Som rubriken lyder, jag tror jag är narcissist. Det var inte förrens här om dagen jag börja läsa om detta och ALLT stämmde verkligen in på mig. Kan ta det kortfattat.
Jag som person bryr mig verkligen inte om andra, min familj och mina bästavänner hade kunnat dö framför mig hade knappt brytt mig eller fällt en ända tår. T.ex en utav mina släktingar dog här om dagen och när mamma sa det grät hon så mycket, hon var förstörd i flera dagar men självklart visar jag alltid att jag bryr mig inför alla vilket jag egentligen då inte ens gör. Kunde verkligen inte bry mig mindre om hon var död eller inte.
Jag sätter ALLTID mig själv före alla andra men dock i smyg för vill inte visa det, jag är något otroligt självisk och som sagt bryr jag mig inte om vad andra vill sålänge jag har det bra så är det de ända som spelar roll.
Jag får alltid som jag vill jag bryr mig inte om vad som står i min väg för att jag ska få det, t.ex skulle jag få 1 miljon för att skjuta någon hade jag gjort det. Får jag inte som jag vill blir jag galen, t.ex svarar inte mina vänner mig inom 5 minuter blir jag också galen och riktigt förbannad för känns som att dem inte vill prata med mig eller försöker undvika mig. När jag vet att jag gjort fel står jag aldrig för det, jag är aldrig den som ber om ursäkt till mina vänner först när vi tjafsar eftersom att det nästan känns som att jag skär upp hela hjärtat genom att säga "förlåt". Klarar inte av det. Mitt temprament kan gå ifrån att vara hur snäll som helst till att vara din värsta mardröm. Anser jag att du är elak mot mig så får du grov hämnd tillbaka. T.ex en kille i min skola var elak mot mig tyckte så jag gick till rektorn och fick han avstängd från skolan och vilja sluta från de gymnasiet, han sa bland annat att jag förstörde hans liv vilket jag självklart också gjord, gjorde fler saker men de behöver vi ej gå in på för blir för mycket annars. Är en mästare på att förstöra för en annan människa.
Jag tycker hela tiden att jag gör rätt och har rätt, det går inte att argumentera med mig för vinner alltid. Lyssnar aldrig på regler tycker det är riktigt jävla skrattretande (ursäkta språket) att ha regler, hade kunnat sitta och argumentera mot mina lärare eller vem som helst för i min värld finns inte det. Jag gör precis vad jag vill och vad som känns bäst för mig sen skiter jag fullständigt i vad folk säger.
Hur som helst jag tycker själv att jag ser väldigt bra ut, är sjukt social och rolig samt väldigt charmig av mig darför får jag vänner lätt och när jag får det uttnytjar jag dem bara.
I och med att jag är såpass charmig och snygg så vill jag ju såklart bara ha snygga vänner, umgås nämligen inte med underklassare för då går jag ner i status och vill darför inte bli sedd med fula människor. Ska man vara min vän ska man ha stil och se bra ut och ge mig komplimanger och finnas där för mig.
Mina gamla vänner som jag inte umgås med längre har sett igenom min riktiga sida och är darför inte vän med dem längre. I början är jag oftast inte mig själv utan är vill ge ett bra intryck, vill visa att jag är en jätte härlig, trevlig tjej som alltid "finns" där om det skulle vara något eller om man skulle vilja prata osv, men sen ser dem igenom mig och lämnar mig.
Jag är inte kapabel till att älska någon det vet jag i och med att jag inte känner den känslan för "någon" inte ens dem vännerna jag har nu som ställt upp för mig så jävla mycket och verkligen älskar mig. Jag älskar inte heller någon i min familj vet inte varför.
Skulle kunna sitta i en evighet och prata om mig själv och varför jag tror att jag är narcissist men de skulle ta 100 år. Men vad tror ni är felet på mig? Kan narcissiter veta om att de är det själva?
Jag som person bryr mig verkligen inte om andra, min familj och mina bästavänner hade kunnat dö framför mig hade knappt brytt mig eller fällt en ända tår. T.ex en utav mina släktingar dog här om dagen och när mamma sa det grät hon så mycket, hon var förstörd i flera dagar men självklart visar jag alltid att jag bryr mig inför alla vilket jag egentligen då inte ens gör. Kunde verkligen inte bry mig mindre om hon var död eller inte.
Jag sätter ALLTID mig själv före alla andra men dock i smyg för vill inte visa det, jag är något otroligt självisk och som sagt bryr jag mig inte om vad andra vill sålänge jag har det bra så är det de ända som spelar roll.
Jag får alltid som jag vill jag bryr mig inte om vad som står i min väg för att jag ska få det, t.ex skulle jag få 1 miljon för att skjuta någon hade jag gjort det. Får jag inte som jag vill blir jag galen, t.ex svarar inte mina vänner mig inom 5 minuter blir jag också galen och riktigt förbannad för känns som att dem inte vill prata med mig eller försöker undvika mig. När jag vet att jag gjort fel står jag aldrig för det, jag är aldrig den som ber om ursäkt till mina vänner först när vi tjafsar eftersom att det nästan känns som att jag skär upp hela hjärtat genom att säga "förlåt". Klarar inte av det. Mitt temprament kan gå ifrån att vara hur snäll som helst till att vara din värsta mardröm. Anser jag att du är elak mot mig så får du grov hämnd tillbaka. T.ex en kille i min skola var elak mot mig tyckte så jag gick till rektorn och fick han avstängd från skolan och vilja sluta från de gymnasiet, han sa bland annat att jag förstörde hans liv vilket jag självklart också gjord, gjorde fler saker men de behöver vi ej gå in på för blir för mycket annars. Är en mästare på att förstöra för en annan människa.
Jag tycker hela tiden att jag gör rätt och har rätt, det går inte att argumentera med mig för vinner alltid. Lyssnar aldrig på regler tycker det är riktigt jävla skrattretande (ursäkta språket) att ha regler, hade kunnat sitta och argumentera mot mina lärare eller vem som helst för i min värld finns inte det. Jag gör precis vad jag vill och vad som känns bäst för mig sen skiter jag fullständigt i vad folk säger.
Hur som helst jag tycker själv att jag ser väldigt bra ut, är sjukt social och rolig samt väldigt charmig av mig darför får jag vänner lätt och när jag får det uttnytjar jag dem bara.
I och med att jag är såpass charmig och snygg så vill jag ju såklart bara ha snygga vänner, umgås nämligen inte med underklassare för då går jag ner i status och vill darför inte bli sedd med fula människor. Ska man vara min vän ska man ha stil och se bra ut och ge mig komplimanger och finnas där för mig.
Mina gamla vänner som jag inte umgås med längre har sett igenom min riktiga sida och är darför inte vän med dem längre. I början är jag oftast inte mig själv utan är vill ge ett bra intryck, vill visa att jag är en jätte härlig, trevlig tjej som alltid "finns" där om det skulle vara något eller om man skulle vilja prata osv, men sen ser dem igenom mig och lämnar mig.
Jag är inte kapabel till att älska någon det vet jag i och med att jag inte känner den känslan för "någon" inte ens dem vännerna jag har nu som ställt upp för mig så jävla mycket och verkligen älskar mig. Jag älskar inte heller någon i min familj vet inte varför.
Skulle kunna sitta i en evighet och prata om mig själv och varför jag tror att jag är narcissist men de skulle ta 100 år. Men vad tror ni är felet på mig? Kan narcissiter veta om att de är det själva?
, jag tror att du är mytoman
