis så att man förstår och eller accepterar den skillnaden.
Om ungdomarna i artikeln lever i klanmentalitet eller inte vet jag förstås inte, men något är fel när så många personer i grupp, vid upprepade tillfällen skjuter raketer mot andra. Det är mer än det "ofog" som förekom i min ungdom.
Relaterad och rekommenderad läsning:
*
Per Brinkemo: I Mellanöstern går klanens intressen alltid före religionen
*
Expressen: Familjen som sätter en hel stadsdel i skräck