Är jag en dålig människa?

Tidigare i veckan skulle jag ta pendeltåget från Stockholms central. Jag stod och lyssnade på musik då en slöjbeklädd kvinna kom fram och petade mig på axeln. Hon stammade på mycket dålig svenska fram Arlanda? Hon släpade på en resväska och jag tänkte spontant att hon skulle ut och resa. Innan jag han peka mot Märstatåget så slog en tanke mig. Jag har nu makt att påverka kvinnan i val av pendeltågslinje, detta tänkte jag skulle kunna emanera i att kvinnan åker till Södertälje och missar flyget. Jag valde att hänvisa henne till Södertäljetåget, hon hoppade glatt på och slog upp en bok och åkte sedan iväg åt fel håll.

Jag kände genuin glädje över detta, att jag kanske förstörde hela hennes semester. När jag tänker efter så är de enda gångerna i livet jag har känt genuin lycka är då jag har haft roligt på andras bekostnad.

Skulle ni säga att jag är en dålig människa? Mitt liv har ju präglats av goda gärningar också, har räddat livet på en missbrukare t e x. Men det faktum att jag finner glädje i andras olycka får mig att undra om man besitter psykopatiska drag, är man genuint ond?

Ja men gör det mig till en dålig människa?