Är man en del av verkligheten eller är den en del av en?

Hej där.

Jag har efter skadan jag var med om för snart tre år sen haft en tankebana som stundtals ökat i styrka för att sedan försvinna, nu är den här igen och jag vill försöka få lite klarhet. När den kommer så har den varat några dagar, till viss del ändrat mitt tankesätt och min livssyn och därifrån skapat nya tankar.
På sista tiden så har den blivit mer verklig och i det så har jag börjat acceptera den, även om den är väldigt dubbel.

Tänk om det var så att jag dog i olyckan, eller att jag blev helt medvetslös och detta jag upplever nu och alla människor jag träffar bara är en illusion, hjärnans sätt att göra sig påmind om sin egen medvetenhet.
För mycket annorlunda har hänt på sista tiden, allt från att folk jag inte känner pratar om nästan exakt det som går i mina tankar,
saker jag tänker på bekräftar sig självt genom musik, filmer och sådant.
Nu igår började jag kolla på Vikings igen efter ett uppehåll och nu har det börjat läggas ett enormt fokus på Ivar i serien som är förlamad, och han tänker på mycket av det jag tänker på när det handlar om handikappet( osäkerheten och otillräckligheten).

I allt detta så känner jag mig enormt narcissistisk och jag är rädd att jag i olyckan fick en hjärnskada.
Men det som gör mig lite lugn är det att dessa exakta order jag skriver här, om dessa tankar, är inget jag tar med andra och i sociala sammanhang så har dessa tankarna gjort mig väldigt ödmjuk och förstående.

Jag undrar som mest om det är så att det finns en verklighet som vi alla går efter eller utgår från, eller om den enda verklighet som existerar är den vi själva skapar.
För om det hade funnits en verklighet vi utgår från, så hade ju den varit som en huvuddator och hur kommer man åt den, går det?
Och om vi själva skapar en verklighet så innebär ju det att allt i livet är skapat av en själv, till viss del.

Finns det något sätt att synka en själv och verkligheten?
Dessa tankar är sjukt flummiga jag vet, men jag älskar dom för det gör allt rätt häftigt 🤣

Mvh

Stora frågor. Läs lite om solipsism så kanske du får kött på benen.

Tror du att, isf, ditt medvetande kommer från en inre essens, dvs själ, eller är det enbart fysiologiska ting som skapar det?

Väldigt roliga tankar ja, men risken finns att man får lite obehagliga infall av det också "bara för att testa" liksom.

"Ojdå, nu kliade hon därborta sig på benet medans jag tänkte på att runka, det kanske var ett tecken på att det är lugnt att våldta henne".

Eller ja, så extremt kanske det inte behöver bli, men du fattar...

Men för att bidra med något vettigt:
Rent praktiskt så har vi alla ju levt en begränsad livslängd men i liknande kulturer.
Då är det ganska förståeligt att människor synkar lite ibland, t.ex. att någon börjar nynna på en låt precis efter att du tänker på den. Ni har bara triggats av samma grej, men du lät av någon orsak bli att nynna.

Fråga dig om det egentligen finns oändligt många koncept, och hur stor andel av dessa du egentligen har nytta av.

Solipsism var ett bra tips.

Det finns även många hinduiska filosofier om att jaget inte existerar, eller att verkligheten är en illusion, osv, osv. Om du vill ha bra lästips.

Egentligen spelar det ingen roll hur det ligger till, även om du befinner dig i ett tv-spel så vill du väl få ut så mycket som möjligt av ett "liv"?

En del tror att det bara finns en värld. Det man upplever är bara på grund av hjärnans kemi. Jag kallar det maskintänket.
Jag personligen tror att det finns en fysisk värld där alla människor finns med sina kroppar. Sedan har alla sin egna upplevelse av världen, den subjektiva upplevelsen av sin egen existens = ens medvetande.
Den inre och yttre världen är hela tiden två delar av samma sak, men som interagerar med varandra. Alla skapar sin yttre värld igenom hur man tänker och det agerandet som kommer ur ens tänk. Ens inre värld kan skapas utifrån yttre omständigheter i ens livssituation.
Just nu är totalresultatet av allt jag har och är, totalsumman av precis alla handlingar som jag gjort i mitt liv. Det innebär att om jag gör en viss sak, lite annorlunda, så kommer mitt eget liv att bli lite annorlunda.
Den fysiska världen är som den är, man kan inte förändra allt. Men vad du kan förändra i den, är utifrån din egna inre vilja och hur du vill leva ditt liv. Så länge som du är redo att göra de handlingar som krävs för det.

Alla lever i sin egna bubbla, i sin egna värld, i sitt egna universum. Människor gör ett misstag när de tror att deras subjektiva upplevelse av världen är vad världen är. Men det kan bli vad du personligen kommer att uppleva genom de handlingar och tänk om världen som du har. De flesta kan skapa det liv som de vill leva och uppleva, genom att den inre världen skiner över den fysiska världen, genom handlingar, genom beteendemönster, genom hur man ser på allt. I den fysiska världen är att göra saker the name of the game, vilket många önsketänkare inte fattar. Det krävs mycket arbete och att verkligen åstadkomma resultat. Men det går, om man är redo att göra jobbet.

Kan vara så att min kropp är själens medvetenhet om sig självt, men det måste väl finnas en rot till medvetandet eftersom du är du, och jag är jag, (eller?)

Svaret blir en fråga i sig självt, det blir en cirkel av dessa tankar. Fri energi 🤗

Jag rekommenderar denna video: https://youtu.be/HWSu_EewZZI